Herr Nilssons fru

I närmare tio år har vi känt varandra, herr Nilssons fru och jag
Fast vi har aldrig träffats..
Inte förrän idag!

0722b

Vinka till publiken!

Ja, som ni kanske förstår är det en bloggvän jag talar om, en av de allra första jag fick när jag tog mina första stapplande steg i bloggosfären.
Vi fann varandra och har följt varandras liv och leverne.
Herr Nilssons fru hette inte så, inte heller hennes blogg, hon har hunnit byta blogg några gånger, men sen kom herr Nilsson och sen gick det som det gick!

Nu föll det sig så att hon som vanligen huserar nere i Blekingeregionen var på fisketur uppåt landet, närmare bestämt i Malingsbo som inte ligger så långt ifrån mig.
Vi kom då överens om att åka halva vägen var och mötas i Ludvika.

Inget är självklart här i världen, allra minst våra bussturer till stan. Turen som går klockan tio är en beställningsbuss, och måste därmed beställas minst två timmar innan avfärd. Detta glömde jag inte bort, och blev i vanlig ordning utfrågad av telefonisten på Dalatrafik. Namn, personnummer, tel.nummer, har jag med mig ledsagare, har jag med mig hjälpmedel, ja, konstigt att dom inte ville veta skostorlek också!
Förklarade att jag inte ska åka sjuktransport utan vanlig buss, varför alla dessa frågor? Jo, men man kan ju behöva en rullator även om man inte åker sjuktransport förklarade telefonisten…

Nå, jag var inte enda passageraren idag, “bussen” dvs. en sjuktransportbil anlände, den har 6 platser inklusive chaufförens.
Då stiger en man ombord och chauffören som prickat av oss alla konstaterar att han inte finns med på listan.
Nej, varför skulle jag finnas på en lista undrar mannen som tror att han åker reguljär busstur…
Nu uppstod lite panik, för mannen skulle vidare med tåg till Stockholm men han fick absolut inte stiga på bussen utan ett godkännande från beställningscentralen….

Ja, det hela löste sig, han fick sent omsider kliva ombord och iväg kom vi, men lite skrattretande är det allt med byråkratin…

0722a

Sen gick allt som smort, vi träffades på bussterminalen och gick ner till Piren där jag blev bjuden på lunchbuffé vid Väsmans strand.
Och Anki, hon var förstås precis som jag trodde, en glad tjej med hjärtat på rätt ställe.
Efter några timmars pladdrande var det dags för mig att passa bussen hem, denna gång utan förbeställning, och Anki ställde in GPS:n tillbaka till sitt fiskeparadis där herr Nilsson och kompisar väntade

Tack snälla Anki för initiativet till en träff, jag hoppas det inte dröjer tio år till nästa gång!

0

10 Comments:

  1. Men så kul att ni träffades efter att ni “känt” varann i tio år genom bloggandet.
    Har också träffat några bloggvänner och det har verkligen klickat mellan oss.

    Ha en fortsatt finfin sommar hälsar Rantamor från NordNorge.

  2. Va kul att ni kunde träffas! :-) Även jag har läst Herr Nilssons fru:s blogg ibland. :-)
    Kram.

  3. Men så roligt! Så lika Ni är på bilden? Ni skulle kunna vara syskon? :thumbsup:
    Märkligt att man inte ska kunna åka med en buss obeställd? Men det kanske inte är samma bussbolag?
    I morgon ska jag åka med beställd buss till centrum och handla. Höll nästan på att glömma bort det, eftersom grannen frågade om jag skulle åka med till Göksäter? Vårt eget Ullared!
    Har börjat vänja mig att vara utan bil, men som sagt, lätt att glömma att man beställt bussen. Den kommer och hämtar en nästan framme vid dörren och skjutsar en dit man ska i Henån. Sen när man kommer hem, så kör dom så nära det går och om man vill och behöver, så hjälper chauffören till att bära kassar. Det har han inte behövt gjort för mig än iaf. Ca 10 hämtar han och ca 12 åker vi från centrum. Då bär han in kassarna i bussen och hjälper de som behöver på med rullstol eller rollator. Verkligen service!
    Nu har Klicker det jobbigt! Löptikarna avlöser varandra och han har slutat äta! Börjar märkas på honom, för han är ju inte så fet annars heller. Men det är ju ingen hund som svälter sig i onödan! :love:
    Nej, nu ska jag sluta kackla och kojsa!
    Ha det gott och kram! :)

  4. Den dagen glömmer du väl aldrig.
    Att efter 10 långa år äntligen få träffas.
    Ni såg ut som systrar tycker jag, så söta så….
    Sverige är ett långt land det är många mil från norr till söder.
    Det blir din tur nästa gång att resa ner till Blekinge.
    Må väl kram / Eva

  5. Vad trevligt!
    Idag kan man nog blåsa bort…. Busan ligger inne i och tittar ut
    genom källarfönstret, hon gillar inte det här blåsvädret.
    Men det har slutat att regna för stunden i alla fall!
    Ha en fin torsdag :thumbsup:
    Kram

  6. Så kul att träffa en bloggvän i verkligheten. Det har jag inte gjort ännu, men jag hoppas verkligen det blir av någon gång. Man tycker ju att man känner sina bloggvänner så väl. Kram

  7. Men så härligt att äntligen träffas efter att ha lärt känna varandra genom bloggarna :) . Förstår att ni hade en hel del att prata om. Jag har också träffat en bloggvän, vilket var jättekul.

  8. Vad kul att du och Anki träffades till sist. Jag har inte följt hennes blogg fullt så länge som du, men nästan.
    Att träffa sina bloggvänner irl är ju jättekul. Det börjar bli ganska många år sen som du och jag träffades första gången i Falun, när fortfarande Larissa och den förra hunden (vars namn jag inte minns) fanns med.
    Får se hur det blir med den planerade (och önskade) träffen i år. Valparna håller mig ju kvar hemma.
    Kramen

  9. Ni ser så himla nöjda ut så jag utgår från att det varit riktigt roligt ?

  10. Men va roligt att ni kom till skott och träffades. En vacker dag syns nog vi också :)

    Såg detta hos dig på FB och klickade på Herr Nilssons fru, då visade det sig att hon och jag hade 2 gemensamma bekanta. Du och en tjej som jag lärt känna via Luleå Fotoklubb, vi har en ny fotoklubb nu.

    Small World :)

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.