Ett och ett halvt år senare..

Så lång tid har nu gått, 1½ år, sedan jag skiljde mig.
Kanske dags för en reflektion över hur livet har förändrats.
Visst tänker jag ofta på hur lite man vet om framtiden, hur mycket man än planerar och funderar så kan verklighetens framtid bli något helt annat.
Som den blev för mig.
Inte bara en gång, utan flera gånger.

Jag har till min stora glädje många vänner på nätet, en del har följt mig och mitt liv i många år nu, en del bloggar själva, andra inte.
Men alla dessa vänner, som jag sällan eller aldrig träffat i verkligheten, har tillfört glädje och kloka tankar.

En av dem skrev ett mail, ja, det var inte det första hon skrivit, men denna gång skrev hon något som fick mig att se på mitt liv från en annan synvinkel, ur en annan persons perspektiv, och det var intressanta iakttagelser hon förmedlade.
Hon förblir anonym men jag har fått tillåtelse att återge delar av hennes brev:

“Jag har sparat ett brev som jag skrev till dig julen 2014. Där lovade jag nämligen berätta, hur jag tycker att ditt liv har förändrats efter separationen, utgående från dina blogginlägg förstås. Ett löfte är ett löfte, och nu ska jag infria det. Här kommer det:

Jag är faktiskt slagen med häpnad, som det brukar heta, för jag tycker det skett en mycket stor förändring! Nu ska du minnas, att jag egentligen inte vet eller känner till nånting. Jag bara läser dina inlägg och jämför dem lite vagt med gamla inlägg och formar mina intryck ytligt.

Den största förändringen är att du har så mycket mer socialt liv än tidigare. Du är djurskötarvikarie, då är loppisförsäljare, du har deltagit i hundpromenad, du har väninnor. Du har deltagit i studiecirkeln Läs och res, och du var med på den efterföljande resan. Du var på en kryssning med dottern och ungdomarna. Du har gått på restaurang med vänner.

Inte var det så förut! Då var det tvåsamheten som gällde.
Du och din man åkte runt på många ställen och gjorde härliga utfärder, jag vet. Men jag minns också att du har skrivit, att det kunde gå veckor utan att du talade med någon annan än din man. Jag kan inte säga när det var som du skrev så, men det har etsat sig fast i mitt minne (för jag känner igen fenomenet). Jag inser att separationen var en chock och att det behövdes tid för att komma över den. Ja, man säger så: komma över. Jag vet själv att man egentligen inte kommer över nånting, men i bästa fall hittar man någonting nytt och ett eget liv och slutar upp med att hela tiden älta sitt tidigare liv. Det är precis vad jag tycker att du har gjort.
Jag tycker du har mycket mera eget liv än förut! ”

kanslor

Och tänk, hon har ju alldeles rätt!
Trots att jag levde ett bra liv med exmaken så blev tillvaron mycket förändrad efter åren vi drev företag tillsammans.
Vi hade inte längre ett tydligt mål med vart vi var på väg, ett gemensamt intresse.
Min man jobbade mycket och sent, själv var jag inte längre arbetsför men försökte hitta min roll bland djur och natur.
Men visst var jag ganska ensam, även om jag också både behöver och trivs med att vara själv i perioder.

Det ena ska ju inte behöva utesluta det andra, i den bästa av världar skulle jag ha haft både nya vänner, roliga intressen och min make kvar!
Men, så blev det inte, och med facit i hand är jag ändå nöjd med hur mitt liv ser ut idag.

Det finns faktiskt en del fördelar med att leva ensam, det har jag inte gjort några längre perioder tidigare i livet, nu behöver jag inte ta hänsyn till någon annan utan lägger upp min tid som jag vill.

Jag har vänner som för tillfället genomgår jobbiga skilsmässor.
Dem vill jag trösta med att även om det är ett helvete, så kommer dagen då man kommit igenom den nattsvarta tunneln och livet vänder till det bättre.
Hav förtröstan, omge dig med vänner, gör saker du tycker om, bryt med dem som stjäl din energi, och låt saker och ting sjunka undan och börja sedan ta små steg i en helt ny riktning.
Det kommer att bli bra, jag lovar!

visdom21

13 Comments:

  1. Det var kloka ord, både från dig och väninnan. Man lär sig ju mycket på motgångar också, tyvärr. Skönt i alla fall att höra att du verkar trivas med livet nu. För så är det väl?
    Många kramar till Dig

  2. Så otroligt kloka och vackra ord! Jag rördes till tårar…

    KRAM

  3. Nu är du ju en ny bekantskap för mig och jag hade ingen aning om din bakgrund. Alltså bestämde jag mig och kolla fliken “om mig” i din blogg. Alltså den borde du illa kvickt uppdatera då ditt ex tronar fortfarande högst upp;-)

    Sedan slog det mig vilken skillnad det är med bilden under den fliken och din fräcka profilbild i bloggen nu. Japp, du ser betydligt fräschare och gladare ut idag än då.

    Så grattis!

  4. Just det! Håller med Din kompis! Ibland får man en spark i baken av livet när det blir för mycket stagnation. Det är iaf vad jag tror på. :thumbsup:
    Jag beundrar Din förmåga att “satta fart” på livet, trots alla motgångar! Önskar att jag hade haft hälften av den?
    F.ö. behöver man bara några djur att prata med, så vad ska man egentligen ha en karl till? :mrgreen: :mrgreen:
    Ha det gott och kram till Dig och alla djuren! :love:

  5. Vad bra att du lagt det jobbigaste bakom dig, för det tror jag du har gjort! Du ser pigg och fräsch ut på ditt profilfoto. Jag hoppas du ska tycka livet känns bättre och bättre… -)

  6. Hej Paula, nu är jag tillbaka från Polen, jag har mkt att läsa ikapp hos mina bloggvänner, vill ju veta allt som hänt sen sist. Visste inte att du var skild men du är inte den enda som genom lidit en sådan. Det händer hela tiden tyvärr. Jag har klarat mig från det, ännu, man vet aldrig vad som händer i livet, vilken tur.
    Jag har ändå haft en så kallad separation, min förste man dog i en bilolycka 1979, blev ensam med tre barn
    i åldern 8 – 11 – 12 år, jag själv bara 31 år. Inte kul, men det gick, man var tvungen.
    Sen spelar inte ålder någon roll, separation på det ena eller andra sättet är alltid svårt.
    När tiden har gått känns det bättre och lättare, det måste det göra, annars fastnar man – det är farligt det.
    Du har fått många kloka ord på vägen och jag läser och märker att du är en stark, positiv kvinna med hjärtat på rätta stället. Du har även glimten i ögat, fast livet kan och är svårt, man måste få skratta och vara glad
    fastän hjärtat blöder ibland. Som jag alltid sagt och fortsätter att säga – glädje och sorg går hand i hand.
    Sköt om dig, kram/ Eva :-D :cry: :) :roll:

  7. Jag har skrivit det förr: det är alltid inspirerande att gå in här och läsa. Denna gång kloka ord både från en bloggvän och från dig själv. För mig ger du intryck av att ha en trivsam tillvaro som dessutom sprider sig utanför texterna och bilderna och som ger värme. Fortfarande är bilden av dig, skogstufsig och överlycklig av murkelfyndet, den som känns så genuint äkta för mig som besökare här, den snygga profilbilden till trots! :)

  8. En klok och klarsynt vän som hjälpte dig att se situationen utifrån. Sådana vänner skulel vi alla behöva lite då och då, så att det inte blir för mycket navelskåderi …

  9. Vilket bra inlägg och så bra tankar och resonemang.
    Förändring är människans värsta fiende, men man kanske ska välkomna den om den inte är en total katastrof……
    Mycket bra skrivet, tycker jag!
    Kram

  10. Jag är så glad för din skull att du kan se det hela positivt nu och att du mår mycket bättre! Det strålar om dig på din profilbild!
    Tack snälla du för dina fina ord och jättetråkigt att höra att även din mamma gick bort så ung.

  11. Jag håller med din kloka bloggvän i hennes rader. Hon har nog gjort sig en bra bild av dig.
    Du är ju ganska klok själv också. Även om du tagit emot många käftsmällar, så hamnar du på fötterna igen.
    Kramen från en av dina äldre bloggvänner

  12. Kloka ord du skriver och helt sanna. Det är tufft med separationer och att bli ensam efter många år av tvåsamhet och allt kan bli nattsvart ett tag. Men det gäller att börja bygga upp sitt nya liv efter de förutsättningar man har och det har du lyckats riktigt fint med. Nu för tiden andas dina inlägg mest av positiva saker, vilket visar att du gått vidare och funnit en glädje i att vara här och nu. Du har hittat många glädjeämnen på vägen som berikar ditt liv. Det har varit en fin resa att få följa din blogg de senaste åren.

  13. Härligt att din väninna hjälpte dig att se tillbaka och reflektera över ditt liv! Man behöver få hjälp på traven att se det lite utifrån.

    Jag tycker att du verkar ha skapat ett trivsamt liv nu!

    Kram :kiss:

Kommentera