Jag har läst..

I min trädgård vill jag vara Karin Bokomslag I min trädgård vill jag vara Karin
Elisabeth Svalin Gunnarsson
Trädgård
Bonnier Fakta
2017
238

En praktisk trädgårdsberättelse från Sundborn.

En berättelse om trädgården hos Sveriges mest kända konstnärspar och en praktisk handbok med utgångspunkt i den stil som Karin Larsson skapade.Karin var inte bara en stor textilkonstnär. Hon ägnade också mycket tid åt att arbeta i sin trädgård på Lilla Hyttnäs, en plats präglad av hennes känsla för färg och form, leklusta, påhittighet och starka motstånd mot det formella och alltför ordnade. Inspirationen kom från många håll: från livet på den franska landsbygden, från den engelska arts & crafts-rörelsen och inte minst från torpträdgårdarna i trakten kring Sundborn. Det var en trädgård som var före sin tid.Karin odlade grönsaker till hushållet, skapade rabatter i djärva färger och blandade obekymrat gamla svenska kulturväxter med exotiska nyheter. Trädgården var charmig, rörig och inte så välrensad. Den var ett uterum för arbete och familjeliv ? en förlängning av det inomhus som blev världsberömt genom maken Carls akvareller. Här fanns plats för att äta och umgås med barn och vänner och här fanns utrymme för kreativt skapande med material från naturen.I boken går Elisabeth Svalin Gunnarsson på upptäcktsfärd bland idéströmningar och erfarenheter som formade Karin Larssons gröna värld. Hon beskriver utförligt trädgården på Lilla Hyttnäs, struktur, växter, färg och form. Hon berättar hur den användes och visar hur man kan hämta inspiration från den. Sist men inte minst finns här växtfakta, odlingstips, skötselråd, förslag på rabattkompositioner och enkla bygg- och dekorationsprojekt för den som vill vara Karin i sin egen trädgård.

Tänk att just jag skulle snubbla över en trädgårdsbok, jag som varken har intresse för eller talang för odling, något jag erfarit under flera perioder i livet...

Men detta är ett formidabelt praktverk. Så mycket mer än bara odlingsråd, dem bläddrar jag helt sonika förbi!
Jag koncentrerar mig på allt annat innehåll, vackra foton, målningar av både Karin och Carl Larsson, små essäer ur deras rika brevskörd som finns bevarad för eftervärlden.
T.ex (utdrag ur boken)
"Jag ligger på knä i kökslandet framför de allra vackraste rödbetsblad. De lyser i motljuset och låter sig nådigt fotograferas - de röda nerverna som blodomlopp från jorden till bladens grönska. Bredvid syns morötterna yviga rufs och sallatsbladen som rådnar lätt i kanterna. Solen silar genom den skira spanska körveln, sockerärterna står i sitt eget kvarter och skimrar i den grönast gröna färg som bara de kan ha - man ser de små runda ärterna under baljans tunna skinn."

Ren poesi, eller hur? Osökt tänker jag på en viss Ernst på TV....bara att detta skrevs för hundra år sedan!
I min bedömning har jag inte kunnat göra jämförelser med böcker i samma genre eftersom de inte ingår i mitt läsarkiv, jag har fått värdera denna som ett enskilt verk.

De rent praktiska råden verkar mycket pedagogiskt och logiskt uppbyggda, även jag begriper hur man ska gå till väga. Och okej, jag får väl erkänna, jag känner ett litet litet pirr, en vag önskan om att än en gång testa något enkelt...

Jag vill härmed utnämna denna fantastiska bok till julklappstips nummer ett till någon med mer eller mindre gröna fingrar som du tycker mycket om!

Lätt som en plätt

Alltså, internet är fantastiskt!
Man bara slänger ur sig ett par frågor och vips så har man svar!!

Så här vacker blir ”pansarkrokodilen” när den blir fjäril, och den heter snabelsvärmare :lol: kanske därför att den har en lång snabel när den är ”larvig”?

Mitt andra foto visar

..en blivande gräsulv, kanske inte så iögonfallande vacker, men vilket roligt namn!
Snablar och ulvar och jag vet inte vad, tänk vilka duktiga vänner jag har!!
Imponerad är bara förnamnet!

Där fick jag mig en grundlig lektion i småkrypens värld, och nu blir jag ju bara nyfiken på fler !

Apropå småkryp :mrgreen:

Tjingeling

Gnissel och trassel o massor av svamp!

Finaste Blinka-lill var sjuk förra veckan, och då blir både matte o katterna alldeles utom sig.
Hon kräktes våldsamt några gånger, första gången på de trasmattor jag har framme förstås, andra gången på hallmattan och till sist fick hon nöja sig med golvet på loppis i fredags!
Mellan kräkningarna gick det en eller två dagar då hon uppträdde normalt och hon var inte dålig i magen, det kollade jag varje dag när hon gjorde ifrån sig.
I helgen fick hon därför svälta och sedan bara äta ris. Resultatet blev förstås en hungrig flicka som såg anklagande på matte och som inte fattade varför hon bestraffades!
Tack och lov mår hon bra nu, peppar peppar, det finns inget värre än när djuren som inte kan berätta hur dom känner sig, mår dåligt.

Igår var jag åter hos tandis och tyvärr fick jag beskedet att något knäckebrödstuggande inte stod på agendan på flera veckor ännu!
Det ska provas, bitas ihop, tas ut, vinklas, provas, bitas ihop och sen tack o hej för den här gången, då har det gått en kvart o väntan på bussen hemåt börjar..

Passar utmärkt för den som aldrig fick med sig en påse med tålamod vid födseln…
Kalvsylta, fiskbullar, havregröt, keso med plättar,soppa, potatismos, listan kan göras lång men inte smakar det godare för det..

Det har varit gnissel med banken, med hyresvärden, allmänt tjafs både här och där som har lagt sordin över tillvaron.
Men, vad gör man då, när man kommer hem från tandis dödstrött efter ca två timmars nattsömn.
Jo man tar sin bästis som varit hemma många långa timmar ensam på en skogspromenad!

Uppför och uppför berget, snart är vi i rena spökskogen!

Gläds åt min pigga flicka som flänger över stock och sten, samtidigt som jag själv får välja den långa vägen runt alla fallna trädstammar och rötter.

Naturens egna konstverk!

Jättestora stenblock hindrar nästan ljuset från att hitta in bland träden

Men så plötsligt gör jag världens fynd! En hel stor matta av sotvaxskivlingar! Ovanifrån liknar de många andra mörka svampar men lyfter man på en och kikar under ser man de vackra vita skivorna. En fantastiskt god matsvamp, tyvärr älskad av alla, så även insekter.
Trots att ca 80 procent var maskätna så fick jag med mig en hel del i korgen!

Det här gamla trädet ser ut att ömsa skinn, eller bark…knastertorrt var det fast det ännu orkade stå upprätt

Vi vänder uppåt, mot ljuset och möter snart denna underbart vackra syn!

Inte illa alls, både det ena och det andra hamnade i den överfyllda korgen efter två timmars traskande…

När middagen äntligen var klar var jag så svulten att jag darrade på handen, därav den suddiga bilden.
Jag smörstekte sotvaxingar o lök, lade en hög på några rödspättefileér som jag vek ihop och stekte i ugnen i tio minuter. Tog ut fisken, hällde över en sås på grädde, färskost med vitlök och en slurk creme fraiche, och till sist lade jag på broccoli och färdigt mos. Tillbaka i ugnen en kvart tills allt var uppvärmt.
Det blev den godaste middagen i mannaminne, kanske borde jag rentav tacka tandläkaren för att jag fått upp ögonen för smaklig mat som är lättuggad :mrgreen:

Tillsammans med trattisarna från i söndags går jag nu ”all-in” för att hitta mottagare till skogens guld för nu är förråden välfyllda!
Själv är jag totalt ledbruten och har tagit en vilodag idag, enda promenaden har varit till biblioteket för lite påfyllnad, på en alldeles nyasfalterad väg, det kändes riktigt lyxigt som omväxling!

Surisar..

Då jag skulle ha främmande tänkte jag försöka leta efter lite bordsprydnad, en liten sensommarbukett, men det var inte det enklaste.

Men hörni, vad är nu detta? Den höga växten står mitt i gamla hästhagen och jag tycker den påminner om en…solros!
Men vi har inga solrosor på gården, aldrig haft några???

Nå, några stackare hittade jag som väl inte var alltför pigga, men man tager vad man haver..

Min gäst nummer ett hade med sig något mycket mer spännande än vodka, nämligen björksavsvin! Det ordet kände inte google till, hihi, rödmarkerat så det skriker!
Överraskande gott smakade det, jag har aldrig smaka björksav innan, än mindre då en likör gjord av den. Föreställde mig något väldigt sött och slibbigt, men det var det inte alls!
Lite sötma, ja, men också fräsch och trevlig smak med liten aning av russinsmak. Vinkännare hade kunnat utveckla smaksensationen ytterligare, men jag som sällan dricker vin får nöja mig så…
jo förresten nu vet jag, påminner lite om mjöd som vi finnar brygger till första maj!

Gäst nummer två är en gentleman och hjälper värdinnan att öppna surströmmingsburken…

Och sen smackar vi och njuter! Kallax surströmmingsfileér var goda, nästan lite väl milda, hehe, och inmundigades med de tillbehör som traditionen bjuder, nämligen tunnbröd, finhackad rödlök, mandelpotatis och gräddfil.

Igår hade jag ett arbetspass och efter det kikade jag över till

grannarna som hade kräftkalas. Stannade dock inte länge, jag tackade för mig när myggen anlände vid sjusnåret-

Candie förstod att ta för sig av bästa sittplatsen där hon kunde bevaka allt som hände..