Hur jag mår? Tack bra…tror jag

Jag har funderat på hur jag ska sammanfatta mina möten med den nedlåtande osympatiska doktorn som jag nu mött inte mindre än tre gånger, och samtidigt försöka förmedla att jag har lättare att hantera en knäpp doktor än att förhålla mig till krämporna jag har.

För ett år sedan var jag kallad till min årliga kontroll på vårdcentralen.
Anledningen är att man pga en förträngning i min halspulsåder vill kontrollera mina värden då åkomman är inoperabel.
Det är nu åtta år sedan jag hade en tia och efter två dygns utredningar fick reda på att förträngningen var så grav att man inte vågade gå in och operera med överhängande risk för stroke. Istället medicinerar jag och kollar värdena en gång per år.
Jag hade ett par veckor tidigare lämnat prover och skulle nu få resultaten.
Hur det besöket avlöpte kan du läsa om här

I november förra året drabbades jag av svåra smärtor i ryggen och buken och efter konsultation per telefon blev det sjuktransport till vårdcentralen.
Vem mötte mig där om inte samma läkare, o nej hann jag förstås tänka. Hur ska detta sluta?
Här kan du läsa om hur det avlöpte..

När äntligen den pärsen var över blev jag så småningom kallad till en magnetröntgen av buken för att se om det fanns kvar några njurstenar. Jag bad specifikt att få ett röntgensvar per brev.
Det brevet kom inte automatiskt utan jag fick åter ringa vårdcentralen som så småningom skickade ett kortfattat meddelande om att inga stenar hittats.
Så skönt tänkte jag och kopplade helt bort detta ur tankarna.

När jag nu drabbades av giktanfall för några veckor sedan och läste in mig på diagnosen insåg jag dels att jag inte kunde bli hjälpt av annat än smärtlindring medan anfallet pågick och dels läste jag att orsaken till gikt och njursten kunde vara detsamma, dvs. för höga urinsyrahalter.

Jag besökte alltså läkaren först när jag åter mådde bra och var symptomfri och läkaren börjar besöket med att utbrista : Du hade visst ont i en tå!”
Jag ifrågasatte varför man inte tagit urinsyraprover på lasarettet under njurstensanfallet.
När nu denna läkare gick in för att titta på provsvaren så läste hen på datorn och utbrast utan att vända blicken mot mig, patienten : “Tål du höra sanningen?”
Vad säger man då? Varför besöker man sjukvården? För att någon ska ljuga en rakt upp i ansiktet eller? Jag kunde bara få fram ett “Ja” eftersom jag var ganska chockad över hur hen uttryckte sig och sedan läste hen innantill ur journalen. “Datortomografin visar bukaorta med lätt knickbildning och ap mått på 2,7cm. Pat. sätts upp för screening bukaorta rek. av kärlbakjour.”

Det här var mest grekiska för mig, men när jag väl kommit hem från besöket och gått in på “mina vårdkontakter” på datorn så fanns samma info att läsa där! De uppgifterna har alltså förts in senare och jag har inte begripit att gå in och läsa. Nu kunde jag iaf googla och få reda på mera om detta tillstånd.

Döm om min förvåning när jag fick min veckotidning förra veckan och såg att man där har en artikel om just den åkomman!

Var inte detta ett märkligt sammanträffande så säg!
Något man aldrig tidigare hört talas om men som man själv riskerar att drabbas av är veckans ämne i just den veckotidning jag läser!

Att förneka att jag skulle ha grubblat över detta tillstånd senaste veckan vore förmätet, för även om jag inte gör det medvetet så gör jag det omedvetet och min sömn påverkas nog inte bara av värmen utan även av den uppkomna situationen.

Nu har jag bara att vänta på provsvaren om uratvärdet och sen ska jag ta ett nappatag med läkaren om jag inte får medicin utskriven.
Men vad gäller det andra kan jag inget göra, bara förlita mig på att jag blir kallad till ny röntgen när man anser det vara befogat. Eller som min eminenta läkare sa när hen försökte skyla över hur bufflig hen var “Jag är ju ingen hjärnkirurg men du är ju i de bästa händer, då experterna håller koll på dig”.
Denna åkomma ger inga symptom och det känns väl sådär. En hjärtinfarkt eller stroke ger sig tillkänna och man har då möjlighet att skaffa hjälp. I detta fall verkar det helt kört när det väl inträffar. Å andra sidan kommer slutet fort…

Ja jisses, tankarna mal och mal, men jag tänker ju fortsätta leva mitt liv som vanligt, vad är alternativet?

Att ta vara på varje dag och njuta och glädjas så mycket man kan, det får även fortsättningsvis vara mitt motto.

19 Comments:

  1. Tyvärr upplystes jag om att jag inte hade behörighet att läsa dina hänvisningar här, men vad spelar det för roll i i denna sammanhang av vad som drabbat dig nu? Ingen som helst. Hur en än vrider och vänder på hur en mår med ett sånt ovisst läge och till det ett underligt “bemötande” så är det så klart ett läge – mellan gilla läget och ogilal det! Fullt mänskligt!. Mottot att ta en dag i sänder och njuta nuet är så klart en bra medicin … och ja, vi vet intet om det kommande. All möjlig omtanke i din situation får du härmed!
    Stor kram och all lycka till!

  2. Mitt råd är att upplys dina nära och kära, jobbarkompisar och andra du umgås med om din sjukdom, om du mår det minsta dåligt – sånt du inte kan sätta fingret på så ring 112! Grannen drabbades av detta, men hjälp kom försent ( han o frun var ute i trädgården, då han sa Jag känner mig så konstig, jag går in och sätter på lite kaffe. Hon kom in efter en stund och hitta honom jättedålig på golvet. Tyvärr hann ambulansen inte in i tid ). En annan kille (makens jobbarkompis ) blev hjälpt med op för att det fanns en rådig person på plats och larmade direkt . Jag vill inte skrämma upp dig på något sätt, men ta telefonen med dig på dina promenader. Och du vet att jag önskar dig ett långt och lyckligt liv min fina bloggvän! Kram

  3. Vad är alternativet??? Ja, du har väl hittat det enda rätta….fast jag saknar egentligen ord. Kram på’re

  4. Hur kunde din läkare uttrycka sig “tål du att höra sanningen”?? Hen verkar inte ha kunnat förklara svaret på ett begripligt sätt. Jag tycker du borde få någon läkare att förklara bättre. Måttet på 2,5 cm ap beskriver väl i vilken riktning man mätt i anterioposterior riktning. Om jag fattar rätt ska du få en kontroll eftersom värdet är ett gränsfall? Det kommer säkert att bli bra, men jag tycker det är “skit” att de ska skrämma upp dig så här!
    Kram

  5. Ja du. Jag kan förstå att tankarna mal. Ha alltid mobilen med dig. Det sade en läkare till mig när jag för många år sedan hade värk över bröstet. De är alltid noga med att mäta makens kroppspulsåder när det händer något. Snälla var rädd om dig

  6. Orden tog liksom slut…Nästan! Vad är detta! Kanske dags för att sända in detta blogginlägg till pressen. Och det finns ju faktiskt något som heter patientsäkerhet. Det verkar inte som om denna s.k. läkare känner till det.
    Tvärr verkar du ha träffat på flera stolpskott. Förfärligt! Kanske också dags för en Lex Maria anmälan. Men frågan är ju om man orkar.

    Eftersom jag själv har en hel del komtakter med sjukvården, tack vare mina solskador och diverse biverkninga, har jag varit så glad för Södersjukhuset. Jag önskar att du ska få träffa en “riktig” läkare som kan sitt jobb och som har tid och där dina frågor kan få svar. Du har rätt att få känna dig trygg.
    Och du tänker helt rätt. Ta vara på dagen. Men du måste ju också få veta . Jag skulle ju inte här lita på att “jag var i de bästa händer”. Snarare motsatsen.
    Stor kram och många tankar.

  7. Men byt läkare!!! Varför har de inte upplyst dig om detta tidigare? Varför har ingen ny scanning gjorts? Din läkare verkar inkompetent!
    Förstår att du grunnar på detta – vem skulle inte göra det? Men ta tag i det och kräv undersökningar.
    Börjar åska här nu så jag lärer stänga ner…
    Kramen.

  8. Jag tänker varken komma med goda råd eller tala om hur många som har dött i den åkomman, för det vet jag inte!
    Förstår Din oro att få sådant besked? Dessutom av en henbuffel? Fråga efter läkarlegitimationen nästa gång?
    Vad precis med artikeln i tidningen? Den kom ju som beställning?
    Ha det nu så gott i värmen och det ordnar sig med skridskor bara det blir is!
    Kramar och nospussar från oss! <3

  9. Jag vet inte var jag ska börja eller hur jag ska närma mig detta och hur ska då du, som är mitt uppe i alltihop, kunna hantera alla tankar. Jag tror att det är väldigt bra att du skriver om det här. Jag blir själv hjälpt av den terapi det innebär att skriva och få öppna upp lite. Få lite omtanke från alla bloggvänner som verkligen bryr sig. Och jag bryr mig verkligen och önskar att jag kunde lindra på något sätt. Jag hoppas att du har någon du kan ventilera allt med och som du kan prata om och om igen med. Kanske ska du be om att få komma till en kurator men mest av allt skulle du nog behöva få möjlighet att verkligen fråga om allt du funderar på med någon läkare som har både kunskaperna och tar sig tid. Jag har aldrig varit med om liknande läkarbesök. Helt obegripligt att det kan få gå till så. Förmodligen måt inte läkaren heller särskilt bra av att inte kunna ge patienterna den tid som behövs. Stor och stärkande kram till dig <3 <3 <3

  10. Gör som du själv har bestämt dig för att göra. Lev livet precis som tidigare men sök också en annan läkare om det går. Det är bra med second opinion. Det finns läkare och det finns läkare. Jag kan trösta dig med att en närstående till mig har gått omkring med samma diagnos, som du har fått, i många långa år och går på årlig kontroll sedan början, för kanske tjugofem år sedan. Inget har förändrats men kontroll görs förstås.
    Kramar <3

  11. För att vara ärlig så förstod jag inte ens hälften av inlägget och artikeln i tidningen. Men en sak kan jag säga – byt läkare NU!!! Förstår som sagt inte det “kinesiska”, men att du oroar dig är ju solklart. Men som den tuffa “finnkärringen” du är så klarar du nog av det hela. Det är jag helt övertygat om.
    Håller med Karin Eklund här! Att oroa sig tjänar inget till och gör livet bara surt. Så försök att leva precis som du alltid har gjort, eller gör just nu!

  12. Alltså … hur jä..la dum i huvudet får en läkare vara? Jag är mållös! Jag förstår din oro och att du återvänder i tankarna till den uppkomna situationen – det enda råd jag kan ge dig har du redan fått – försök få en second opinion från en annan läkare!
    Jag läste det här sent i går kväll, men orden liksom fastnade och jag blev stum över läkarens beteende. nu har jag sovit på saken, gått en lång promenad, men vet ändå inte vad ska säga …
    Jag tänker på dig finaste Paula och hoppas du ändå fortsätter leva ditt liv som vanligt – med vanliga rutiner och utan alltför stor oro …
    Kram

  13. Kan bara hålla med alla som kommenterat.Förstår att det är omöjligt att inte tänka på, men hoppas ändå du kan leva på som vanligt, ingen av oss vet vad som väntar bakom hörnet.
    Du har ju redan ändrat livsstil och lever sunt, det hjälper säkert till att hålla dej i så bra skick som möjligt. Sen tror jag att din positiva syn på det mesta kommer till pass nu.
    Sån jäkla klant den där doktorn!!!

  14. Vilken otur att stöta på en så osympatisk läkare. Alla läkare passar tyvärr inte för att prata med patienter hur skickliga de än är inom sitt område. Det verkar som du har bra kontakt med en annan läkare, och det måste kännas tryggt. Jag tycker nog också att du ska prata med en annan läkare om detta…en som har lite vett i skallen när det gäller att förklara saker och ting. Kram

  15. Jag säger som många andra här – byt läkare! Vilket stolpskott du verkar ha råkat ut för.

    Förstår att du grubblar – självklart går det inte undvika dom tankarna. Men jag tycker om din positiva inställning där på slutet. Det är så vi alla måste tänka – lev här och nu!
    Stor KRAM!

  16. Varje gång man hör om hur illa behandlade många av oss blir i vården, så undrar jag verkligen varför vissa läkare, blir just läkare!?

    Självklart borde du väl ha tätare kontroller, OCH en läkare som BRYR sig!

    Jag minns att de hittade din förträngning, men inte att du hade en tia. Efter en sådan borde man väl kollas upp tätare än en gång per år?!

    Så klokt – som vanligt av dig – att leva NU, det försöker jag också, men emellanåt lyckas jag.

    Förra gången jag var till Gastroläkaren och han frågade hur jag mådde, och jag svarade på frågan, sa han: – Var glad att du inte har levercancer. Alla är vi väl trötta emellanåt…

    KRAM och var rädd om dig!

    Vi har f ö haft en riktigt regnig och åskig eftermiddag.

  17. Jag har många erfarenheter från vården på båda sidor och kan bara konstatera att det verka gå en pärla på tio personal och ett rötägg på lika många. Jag tycker faktiskt vården är ett skämt.
    Om möjligt byt läkare. Håller med om “Lilla-Syster” tips. Om du kan tänka dig att komplementärmedicinska metoder, vet jag folk som “gnagt av” förträngningar i halspulsådern genom kelering.
    Varmaste kramen
    /Anette

  18. Vilken jävla läkare, så totalt utan empati. Se till att du aldrig får hen fler gånger när du ska till VC.
    Fortsätt att leva ditt liv som du gör, för det finns inga andra alternativ.
    Hoppas att du kan hålla tankarna borta.
    Kram/Kicki

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.