Jag har läst..

Vårt inre Afrika - upptäcktsresor Bokomslag Vårt inre Afrika - upptäcktsresor
Lasse Berg/ Carl Douglas
evolution
Ordfront
2015
200

Om människans vandring på jorden har pågått i årmiljoner så kan Lasse Bergs vandring genom Afrika te sig kort - men de senaste 30 åren har han undersökt människans utveckling och givit ut tre stora böcker om denna vår färd genom historien.
På flera av de resor som gav upphov till dem har han åtföljts av en större expedition - nästan allt blir ju mycket bättre om man gör det tillsammans med andra. En trägen deltagare har varit fotografen Carl Douglas som nu får kliva fram i fullformat.
Den samarbetande, goda och babblande arten som vi kallar människa har Lasse skrivit om hela tiden. Nu får vi se den i helfigur i arbete - och vila.
Vid lägereldar, på vandringar med bushfolken, bland regnskogens apor - vid stränder, i öknar, på floder och savanner, ja på väg kors och tvärs över hela Afrika.
Men lärdomen står alltid i första rummet.
Läs om andlöst spännande utgrävningar, om hur antalet språk påverkar samlevnaden och om varför vi människor är så lika. Samtidigt är det fiffigt att vi är så himla olika - trettio identiska skiftnycklar blir aldrig en bra verktygslåda.
En bok för dig som vill veta hur livet kan te sig för en upptäcktsresande och om hur kul och mödosamt det är.

Utdrag ur boken:
"En blick i en bonobounges ögon är en färd ner genom vår äldsta historia, in i vårt innersta Afrika. Att de är vårt kött och blod behöver man inte vara genetiker för att förstå."

"Jordens 7 miljarder invånare härstammar alla från bara 10000 afrikaner, som levde för 70000 år sedan. Trots alla personliga variationer finns det biologiskt sett inga mänskliga raser."

Jag har tidigare läst "Gryning över Kalahari" av författaren. Han skriver med värme och humor, till vanligt folk, utan invecklade vetenskapliga termer eller annan onödig rekvisita. Pang på bara, här har ni ert ursprung.
En fin bok med fantastiska foton!

Jag har läst..

I min trädgård vill jag vara Karin Bokomslag I min trädgård vill jag vara Karin
Elisabeth Svalin Gunnarsson
Trädgård
Bonnier Fakta
2017
238

En praktisk trädgårdsberättelse från Sundborn.

En berättelse om trädgården hos Sveriges mest kända konstnärspar och en praktisk handbok med utgångspunkt i den stil som Karin Larsson skapade.Karin var inte bara en stor textilkonstnär. Hon ägnade också mycket tid åt att arbeta i sin trädgård på Lilla Hyttnäs, en plats präglad av hennes känsla för färg och form, leklusta, påhittighet och starka motstånd mot det formella och alltför ordnade. Inspirationen kom från många håll: från livet på den franska landsbygden, från den engelska arts & crafts-rörelsen och inte minst från torpträdgårdarna i trakten kring Sundborn. Det var en trädgård som var före sin tid.Karin odlade grönsaker till hushållet, skapade rabatter i djärva färger och blandade obekymrat gamla svenska kulturväxter med exotiska nyheter. Trädgården var charmig, rörig och inte så välrensad. Den var ett uterum för arbete och familjeliv ? en förlängning av det inomhus som blev världsberömt genom maken Carls akvareller. Här fanns plats för att äta och umgås med barn och vänner och här fanns utrymme för kreativt skapande med material från naturen.I boken går Elisabeth Svalin Gunnarsson på upptäcktsfärd bland idéströmningar och erfarenheter som formade Karin Larssons gröna värld. Hon beskriver utförligt trädgården på Lilla Hyttnäs, struktur, växter, färg och form. Hon berättar hur den användes och visar hur man kan hämta inspiration från den. Sist men inte minst finns här växtfakta, odlingstips, skötselråd, förslag på rabattkompositioner och enkla bygg- och dekorationsprojekt för den som vill vara Karin i sin egen trädgård.

Tänk att just jag skulle snubbla över en trädgårdsbok, jag som varken har intresse för eller talang för odling, något jag erfarit under flera perioder i livet...

Men detta är ett formidabelt praktverk. Så mycket mer än bara odlingsråd, dem bläddrar jag helt sonika förbi!
Jag koncentrerar mig på allt annat innehåll, vackra foton, målningar av både Karin och Carl Larsson, små essäer ur deras rika brevskörd som finns bevarad för eftervärlden.
T.ex (utdrag ur boken)
"Jag ligger på knä i kökslandet framför de allra vackraste rödbetsblad. De lyser i motljuset och låter sig nådigt fotograferas - de röda nerverna som blodomlopp från jorden till bladens grönska. Bredvid syns morötterna yviga rufs och sallatsbladen som rådnar lätt i kanterna. Solen silar genom den skira spanska körveln, sockerärterna står i sitt eget kvarter och skimrar i den grönast gröna färg som bara de kan ha - man ser de små runda ärterna under baljans tunna skinn."

Ren poesi, eller hur? Osökt tänker jag på en viss Ernst på TV....bara att detta skrevs för hundra år sedan!
I min bedömning har jag inte kunnat göra jämförelser med böcker i samma genre eftersom de inte ingår i mitt läsarkiv, jag har fått värdera denna som ett enskilt verk.

De rent praktiska råden verkar mycket pedagogiskt och logiskt uppbyggda, även jag begriper hur man ska gå till väga. Och okej, jag får väl erkänna, jag känner ett litet litet pirr, en vag önskan om att än en gång testa något enkelt...

Jag vill härmed utnämna denna fantastiska bok till julklappstips nummer ett till någon med mer eller mindre gröna fingrar som du tycker mycket om!

Jag har läst..

Flyktväg Bokomslag Flyktväg
Torbjörn Flygt
Norstedts
2017
351

Ett centraleuropeiskt land några år fram i tiden.
En regim som stängt gränserna och förföljer flyktingar. Medborgarskap omprövas och egendomar beslagtas. Stora läger upprättas.
Sent omsider har omvärlden reagerat och ett skoningslöst krig bryter ut.
Hart bor med sin mamma och sina systrar på en gård. En natt dyker en kvinna upp, som tillsammans med sin dotter har flytt från ett av lägren. Familjen måste nu fatta ett beslut som kommer att påverka dem i grunden, också långt efter att kriget tagit slut.

Utdrag ur boken:
"Nowak kastade en blick mot kyrkan igen, och ut över kyrkogården med gravstenarna som var nästa helt täckta av snömassorna, som en gles tandrad i en gammal gummas mun, och samhället som bredde ut sig runt om med rök ur skorstenarna och sopade trottoarer bakom de manshöga snövallarna."

"De stod med benen brett isär, förankrade i snön som knakade under deras tyngd. Benfickor så fulla av utrustning att låren påminde om fästingar fullsugna med blod"

Och???
Jag ser nog ut som ett levande frågetecken när jag läst ut boken. Mycket märklig känsla infinner sig, kanske är det så författaren tänkt sig...
Boken utspelar sig i framtiden men jag har hela boken igenom en känsla av dåtid.
Jag blir berörd av huvudpersonen, den unge sonen med gomspalt som gjort honom till ett mobbningsoffer och hans älskade hund som är hans bästa vän.

Men utöver det kan jag inte påstå att jag känner just någonting. Inte ens när militärer anländer till gården med allt vad det innebär.

Jag var tvungen att googla på recensioner för att ta reda på hur andra hade uppfattat historien. DN skriver bl.a "Förstår inget av skeendet bortom gården och känner mig dummare än jag borde vara i förhållande till katastrofen som verkar skriven för deltagarna i ett självspäkande gisseltåg"

Så bra kan inte jag uttrycka mig men jag förstår i alla fall att det handlar om moral, om mänsklighet och empati och om man vågar följa sin inre kompass i skarpt läge.

Jag har läst..

Hemmet Bokomslag Hemmet
Mats Strandberg
skräckroman
Norstedts
2017
339

Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan.
På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked.
Monika blir snabbt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne.
Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika - och sig själva.

Utdrag ur boken:
"Wiborg börjar gråta. Hon stirrar fortfarande på resterna av tårtan och skakar på huvudet. -Är jag så gammal? säger hon. -Är jag nittiofem? Killen som spelat gitarr sätter sig bredvid henne, torkar henne försiktigt om kinderna med en servett. _Ja, säger han. -Tänk att du är så gammal och ändå så frisk och kry.
-Men då...då måste ju mina föräldrar vara jättegamla. Dom kan väl inte vara långt över hundra heller? Och min man, hur kan han...
Hennes röst dör ut när gråten övermannar henne helt. Hennes sorg är outhärdlig att se. Men ingen av de andra gamla verkar reagera."

En kuslig roman om kärlek, vänskap och den största skräcken av alla: att förlora kontrollen över sig själv. Den är skriven med respekt och empati för utsatta och kantstötta människor och därför påminner den om Stephen Kings romaner som jag plöjde igenom med stor iver och entusiasm på 80-talet.
Jag gillar att blanda genrer och det var länge sedan jag läste någon skräckis, en syrlig karamell i godisskålen!