En vacker och vemodig hösthelg

Det började så bra…
Lördagen började i dimmsjok som lättade under förmiddagen, och äntligen, efter hur lång tid som helst, fick vi se solen lysa!
En perfekt dag för en svamputflykt med alla jyckarna!

Till den vackraste skogen vi vet skulle vi åka, den ligger där vi bodde för tiotalet år sedan, några mil från Fredriksberg

Varje höst har vi återvänt hit för att plocka svamp och njuta av den gamla trollskogens stillhet och skönhet

Ifjol avstod vi från att åka hit på grund av vår stora sorg efter Larissa, som tillbringade sin barndom och ungdom med oss uppe i den här skogen

Larissa, vår underbara rottistjej, vår första hund, min bästa vän under tio års tid.
Ända sedan hon lämnade oss har jag i mitt inre sett henne springa i sin barndoms skog, frisk,ung, glad och nyfiken ..

Och så här såg det ut i verkligheten, nu!
Avverkat, skövlat, tomt, ja ni kanske kan gissa vilken chock vi fick!
Det går inte med ord att beskriva känslan av besvikelse, vemod och ilska vi kände!

Helt bedrövade gick vi längs vägen för att leta och se om någon endaste liten del stod kvar. Men nej, det gjorde det inte.
Det är svårt att förklara hur lessen jag blev, det avverkas friskt i skogarna för jämnan, men just denna, min bästaste skog, skulle ju aldrig få försvinna!

Trots att det kunde se ut såhär efter en utflykt i svampskogen, så är det inte svampen jag saknar mest.
Nej, svamp finns det gott om på andra ställen, men detta var ju mina och Larissas gemensamma tassemarker. När sambon jobbpendlade till Stockholm var det bara hon och jag där ute på skogen.

Vi åkte vidare alldeles förtvivlade, letade oss fram till andra skogar och lät jyckarna springa lösa och njuta av livet.
Och som synes gav promenaden resultat, inga mängder, men ganska lagom för att sitta på en solig balkong och rensa

Men bedrövelsen över vår för alltid försvunna favoritskog, den sitter som en djup tagg i vårt hjärta!
Jag hoppas och vet att Larissa hittat bättre och sällare jaktmarker…

30 Comments:

  1. Jag blir också helt vansinnig på denna slags skogsvård!!

    Vi hade också en favoritskog som nu bara är ett minne blott.

  2. Blev rörd av det du skrev,Man blir inte på bra humör precis när man ser hur dom gör med skogen.Förstår att du saknar din förra hund,mycket minnen.Kram lena.

  3. Oj så mycket gult guld du hade där från skogen. Ser att du också hade en fin helg.

  4. Vilken chock det måste varit för er. Förskräckligt. Nu är ju minnet av skogen nersolkat. Hoppas den sista vistelsen snart sjunker undan och att ni åter bar minns hur vackert det var förut.

  5. Ja uch vad det ser ut i skogarna, men tyvärr så måste de ju avverka bönderna som ägen den. Annas får de väl vite. Men de är inte speciellt snyggt. Oh har man speciella favoritskogar känns det ändå värre när de gör dem till kalhygge.

    Vi var uppe vid vårt gamla hus idag. Vägen dit är bara skog skog o skog, eller rättare sagt. Det var skog, nu är de sista km kalhygge, precis som i Er trollskog. Vi har egen skog här, men den är pytteligen, 1 hg ungefär tror jag. Annas är det mest åker- och betesmark.

    På tal om svamp så hade vi stora fina utanför tomten på ängen. Men såg idag att någon varit inne o tjuvat dem. Ja de gör inget, för jag är som sagt inte svampplockare. Jag måste ha någon med så jag inte plockar flugsvamp, sådan ordning har jag på säkerheten när det gäller svamp ute i naturen.

    Ha´t gott.
    Kram Anki

  6. Jag lider med dig både vad gäller skogen och Larissa! Minnena blir liksom förstörda när man ser dessa bedrövliga skogsavverkningar..kalhyggen!

    Men lite goda trattisar hittade ni i allafall.Jag hittar ingenting i min skog som är ätbart. Massor av annan svamp.

    KRAM på dej Paula!Och spara minnena i hjärtat!

  7. Jag glömde fråga om dom där betten du hade haft i somras. Hade du bilder på dom?

  8. Hej på dig! Klump i halsen…Larissa…
    Precis när jag började läsa ditt inlägg tänkte jag; vilken otroligt fin skog, lätt att gå, annat än där jag krånglar mig fram! Och sen får man se eländet…fy så tråkigt!

  9. Visst är det sorgligt när de fördärvar “våra” fina skogar. Varje år är det nå’n bär och/eller svampmark som försvunnit.
    Här i Vikmanshyttan håller jag mest på att lära mig att hitta i alla skogar, så här saknar jag inget, än..
    Kramen

  10. Visst är det tråkigt när skogen skövlas. :o
    OK om dom gallrar lite snyggt men det där var ju bedrövligt.
    Dom har gjort så vid vår stuga när man går upp mot Långhagen, vår andra sjö i närheten, mina svampmarker är borta.

    Men Larissa har säkert hittat fina skogar att springa i.

  11. Så underbara foton från den trolska skogen.
    Det ser så otroligt vackert och rofyllt ut.
    Men kan mycket väl tänka mig vilken otrolig besvikelse det var att se skogen avverkad och skövlad.
    Måste ha varit en otrolig chock…
    och just för att speciellt denna plats innebar så många fina minnen och av din fina vovve Larissa.
    Kram

  12. Tårarna droppar när jag läser vad du skriver. Fantastiskt fina minnen har ni i alla fall, med dessa jättefina bilder.

  13. Så sorgligt.
    Jag känner igen det där.
    Pengarna styr och då stryker skogarna med. Samma här. Jag fick en chock när vi kom upp i skogen i våras.
    Det som växte där i höstas var borta.
    Han som äger ska sälja gården och vill ta ut så mycket han bara kan innan det är sålt. Pengar, pengar, pengar…..
    Alltid dessa pengar….
    Jag vet att Larissa sitter i sin himmel och vet vad du och husse känner. Hon kommer ihåg skogen. Hon kommer ihåg allt ni gjorde.
    Hon vet att du tänker på henne där hon sitter i sin himmel.
    Förstår du är ledsen.
    Det blev jag med när jag läste det du skrev.
    Kram på dig vännen.
    Synne.

  14. Ett sjufaldigt FY farao för skövlingen,brrrr! Jag förstår verkligen er besvikelse!Känner igen mig i att minnesplatser försvinner….Eken o jag har haft flera fina platser som nu är ett minne blott,suck!
    Kramar om er alla….
    Redtopp

  15. Helt jävla fruktansvärt hur det skövlas i våra skogar ! Vilka hemska bilder…
    Vad ska våra barn säga när det inget finns kvar…

    Men härligt med så mycket svamp…lyx !

    ***
    KRAAAM EVA

  16. En sådan vemodskänsla jag upplever genom dina rader Paula…vad snopet detta bara var.
    Ungefär som om både skog, och vackra minnen, och tankar…skövlats abrupt!

    KRAM från Eva

  17. Har gjort samma uträkning själv på vad det kostar med en bastu när vi bodde i huset men nu har vi ingen bastu i lägenheten men inte att förakta en välanvänd bubbelpool där man kan ligga och sprattla och drömma sig bort. Ha det så fint /kram Lena

  18. usch förstår du tycker det känns jobbigt. jag har själv marker som är i min släkt, ex morfars förut, så man har känslor till och varit på sen barndomen. Lika där om de skulle bara göra så där, skogen kan verkligen förhöja känslor med djur, bärplock eller annat. Vilken skörd ni ändå hade hittat ….wooooow. jösses vad mycket kantarellrec. du får tilllaga varje vinter. ha d gott Paula och tack för din hjälp med mina kantareller.

  19. :cry:
    Vilken besvikelse!
    Jag kan trösta Dig med att Larissa har kommit till regnbågslandet dit alla sällskapsdjur kommer.
    Men vilken fin utsikt det blev, för att se det positiva i bilden.
    Man ska aldrig återse gamla minnen, man blir bara besviken!
    Titta bara på killarna man träffade i ungdomen. Nu ser dom ju gamla ut, medan vi ser ut som 17.
    Ha det gott!

  20. Har tyvärr upplevt detsamma precis idag, hela svampskogen var borta, gick inte att ta sig fram någonstans, hittade lite på ett annat ställe.

    Kramen //annette

  21. Oj så bedrövligt , råkade ut för samma när jag var “hem” till min skog i Strängnäs för en vecka sedan ….. “Mamma gå inte dit du kommer gråta”, så jag lät minnena ligga inbäddade i hjärtat för jag tror man berövas en bit av sin skogssjäl när det blir så här. Ni fick dock svamp det finner inte jag nån tyvärr gläds åt det . din hund liksom mina får springa på sina moln istället

  22. Hej igen! Bor med en sambo som utan problem kan ligga o titta på testbilden en hel kväll….

  23. Kan förstå att du är besviken, fy fasen att det ska behöva skövlas så där… :cursing:
    Gungstolen knarrar, jag lovar!

  24. jag som tittade på den mossbelagda skogen…tittade på Larissa och tänkte att här finns hon kvar och springer.
    Blev lite chockad när jag såg resten av bilderna :x
    Förstår er kännsla måste var jätte jobbig som har fina minnen från platsen.
    En stor tröste kram

  25. Det är ju superstarkt gjort att inte ätit något sött på 10 år!
    Förstår att det måste kännas tråkigt att komma till det där kalhygget när man sett fram mot en mysig dag i skogen.
    Ha det bra!
    Christina

  26. Åh, så sorgligt. För det var ju verkligen en fantastisk skog. Sörjer med dig.

  27. Aji, så tråkigt … Men som du så rätt skriver är Larissa i en bättre skog nu ..
    Sköt om dig !
    Kramar, Doris

  28. Man får väl tänka på att folk lever på de där skogarna. Vi andra lånar dem då och då. Förhoppningsvis kommer ny fin skog där så småningom. Men vilken fantastisk utsikt det blev även om förgrunden såg lite trist ut. Sååå vackert med allt vatten och skog lite längre bort…
    kram
    /Catja

  29. Bilderna började så vackert….
    Trist när dom skövlar sådär!!!
    Imorgon blir det nog en tur till mitt svampställe!!!!
    Längtar redan! Ha det gott

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.