Åter till verkligheten

Hej alla glada bloggvänner!
Det var länge sen!
Min kompis åkte visserligen redan hemåt igår morse, men jag har så svårt att landa i den bistra kalla verkligheten efter många dagars trevlig samvaro!
Det är inte alla förunnat att återfinna gamla vänner som visar sig vara precis “som förr”, där man hittar tråden och plockar upp den och märker att varken man själv, kompisen eller relationen har förändrats.
Självklart hade vi mycket att ta igen, konstigt vore väl annars då vi inte umgåtts på över tjugo år, och minnet spelar allt spratt när man försöker komma ihåg namnen på gamla gemensamma vänner och arbetskamrater som man tappat kontakten med.

Men nu var det ju faktiskt så att Helena också kom hit på vintersemester, och vad gör man då…

..jo man åker skidor! Här ska det väljas ett längdåkningspaket

Färdigt!

Visst kastade hon suktande blickar upp i backen och var rätt sugen på att åka utför, men det fick räcka med längdåkning under dessa dagar.

In med skidorna i hyrbilen, nu e de “bar å åk” som någon visst sa en gång…

Vi tog oss en titt på spårkartorna för att hitta lämpliga spår att börja med, och som synes var spåren jättefina!

Nog blev jag också bra sugen, men när jag såg de ofaaantligt långa skidor man nuförtiden ska åka på, och vet hur ont jag får i mina vrister, ja då..

.tog Blinka och jag en långpromenad hem istället. Inte helt fel det heller!

Vi kom snabbt in i en dagsrytm med lugna långa mornar, efter frukost som Helena intog i lägenheten hon hyrde åkte hon ut på en daglig skidtur innan vi sågs till eftermiddagsfikat.
Vi åt god mat, en kväll lagade Helena

..en mustig “rysk fisksoppa Seljanka” eftersom hon var bättre på att rensa lax än jag…
Soppan innehöll både lax och torsk, en massa rotsaker, kapris och saltgurka (!) och serverades med en klick pepparrotsyoghurt…mmmmm Klickar du på namnet så kommer du till ett recept ganska snarlikt det vi använde

En kväll gick vi på lokala pizzerian

där vi åt pizza och kollade in folkvimlet..

Sista kvällen åkte vi upp till Hyttan, restaurangen i stugbyn

och intog ännu en pizza, söndagar är bytesdagar och då serverar man ingen god buffé som de andra dagarna.

Ja då har man verkligen rullat tillbaka bandet till gamla (och goda) tider, löst världsproblem, skrattat men inte gråtit…
Det tar tid att smälta intrycken, och vet ni vad som var det märkligaste av allt?

Jo det var förstås att damma av min gamla finska som legat borglömd och samlat damm i en avlägsen del av hjärnan…

Jodå, visst pratar Helena svenska, tack o lov, men vårt gemensamma språk har alltid varit finska så jag ville verkligen försöka!
Och visst gick det, det svåraste var att försöka uttrycka känslor på ett sällan talat språk…

Lätt är finskan som bekant inte, och sista dagen var hjärnan så trött att den vägrade samarbeta så det blev ett sammelsurium av svenska och finska om vartannat…
Jag är ju ingen tålmodig person som kan sitta och klura och tänka på vad jag ska säga, allt bubblar bara ut ur munnen i en strid ström…
Helena fick nog höra mycket som fick mungiporna att peka uppåt men hon visade inte med en min när det började likna rappakalja.

Tyvärr drabbades jag av någon typ av nackspärr när vi var på lokala pizzerian. Kände smärta direkt men nu efter några dagar är det faktiskt än värre!
Ett område nedanför nacken saknar i princip känsel förutom när det liksom brinner av smärta inifrån. Skumt är det, och värmande vetekudde hjälpte inte, lika lite som Voltaren gelen. Men såna här krämpor brukar släppa ganska snart, så jag går väl här inlindad i en tjock halsduk ett tag till.,

Självklart ska jag påbörja min bloggrunda också, det kommer att ta tid att läsa ikapp vad mina flitiga bloggvänner skrivit. Jag måste ta täta pauser från datorn när nacken smärtar för mycket, så tro inte att jag glömt någon om det dröjer…

3

Helgen som bara rusade iväg

Har man kärt besök så går ju tiden alldeles på tok för fort…

Direkt på fredagkväll fixade dottern nya teven! Och så bra det gick, inga krångligheter alls, men jag hade inte fixat detta själv! Nu blev jag också av med boxar och sladdar och jag vet inte allt vad…
Chrome-cast är också installerad, även på mobilen så nu slipper jag sitta och titta på lilla dataskärmen när jag streamar…

Vi satt och mumsade på goa ostar, drack skumpa, pratade och bara njöt…

En lyckligare hund än Blinka när hon upptäckte sin “lillmatte” har jag aldrig skådat
Blinka var kvar på loppis medan jag gick ut för att hämta dottern vid bussen. När vi kom tillbaka anade Blinka ingenting, hon såg inte heller något där hon satt bakom disken, plötsligt spetsar hon öronen när hon hör en välbekant röst som säger “Heeeej Blinka!”
Hon var som en studsboll, hon pep, hon flämtade hon sprang i cirklar, hon pussades hon klättrade upp längs benen, ja jag har då aldrig sett något liknande!
Det är åratal sedan de sågs, för de gånger jag varit i Falun har jag inte haft henne med mig.

Men hallå Torsten,här ska ju jag slagga inatt!

Saija blev förtjust i bägge katterna, men Torsten är nog en större charmör!

Och visst är han svår att motstå!

Lördagen blev allt annat än skön för Saija som tampats med en förkylning med en jobbig skrällhosta. Hon hade så svår huvudvärk att hon knappt kunde röra sig…
Innan mörkret la sig kom vi i alla fall iväg till pizzerian för lite käk.

Saija lyckades faktiskt under sitt besök här pricka in drygt tio motiv till sin fotoutmaning 365 bilder!

Igår tog inredningsgurun (dottern) vid och vi möblerade om vardragsrummet, hon spikade upp tavellister och hängde tavlor.
Nu har finnkäringen ett helt nytt hem!
Och katterna, ja dom gör som katter gör, är alltid i vägen. Konstant är dom där man inte vill ha dem…just då!
Här i fåtöljen har jag nu iordninggjort min läshörna, jag ska fota bättre bilder när andan faller på…

Ja så var det plötsligt dags att vinka av dottern som tog bussen härifrån, den enda bussen som går på söndagar. Hemfärden gick bra och jag fick senare på kvällen ett foto på ett badkar fullt med badskum …jag kan ana mig till att en fryslort njöt av ett varmt skumbad!

7

Hon fick så hon teg!

Ja hon, finnkäringen, hon fick så hon teg, det blev en rejäl snöstorm till sist!

Gissningslek, vad är nu detta utanför min dörr??

Jasså, såg du det med en gång?

Vad säger du? Finns det bättre sätt att mäta snödjupet på?

Tro mig, jag stod och tittade ut vid farstun och snön yrde och lekte i vinden, och det var så härligt!
Busväder är mitt favoritväder, man känner sig liksom extra levande när vinden viner och det vräker ner från himlen…håller du inte med? Finväder är ju bara för mesproppar tycker jag..

Jag kanske ser lite bister ut i motvinden men jag njuter i fulla drag där jag sparkar iväg mot Coop.
Nollan på termometern, det är ju inte kallt, men glasögonen immar igen så man får gissa sig till var vägen tar vägen…

På hemvägen konstaterar jag att det är ganska onödigt att lyfta på locket till postlådan, här har ingen varit och lämnat något i låddan..

Jag var helt införstådd med att det skulle bli krångel med leveransen av min nya teve som skulle ske idag mellan 9-3. Jag bara väntade på att få höra i luren att väglaget gjort att det inte var möjligt att hinna hit idag. Men ack som jag bedrog mig.
En glad pöjk har burit in dyrgripen före klockan tre och vad gör jag nu då?
Ja nu måste nog insatsstyrkor kallas in för detta är inget jag fixar själv..

Om du frågar katterna så har de en helt annan uppfattning om dagens väder. “Öppna!” jamar dom vid dörren och när jag gör det backar dom, ända så långt bort i huset man kan komma…
Då tror man dom fattat att det är vinter, men icke!
De går till baksidan av huset och jamar “Öppna!” ….Ja nånstans måste ju den jäkla sommaren gömma sig, men inte är det på baksidan av mitt hus!

Jag tror minsann detsamma gäller även här i Dalom…

1

Trevliga överraskningar!

Nyligen fick jag post i brevlådan, riktig post med riktiga frimärken!

Det var ett tungt brev som innehöll en överraskning, en jättefin bok som heter Kvinnornas Helsingfors och är en kulturhistorisk guide som tar fram nya sidor hos Helsingfors, min födelsestad!
Mycket intressant läsning!
Avsändare är en nät-vän som är bosatt i Åbo och som jag haft kontakt med i många år. Tyvärr har hon ingen egen blogg men hon följer min blogg och vi mejlar varandra.
Jag blev jätteglad, tusen tack Brita

Som om inte det var nog så damp det ner ett kuvert idag också!

Ingen vacker handskriven adress och inga frimärken, men innehållet var det inget fel på!

Elisabet Höglunds sprillans nya bok Skulden jag bär på, som handlar om hennes syster som föddes med hjärnskador och deras relation genom livet.
Jag såg idag då jag bläddrade i tv-tidningen att hon ska medverka i nästa veckas Fråga Doktorn.

Roligt att man någon gång lyckas få en vinst när man deltar i utlottningar.

Så nu vet ni, är jag inte aktiv på bloggen då sitter jag med näsan i böcker…

1