Jag har läst..

Skogshuggarna i Fjärran västerns skogar - en unik svensk utvandringshistoria Bokomslag Skogshuggarna i Fjärran västerns skogar - en unik svensk utvandringshistoria
Lars Nordström
historia
Votum
2016
135

Ta del av en unik dokumentation av svenska utvandringshistoria som få någonsin har skrivit om på svenska - skogshuggarna i Fjärran Västerns skogar. 1883 anslöts Portland, Oregon, till det amerikanska järnvägsnätet.
Innan dess hade det nordvästra hörnet av USA varit svårt att nå. Man visste att omfattande naturresurser fanns där: fisk, skog, bördiga jordar, ett milt klimat.
Med järnvägens ankomst tog invandringen fart och många skandinaver letade sig fram till Oregon och Washington där de kom att bli den största invandrargruppen.
Finländare, svenskar och norrmän uppskattades alla som yrkeskunniga och pålitliga arbetare. Speciellt svenskarna kom i sådana mängder att traditionen snart påbjöd att det i varje skogshuggarläger skulle finnas någon med hederstiteln "Swede" vare sig han var svensk eller ej.
De unika bilderna visar hur skogarna i början på 1900-talet myllrade av skogshuggarläger, ny teknik, ångdrivna vinschar, stålkablar, järnvägar, vägar och lastbilar.
Den amerikanska västkustens stora städer - Seattle, Tacoma, Olympia, Portland. Salem, San Fransisco, Sacramento och och Los Angeles - höll på att byggas och det tycktes inte finnas några gränser för sågverkens hunger efter stockar.

Utdrag ur boken:
Invandringen längs The Oregon Trail exploderade. På bara fem år mutade nybyggare in drygt en miljon hektar av de allra bördigaste mest lättodlade områdena innan regeringen ratificerat några avtal med de stammar som tidigare levt där. Idag använder ursprungsbefolkningen ordet "förintelse" då förlorad självbestämmanderätt, olagligt konfiskerade markområden, otillräckliga reservat, förföljelse, diskriminering, krigshandlingar, tvångsförflyttningar och forcerad assimilering präglade myndigheternas åtgärder. 1866 stiftades en raslag som förbjöd äktenskap mellan vita och personer som hade mer än 50 % indianskt blod, eller mer än 25% svart, kinesiskt eller kanakiskt blod. Lagen avskaffades inte förrän 1955."

Jag valde ett stycke som mer handlade om den blodiga historian med rasism och förföljelse av folkstammar. I boken står så oändligt mycket mer, bland annat mycket utförlig beskrivning av hur skogsavverkningen gick till väga. Eftersom mina kunskaper inom avdelning teknik och verktyg är katastrofalt dålig så ordar jag inget om detta. Att däremot skogshuggarna hade ett farligt yrke står utom allt rimligt tvivel. Mellan 1870-1910 dog en skogshuggare varannan dag till följd av sin yrkesutövning!
Fotona i boken talar sitt tydliga språk, jag har själv varit i de stora skogarna i Oregon och norra Kalifornien, kört bil genom en trädstam (!) och vet hur hiskeligt stora Redwood-träden är.
Många trevliga återblickar via ättlingar till emigranter påbjuder intressanta detaljer ur nybyggarlivet.
Och vem vill inte veta vad "pant rabbits" aller "seam squirrels" betyder. Svar: löss!
Som matnörd får jag också veta att en skogshuggare åt mellan 8000-9000 kalorier om dagen, bland annat 500 g kött, 400 g mjöl, 300 g socker, 85g smör och 3 ägg.
Och jag lovar, det finns inte en enda kulmagad överviktig gubbe på bild!

Kanske är detta lite av en nörd-bok, den passar dem som är som jag, vill veta lite och mycket, gärna lära sig av historien.
Jag hade många trevliga lässtunder med denna bok.

Jag har läst..

Eileen Bokomslag Eileen
Ottessa Moshfegh
roman
Modernista
2018
233

Det är inte mycket med julen som gör Eileen Dunlop särskilt glad. Hon är en försynt men djupt bekymrad ung kvinna fångade mellan rollen som sin alkoholiserade pappas vårdare och ett dagjobb som sekreterare på Moorehead, ett ungdomsfängelse för pojkar, fullt av sina egna vardagliga fasor.
Eileen håller på att förtäras av bitterhet och självförakt, och kompenserar sina dystra dagar med perversa fantasier och drömmar om att fly till storstaden. Samtidigt fyller hon sina nätter och helger med snattande och med att förfölja en fängelsevakt vid namn Randy.
När den smarta, snygga och gladlynta Rebecca Saint John dyker upp som Mooreheads nya kruator blir Eileen hänförd och lyckas inte motstå det som till en början framstår som en mirakulös, knoppande vänskap.
I en Hitchcockartad vändning drar hennes tillgivenhet för Rebecca slutligen in henne i ett brott som går bortom hennes vildaste föreställningar.

Utdrag ur boken:
"När jag fick min lönecheck den fredagen vek jag ihop den och stoppade in den vid bysten, som intar någon egentlig byst. Mest bara ett par hårda små kullar som jag gömde under flera lager bomullsunderkläder, en blus och en ullkavaj. Jag led fortfarande av en pubertal skräck för att folk som såg på mig kanske kunde se rakti genom mina kläder. Det var nog ingen som fantiserade om min nakna kropp, men så fort någon sänkte blicken var jag rädd att de granskade mitt underliv och på något vis skulle kunna avläsa de invecklade och intetsägande vecken och håligheterna som jag lindat in så noga där nere."

"Det satt redan en flock gråtmilda mödrar med småbarn och väntade otåligt på stolarna i väntrummet. Jag minns att en av dem hade kommit för att besöka sin tolvårige son, som hade bränt ned familjens hus. Han var kort och hade bulliga kinder, brunt hår, ankfötter och en begynnande mustasch på överläppen."

Jag hade stora förhoppningar på den här boken, men som vanligt när någon bok är upphaussad så blir jag besviken. Den börjar ytterst lovande, med helt fantastiska beskrivningar av huvudpersonen, hon beskriver sin egen karaktär makabert och ärligt. Allt är som upplagt för ett stort drama, det känns kittlande och annorlunda tack vare författarens språkbruk.
Men efter åttiotalet sidor börjar jag tröttna, en uppenbar vilja att gotta sig i exkrementer och spyor, personen blir mer och mer destruktiv och pinsam.
Inte ens upplösningen får mig att häpna eller jubla.
Men, detta är min högst personliga åsikt, jag hade förväntat mig mer av en hyllad debutroman.
Kanske tycker du som pressrösterna, att den är mästerlig...

Söndags-smakbit # 28

Bloggen Betraktelser ger oss varje söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

Jag har precis avslutat boken
Kvinna utan minne av Petter Lidbeck

Smakbiten är från sid.67
“-Jag vet inte vem du är.
-Jag är mannen du älskade med i morse.
-Älskade? Snälla rara, det där ordet är lika missbrukat som hej. Vi låg med varandra. Eller rättare sagt, du låg med mig. Höll på och konstrade med olika djup och tempovariationer som om det var ett dansprogram”

Jag har läst..

Krokas Bokomslag Krokas
Elin Olofsson
roman
Wahlström & Widstrand
2017
240

I september 1949 tar den unga tyska kvinnan Uli Hartmann tåget till Krokom. På sig har hon en stulen kappa och med sig har hon en bunt brev, skrivna av en viss Elsa Pettersson.
Uli är fast besluten att leta reda på Elsa för att komma ett steg närmare sanningen om vad som egentligen hände Hansi - Ullis älskare som deserterade och dog under kriget.
Samtidigt står Elsa i lanthandeln och grubblar över vad hon ska göra med den stora hemlighet som hotar hela hennes tillvaro.
När de två kvinnorna möts förändras livet för alltid.

Utdrag ur boken:
"Inte hade hon klart för sig hur man krokas heller. Det var så hon tänkte på det i efterhand. Hon visste inte då att varje människa var en sjö, både det kalla, klara vattnet om våren och det kvalminga, dyiga om hösten, och att tiden själv fiskade i den sjön. Tiden satt i ekan och stirrade på flötet men under ytan fanns krokarna med hullingar åt alla håll".

Som vanligt skriver Elin distinkt och vackert. De två kvinnorna har inget gemensamt utom att de på olika sätt känner mannen. Jag tycker inte man kommer någon av dem inpå livet utan de känns som ganska avståndstagande och kyliga.
Absolut en läsvärd bok men den grep inte tag och skakade om.