Jag har läst..

Vild En vandring till mig själv av Cheryl Strayed

När Cheryl är 22 år dör hennes mamma hastigt i cancer. Cheryls familj splittras, hennes äktenskap spricker och hon hoppar av studierna.
På kort tid förvandlas hon från en vanlig collegestudent till en drogberoende, självdestruktiv människospillra.
I ett desperat försök att ta tag i sitt liv bestämmer hon sig för att vandra 200 mil på 100 dagar, genom öken, över berg, med sig själv som enda sällskap.
En vandring som förändrar hennes liv.

Hon har aldrig gått mer än på vanliga promenader i skogen men ska nu går Pacific Crest-leden som sträcker sig genom hela den västra bergskedjan i USA från gränsen till Mexiko ända upp till Kanad.
Hon möter skallerormar, björn och andra vandrare – de som blir vänner för livet, och de som vill utnyttja att hon är en ensam kvinna.
Mot alla odds kämpar Strayed på under den tre månader långa vandringen som först bryter ned henne, men sedan gör henne starkare och slutligen hel igen.

Utdrag ur boken:
“Jag stapplade norrut mot Kennedy Meadows, rasande på mig själv som fått för mig något så urbota dumt. Alla andra hade grillfester och lata sommardagar, kopplade av vid sjöar och dåsade. De hade tillgång till isbitar och kalla drycker och luftkonditionerade rum där det var tjugo grader varmt. Jag älskade dem. Och jag avskydde dem – eftersom de var så öångt från mig, som försmäktade på en vandringsled ingen ens hört talas om. Nu skulle jag lägga av. Jag skulle gå till Kennedy Meadows, hämta mitt proviantpaket, trycka i mig varenda godisbit som låg i det och sedan lifta och åka vart jag ville. Till Alaska, där måste det ju finnas is!”

“När jag slängde ifrån mig persikokärnan såg jag att jag var omgiven av ett hav av azaleor i alla möjliga rosa och persikofärgade toner.Några av kronbladen lossnade och fördes med av vinden, och det kändes som en gåva till mig. Hur kämpig och jobbig vandringen än kunde vara gick det knappt en dag utan att den bjöd på någon yttring av det som vi vandrare brukade kalla för vandringsmagi: oväntade och fina händelser som bryter av mot ledens umbäranden. Jag hade just tänkt resa mig när jag hörde steg, och jag vände mig om. På stigen kom en hjort gående. Den tycktes inte ha sett mig, så jag gav ifrån mig ett litet ljud för att den inte skulle bli skrämd när den såg mig, men istället för att ta till flykten stannade den bara och vädrade i luften innan den makligt fortsatte åt mitt håll. Till slut var den inte mer än tre meter bort. Den såg lugn och nyfiken ut och sträckte nosen så långt den tordes.”

En mycket välskriven och medryckande berättelse. Man känner stor sympati med den unga kvinnan och hennes kamp för att hitta en mening i livet, något denna vandring verkligen hjälper henne att uppnå.

Mitt betyg ***