Jag har läst..

Ägg - Recept och Teknik Bokomslag Ägg - Recept och Teknik
Tove Nilsson
näringslära, kokbok
Natur & Kultur
2018
191

Det här är en bok om ägg. Ägget som har en betydande roll i måna av de godaste rätterna som finns - egg noodles, shakshuka, huevos rancheros, pickled eggs, Scotch egg, egg pizza, solöga, Pelle Janzon, tea eggs och egg custard.
Med rätter som dessa kan man, om man vill, äta ägg till varje måltid. Och det vill man.
Hur får man ett perfekt kokt ägg med en krämig gula, vilken är den ultimata tiden och temperaturen? I boken hittar du rätt teknik och fakta för att lyckas med allt från kokt och pocherat ägg till 63-gradigt ägg och japansk omelett.

Jag är en äggoman. Det går knappt en dag utan att jag äter ägg i någon form, och gissa om jag blev glad när man tog bort stämpeln om äggens negativa inverkan på kolesterolet!
Den här boken är trevlig även om jag retar mig på att alla rätter måste heta något på utrikiska. Varför kan det inte heta äggnudlar, skotska ägg äggpizza osv...

Men det är ju petitesser, koka ägg kan jag, likaså göra omelett och äggröra som är en favorit. Men, jag fick tips om goda nya kryddor som passar till äggröra, bland annat, spiskummin och tabasco eller gräslök och pepparrot, sånt jag inte själv hade kommit på.
Samma sak med recepten, jag har ju samlat på äggrecept under ett långt antal år, men jag tror många som fastnat i en pannkaksfälla kan få fantastiskt många nya matrecept att njuta av.
För hur det är så är näringsinnehållet i ett ägg helt fantastiskt, och skulle jag vara tvungen att leva på endast ett livsmedel i ett helt år skulle jag tveklöst välja ägget!
Och apropå nya recept, snart står finnkäringen i sitt lilla kök och lagar tunisisk Shakshuka med en massa goda kryddor: spiskummin, koriander, gurkmeja, paprikapulver, saffran gul lök, vitlök, harissa, mynta, salt och peppar!

Söndags-smakbit # 31

Bloggen Betraktelser ger oss varje söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

Jag läser en nyutgiven bok på engelska, Manhattan Beach av Jennifer Egan

Den utspelar sig under 30-talsdepressionen i Amerika, vi möter medlemmar ur maffian och de familjer som är beroende av maffiosorna för sin överlevnad.
Huvudpersonen i boken kommer att som första kvinna jobba som dykare med att reparera krigsskepp.

Min smakbit kommer från sid.85

Beth Berringer had the classic old stove´s face: a drought-stricken delta of cracks and tributaries affixed to the reactive jaws of a Doberman. She alone could move or halt the old man with a flick of her fair blue eyes. Their son and three daughters were always present, along with spouses and some complement of the fourteen grandchildren they had collectively produced, the older boys being away at school. A roast was carved and served by two of the Romanian servants Beth Berringer favored. Arthur said grace, and there was a pause of quiet chewing, filled with the churn of East River boat traffic, before children´s voices raided the silence“.

Söndags-smakbit # 30

Bloggen Betraktelser ger oss varje söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

En av de böcker jag läser nu är
Flickan med gåvorna av M.R. Carey, en dystopisk thriller, ovanlig genren för mig, men jag har ju läst Stephen King, John Ayvide Lindqvist och Lars Wilderäng som är nära besläktade.

Boken utspelar sig i ett ödelagt England efter katastrofen. För de som hann stänga in sig finns fortfarande ett litet hopp om en framtid för mänskligheten – och då är det Melanie som är nyckeln. Hon är en mycket speciell flicka, Dr Caldwell kallar henne för “vårt lilla geni”. Varje morgon väntar hon i sin cell i militärbunkern på att dagens lektioner ska börja. När de hämtar henne håller en vakt pistolen riktad mot hennes huvud medan två andra hjälps åt att spänna fast henne i stolen.

Smakbiten är från sid. 173-174
Hon hade förväntat sig att den patogena organismen hos de hungriga skulle vara bättre anpassad än så. Hon hade förväntat sig att Ophiocordyceps skulle vara skickligare på att manipulera cellerna i värdens hypotalamus så att hungern dämpades efter de första betten och den nysmittade skulle ha goda chanser att överleva.”

Jag har läst..

Har jag en dålig dag kanske någon dör Bokomslag Har jag en dålig dag kanske någon dör
Christian Unge
biografi
Norstedts
2018
277

"Jag har gjort många misstag som läkare och flera av dem kommer jag aldrig att glömma. De patienter som drabbats förblir ständiga påminnelser, de sitter på min axel och säger: Glöm inte bort hur fel det blev med mig"

Öppet och insiktsfullt berättar Unge om sitt läkarliv i Sverige och Afrika. Inträngande patientmöten varvas med utblickar mot globala hälsoproblem och orättvisor inom vården. Framför allt vänder författaren kritiskt blicken mot sig själv. Som läsare får vi vara i hans sjukhuskläder.
En känsla som både skrämmer och fascinerar.

Utdrag ur boken:

"Väggarna på akutmottagningen var orangea och linoleumgolvet gnisslade under mina nyinköpta träskor. Med mitt dyra Littmannstetoskop skulle jag fånga upp vartenda subtilt blåsljud hos patienter med hjärtfel. Rocken hängde tungt av alla dyra handböcker i medicin som jag införskaffat. De rutinerad sköterskorna suckade nog bakom min rygg: -Ännu en övertaggad Stockholmskille som ska göra sin AT ute på landet...

"MSF:s fältsjukhus var inhyst i en gammal skolbyggnad. Där skulle jag ta hand omvåldtagna kvinnor som överfallits på sin väg från flyktinglägret till vattenbrunnarna. Runt varje patient kunde det sitta flera familjemedlemmar som hjälpte till med tvättning, omläggning och maglagning. Långa rep löpte kors och tvärs över rummet med myggnät upphängda och mellan sängarna färgglada tyger på tork."

"Jag försökte hjälpa till där jag behövdes. En tioårig flicka stod på alla fyra, verkade orolig, hon var blek och svettades. Andningen var snabb och ytlig. Flickan ojade sig. Det var mer än förståeligt eftersom hon hade skrevet fullt av granatsplitter. Hennes ögonvitor var kalkbleka av blodbrist. Hon skulle troligen avlida innan vi hann förflytta henne."

Den här boken är viktig. Den är seriös, den ställer frågor som vi alla önskar få svar på. Den jämför förhållanden inom sjukvård i OECD-länderna, i U-länderna, i Sveriges olika kommuner.
Doktor Unge berättar episoder ur sitt digra yrkesliv , från arbetet för Läkare utan gränser, AT-läkare på mindre ort, och numera överläkare på en klinik i Sverige.

Jag finner boken totalt fascinerande, dock kanske inte något som en hypokondriker ska bläddra för mycket i.
Denna läkare har något unikt, en självinsikt, precis som hans boktitel heter. Ingen är ofelbar och det bör vi även känna till i våra kontakter med sjukvården.
Unge har flera tips om hur man kan förbättra denna klumpiga koloss som utgör sjukvården i Sverige, hur man kan få läkarna att kunna ägna större del av sin arbetstid åt det de är experter på: att träffa patienter och ställa diagnoser.
Han påpekar hur viktig den sammantagna bedömningen av patienten är för att på bästa sätt kunna erbjuda rätt hjälp och behandling.
Jag har läst att boken fått kritik för att den skummar på ytan för att det är så mycket som författaren vill säga och få med i boken.
Men alla begriper ju att man inte kan ingående strukturera upp ett ämne som handlar om sjukvård på knappa trehundra sidor.
Jag blir glad över att det finns empatiska duktiga läkare som sitter på sin post av rätt anledning, de brinner för läkaryrket!