Jag har läst..

Vera Bokomslag Vera
Anne Swärd
roman utspelas 1945
Albert Bonniers Förlag
2017
345

Under falskt namn flyr den unga Sandrine från krigets mörker till ett soldränkt försommarsverige. Året är 1945. Hennes enda bagage är ett barn hon tänkt göra sig av med, och en farlig hemlighet.
Sju månader senare står hon brud på en ö längst ute i skärgården. Hos den kylslagna överklassfamiljen Ceder lär sig Sandrine förhålla sig till nya hemligheter, samtidigt som det förflutna hinner ikapp henne.
Vem är Hon? Vad hände under kriget?
Så kommer dottern Vera. Och med henne börjar sanningen krypa fram.

En episk berättelse om flykt och överlevnad, om mödrar och döttrar, om skuld och kärlek som följer med i generationer.

Utdrag ur boken:

"De gnidna skitstövlarna. Aldrig en centime för mycket. Uppförde sig som oberäkneliga fyllbultar men räknade som nyktra kamrerer. Och alltid så fula i mun, klagade mamma, som var noga med sådant. Språket var det enda som var gratis, så det skulle vi alltid kosta på oss att vara nog med, lärde hon oss."

#Är det en obscen känsla av tillit, en motbjudande trygghet, som får mig att börja ty mig till honom? Att lita mer på honom än på världen utanför. Ja, mycket mer än på mig själv. Om han hade sagt åt mig att följa med honom därifrån skulle jag ha gjort det. "

Den här berättelsen har så tät stämning att man fullkomligt kan ta på den!
Ett krypande obehag infinner sig omedelbart och ibland känner jag att jag måste pausa läsningen för att den är så tung att ta till sig. Så fullständigt utan optimism och hopp.
När jag kommit halvvägs i boken tycker jag att det börjar kännas segt och handlingen tappar fart och stampar på stället.
Eller kan det vara för att jag inte längre är mottaglig för mer sorg, utan vill att det ska hända något i positiv anda, en fläkt av framtidstro?
Det får jag tyvärr inte uppleva, och så kan det vara i verkliga livet också.
Sanningen är inte alltid vacker, framtiden är inte alltid ljus. Som marionetter dansar huvudpersonerna in och ut ur kammarspelet, men jag får inte fatt i någon av dem...
Avslutar boken ganska dyster till sinnes...

1

Söndags-smakbit # 46

Bloggen Betraktelser ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

Idag avslutade jag en varm och innerlig roman som handlade om tre generationer kvinnor, dotter, mor och mormor, som tillbringar några sommarveckor tillsammans.

Dagar med min mamma av Sofi Jansson

Smakbit från sid 17

“Det är en elak sjukdom, en nogräknad sjukdom. För varje leende kräver den tårar tillbaka och för varje dag av lycka och livsglädje finns det en dag av bottenlös tomhet i en grå värld som inte kan skänka annat än förtvivlan.”

s-103

“Jag älskar min mamma för att efter varje gång hon faller till marken har hon ställt sig upp igen och när hon är frisk finns det ingenting som stoppar henne. Hon hör nedräkningen till nio, men reser sig på tio.”

0

Söndags-smakbit # 45

Bloggen Flykten från verkligheten ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.
En viktig regel: Inga spoilers!

En av flera intressanta böcker jag läser just nu är

Mammorna av Alexandra Pascalidou

I den här angelägna och viktiga reportage-boken får du möta 20 mammor som är bosatta i Sveriges fattigaste och mest utsatta områden, de som kallas “no-go-zoner”.
Boken handlar om våldet och kampen kvinnorna för, men mest om kärleken de känner för sina barn. Boken ger röster åt dem som levt i tystnad och vrider ljuset mot samhällets skuggsidor.
Det här är mammornas berättelser.

I min smakbit har Katri Reyna Väänänen, 45 år, från Högdalen, Stockholm ordet
sid. 147
När Yonathan var liten sa han alltid att han var halvfinsk, halvkubansk och helsvensk. Men frågade man honom för ett år sen svarade han att han var helkuban. Då slapp han bli ifrågasatt. Sa han att han var svensk fick han följdfrågan “men var kommer du ifrån egentligen?”. Det är jobbigt även om det är av ren välmening och nyfikenhet.
När läraren plockade ut och testade alla som hade andra modersmål hoppade han av sin spanska hemspråksundervisning och slutade prata finska med mig. Plötsligt blev han utpekad som ett “invandrarbarn” trots att han var född här och talade perfekt svenska. Det är svårt att ha en svensk identitet när skolan och alla runt omkring dig talar om att du inte är svensk.

Jag gick in med poliserna till köket. När vi satt oss ner sa det : “Yonathan är död”. Jag kunde inte ta in det. Jag kunde inte gråta. Polisen berättade att de hittat två personer skjutna i en bil.

0

Söndags-smakbit # 44

Bloggen Betraktelser ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

Jag läser just nu en bok med ett spännande upplägg, nämligen

The good Wife

Jag har länkat titeln till Adlibris där du kan läsa mer om romanen.

Min smakbit kommer från sid. 39-40

She circles the bed and gets in, her skin absorbing the chill of the sheets. She settles in, then decides it´s too cold and levers herself out, gropes the three steps to his dresser and hauls on his favorite Bills T-shirt and a pair of wool socks. They don´t help right away, she just has to stay still and let the bed warm, like an engine.
She´s seen the beds they have in jail on TV – steel bunks with thin mattresses and scratchy blankets. She´s afraid he´ll be cold. He needs two pillows, sometimes when he doesn´t sleep right his neck hurts and she has to rub Heet into his muscles.”

0