Jag har läst..

Syndavittnet Bokomslag Syndavittnet
Mattias Hagberg
Bokförlaget Atlas
2017
232

December 1917. På en isolerad ö i Norra ishavet lever prästen Sakarias med sin piga. Hans makt över kolonin är oinskränkt, och han styr sin församling med järnhand.
Så hittar några av fiskarna en halvt ihjälfrusen rysk matros på isen. Han bär med sig nyheter från fastlandet. Från den stunden förändras allting.

Mars 1953. Det sovjetiska imperiet sörjer sin store ledare. Utan S vet ingen vad som ska hända med revolutionen.
I Moskva finns Sakarias piga. Hon har levt ett hårt liv i stalinismens skugga, men aldrig kunnat skaka av sig vad som hände på Ön den där vintern. Från kontoret där hon arbetar har hon smugglat hem skrivpapper. Nu kan hennes värld slås i spillror en andra gång. Hon måste få vittna. Och hon måste förstå.

Utdrag ur boken:
"Ljuset i kyrkan var svagt. Jag hade tänt en ensam fotogenlampa för att spara på bränslet. Hans vita särk såg grå och smutsig ut i det fladdrande skenet och hans ansikte låg nästan helt i mörker. Kyrkan var nästan tom."

"En mening fastnade i mitt minne. Det var den som fick mig att packa och resa. -Här uppe är livet varken särskilt vackert eller angenämt, men det är meningsfullt."

Jag brukar dras till berättelser från förr i tiden, från karga ensamma platser bland ordkarga allvarsamma människor.
Detta är en sån berättelse, men kanske ännu snäppet allvarligare.
Här finns ingen glädje, bara eftertänksamhet, bedrövelse och Herrans tukt och förmaning.
Människorna befinner sig på gränsen till utplåning, tempot är långsamt.
Men, på slutet kommer upprinnelsen till hela historien. Det förklarar en hel del.
Alls icke en oäven bok, men kanske inte lämpligaste läsningen i hängmattan.

Jag har läst…

Handbok för städerskor Bokomslag Handbok för städerskor
Lucia Berlin
noveller
Natur & Kultur
2016
528

Återupptäckten av Lucia Berlins noveller har varit en av de stora litterära sensationerna på senare år. Miljöerna, yrkena - Mexiko, Kalifornien, New York, Santiago de Chile, lärare, städerska, läkarsekreterare, sjuksköterska - och sjukdomarna, särskilt cancer och alkoholism, är hämtade från hennes egen tillvaro och egen familj. Av det skapade hon ett stycke litterärt liv, som nästan ser ut som en självbiografi.
Lucia Berlin levde 1936-2004

Ur Klas Östergrens förord:
Hon har en särpräglad rytm i sitt språk, blick för detaljer, hon förmår att med enkla medel etablera en känsla av intensiv personlig närvaro. Man blir övertygad om att hon vet vad hon talar om.

Utdrag ur bokens titelnovell:
"Bussen är sen. Bilar kör förbi. Rika som sitter i bilar tittar aldrig på folk på gatan, aldrig någonsin. Fattiga väntar mycket. Socialbidrag, arbetsförmedlingen, tvättomater, telefonautomater, akutmottagningar, häkten och så vidare..
Städerskor: ha som regel att inte jobba för vänner. Förr eller senare kommer de att börja tycka illa om er för att ni vet så mycket om dem. Eller också kommer ni att sluta tycka om dem för att ni vet för mycket om dem."

Utdrag ur novellen "Anteckningar från akuten 1977"
"Åldringar. Jag vet inte vad jag ska tycka om åldringar. Det känns hemskt onödigt att göra en dubbel höftledsoperation eller en bypassoperation på en nittiofemåring som viskar -snälla låt mig dö!
Jag tycker inte att gamla borde ramla så ofta, ta så många bad. Men det kanske är viktigt för dem att kunna gå själva, stå på egna ben. "

Författaren är en fantastisk iakttagare och berättare. Det blir tvära kast för boken innehåller många noveller, ibland känner jag att jag skulle behöva pausa och smälta det jag läst innan jag kastar mig in i nästa äventyr. Här finns allt, svärta och ljus, hopp och misär. Och humor, så mycket humor att jag skrattar högt.

Jag har läst..

De föräldralösa Bokomslag De föräldralösa
Christina Baker Kline
Massolit förlag
2015
357

17-åriga Molly Ayer har bott i tolv olika fosterhem. När hon tvingas till samhällstjänst, efter att ha stulit en bok på ett bibliotek, blir det droppen för hennes fostermor. Av rädsla för att än en gång behöva flytta går hon med på att städa vinden hos en gammal kvinna.
Vivian Daly är 91 år och känner igen sig i Mollys historia. När hon var nio år förlorade hon sin familj i en brand. Tillsammans med tusentals andra föräldralösa sattes hon på så kallade barntåg genom Mellanvästern. De färdades genom USA och auktionerades ut i städerna som de passerade - mer eller mindre som slavar.
När Molly och Vivian gemensamt går igenom vinden i det stora gamla huset väcks förträngda minnen till liv. Molly bestämmer sig för att hjälpa Vivian att få svar på de smärtsamma frågor som tyngt henne hela livet. Resultatet blir något de aldrig kunnat föreställa sig.

Utdrag ur boken:
"Det gamla huset är fullt av ljud. Furugolven knirkar, fönsterrutor skallrar, flugor surrar i taket, gardiner fladdrar. Rummet luktar gamla böcker och gårdagens brasa och, svagt, någonting matigt från köket."

Enligt omslaget har denna bok legat 61 veckor på New York Times bästsäljarlista.
Och jag undrar varför?
Inget fel på romanens ämne, i bakgrunden ligger ju fakta om Orphan Train. Över 200.000 barn fraktades från östkusten till Mellanvästern mellan 1854-1929 och författaren har gjort gedigen research som ligger till grund för historien.
Ändå haltar den betydligt.
Hon staplar en massa schabloner på varandra, texten är amatörmässigt skriven, som om författaren nyss gått en skrivarkurs. Hon använder en raljerande ton samtidigt som det ska vara tårdrypande, vilket gör att boken känns ojämn. Storyn håller inte ihop, istället för att krypa under skinnet på mig så upplever jag den tyvärr inte särskilt trovärdig eller ens realistisk.
En tanke slår mig, kan det bero på dålig översättning?....

Jag har läst..

Mödrarnas söndag Bokomslag Mödrarnas söndag
Graham Swift
Albert Bonniers Förlag
2017
154

"Frid. Det var den sanning alla dagar bar på, det var den slitna sanning varje dag bar på, men denna sanning var större idag än någon annan dag - det hade aldrig funnits en dag som denna, och det skulle eller kunde aldrig finnas en likadan igen."

30 mars 1924. Mödrarnas söndag är dagen på året då tjänstefolket får ledigt för att åka hem.
En som inte åker hem är den föräldralösa husjungfrun Jane Fairchild, som istället möter sin älskare - den ende kvarvarande sonen på det närliggande gods som ekar tomt efter att bröderna dödats i första världskriget. Det som sedan händer under dagen ändrar deras liv för all framtid.

Graham Swift har skrivit en stor kortroman som är både livsbejakande och tragisk; en roman om klass, kärlek och öde, och om alla de berättelser som utgör ett liv.

Utdrag ur boken:
"Ändå handlade det om hans bästa kläder. Den nystrukna vita skjortan. Det var en formell skjorta. Med löstagbar krage. Det var inte en vanlig finskjorta med mjuk krage som kunde passa till en helgdagsutflykt eller en tur i bilen med suffletten nedfälld. Det var - hans "söndagskläder". Utan synbar brådska och med van skicklighet trädde han i manschettknapparna och fäste den löstagbara stärkkragen med kragknapparna. En slips, diskret men glänsande, gråblå med små vita prickar. Han valde ut en slipsnål. Hade den verkligen en liten äkta diamant?"

"Eftersom de som tjänade tjänade, och de som betjänades - levde. Fast ärligt talat så kändes det ibland helt tvärtom. Som om det var tjänarna som levde, och hade ett hårt liv, och som om de som blev betjänade inte riktigt verkade veta vad de skulle göra med sina liv. Riktigt förlorade själar, faktiskt..."

En sinnrikt vävd berättelse där det lilla ordet "om" har största betydelse...
Läs och njut!