Jag har läst..

Landskapsdjur En resa genom Sverige av Anna Roos och Kenneth Johansson

Vi har 25 landskap i Sverige och varje landskap har flera symboler.
Landskapsdjuren röstades fram 1988 i ett samarbete mellan Världsnaturfonden, SVTs Mitt i naturen och tidningen ICA-kuriren. Därefter kom landskapsfåglarna 1995 efter att Sveriges Ornitologiska förening anordnat en röstning.
Det finns även andra symboler bl.a landskapsfiskar, mineral, blommor och svamp.

Denna bok fokuserar på de 25 landskapsdjuren.
Lär känna våra landskapsdjur i sin naturliga miljö och lär dig mer om hur de lever och vad som har hänt med dem sedan de för 25 år sedan blev utvalda.
Då fanns endast enstaka vargar i landet, antalet havsörn och utter var som minst, och under försommaren bröt den första “säldöden” ut, som kraftigt decimerade antalet knubbsälar på västkusten.
Här får du en hel del ny fakta och forskning kring alla de djur som blivit representanter för sitt landskap.
Alla djure är speciella, och så här i efterhand är det lätt att förstå att man har röstat fram just dessa djur som våra landskapsdjur.

Vilket praktverk detta är!
Överdådiga foton, bra och tydliga beskrivningar, det känns högtidligt att bläddra och läsa.
Och så mycket kunskap jag tagit in, förhoppningsvis stannar något av allt det jag har lärt mig om djuren kvar i hjärnbarken.

Jag har läst om Jämtlands djur älgen som under brunsten beter sig enligt följande:
“Han är parningsvillig under flera veckor medan kon bara är beredd under ett dygn. Han sparkar upp flera brunstgropar, som han uriner i. Därefter rullar han sig i det, och doppar hakskägget i sörjan, allt för att dofta så gott och starkt som möjligt. Doften är full av feromoner som hjälper parningsbeteendet och troligen stimuleras även ägglossningen av doften. Äldre och större tjurar kan ha flera kor med sig, och alla rullar de sig i gropen, även deras kalvar”

Exakt samma beteende som vi observerade att vår getabock hade …

Jag läser om Smålands landskapsdjur uttern där det visar sig att utterungarna är rädda för vatten då de föds. Honan måste lära ungarna att tycka om vatten och första gången kan det ske ganska brutalt, då honan biter tag i nackskinnet på en skrikande unge och tvingar ner den under vattnet. Men snart lär sig ungarna att vatten är deras element.
Uttern är livfull och lekfull och även vuxna kan ses leka med varandra långa stunder. De är kända för att tycka om att åka kana i snön. De kanar ner för en slänt, springer upp och åker kana ner igen, precis som barn!

Jag läser om Västergötlands landskapsdjur tranan att det var brännvinsdestillerierna som började locka till sig många tranor till Hornborgasjön redan för hundra år sedan. De kom för att äta spillpotatis som legat i jorden över vintern. Den potatisen, som är värdelös för oss, är extra åtråvärd för tranorna för de har ett högre sockerinnehåll och därmed mycket högre energiinnehåll än färsk potatis som ratas av tranor.
Numera finns inga destillerier och tranorna stödmatas.

Avslutar med att berätta om Östergötlands landskapsdjur knölsvanen där parningsbestyren är romantiskt värre. Paret simmar nära varandra i flera dagar, till slut möts de ansikte mot ansikte och för huvudena upp och ner mot varandra precis som om de var varandras spegelbild. Ritualen fortsätter med en ståtlig svandans, en kärleksdans där hane och hona står öga mot öga med varandra så att halsarna bildar formen av ett hjärta. Själva parningen därefter ser lite otäck ut, hanen bestiger honan så hon trycks under vattnet och biter tag i hennes nacke. Det kan nästan se ut som om han försöker dränka henne innan han åter drar upp henne över ytan så hon kan andas!

Detta var ett fåtal exempel av djurens fantastiskt intressanta beteenden som jag inte kände till.
Varje djur har ingående beskrivningar och denna bok skulle jag gärna ge bort i present både till mig själv eller någon jag tycker mycket om.
Mitt betyg full pott ****