Jag har läst..

Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek Bokomslag Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek
Lena Andersson
Natur & Kultur
2013
206

Ester Nilsson är poet och essäist och en förnuftig människa i en förnuftig relation.
En dag får hon en förfrågan om att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask. Från och med nu ska hela hennes tillvaro hänga samman med denna till sin avsikt helt oskyldiga begäran.
I publiken sitter konstnären själv, hänförd, och de två möts för första gången efter förelästningen. Ett slags kärlekshistoria inleds mellan Ester Nilsson och Hugo Rask, banal i sin enkla grymhet, storslagen i sin fullständiga hängivenhet.

En berättelse om hur mycket vi är beredda att bedra oss själva i vår önskan att bli älskade, men också om hur svårt det är att inte utnyttja människors svaghet, och hur brutalt resultatet blir. Lena Andersson skildrar hur det känns att utsättas för den stormande passionen - utan att fullt ut kunna gå upp i den. En detaljstudie i makt och besatthet, rolig och smärtsam om vartannat.

Utdrag ur boken:
"Det hon definitivt inte fick göra nu var att utsätta sig för ångesten i att skicka ett sms på vilket det inte kom något svar. Ångesten över uteblivna svar var något de som skapade sms och mejl inte kan ha föreställt sig. Eller också saknade de den sortens inlevelseförmåga. Det brände i fingrarna efter att sms:a och få lättnaden det innebar att skicka iväg något, och som höll i sig under minuterna som följde när man fortfarande kunde hoppas på ett svar."

" De kunde lika gärna ha filmats av Mitt i naturen. Biologin hade tagit över. Revir och rivaler och plymer och sexuell selektion var i full gång. Hugo log hastigt, en socialt inövad muskelryckning men likafullt del i naturens spel. Den andra kvinnan eller om det var den första blev stadigt mer avståndstagande i sina uttryck. Ester mindes vad väninnekören en gång sa: Att bli utbytt är alltid obegripligt, omöjligt för tanken. Den man blir ersatt av är alltid orimlig. Alltid."

Det har varit mycket Lena Andersson denna höst.
Hon har kommit ut med en ny roman, en roman som åter handlar om samma huvudperson, Ester. Och Ester hon blir kär igen.
Jag har sett flera intervjuer med författaren och blev ganska fascinerad av henne som person. Hon kändes torr, saklig, tråkig rentav, inte ett dugg passionerad. Därför blev jag nyfiken på att läsa första boken, för att få min uppfattning antingen bekräftad eller motsagd.
I min åsikt är hon mycket analytisk mitt inne i sin känslostorm. Hon sitter där med två röster, en som är förnuftig och en som är kär. Aldrig mötas de båda...
Bra skrivet, jag hade inga problem med att sätta mig in i situationen trots att jag inte kan minnas att jag någonsin varit med om just denna sorts kärlek. Eller begär. Mera begär än kärlek kan jag tycka. Hugo är inte mycket att ha. Något som Ester innerst innerst inne vet, men ändå...passionen har inget med förnuftet att göra. Och då går det som det går...
Jag kommer inte att kasta mig över fortsättningen, så nyfiken blev jag inte, men jag ramlar säkert över ett exemplar vad det lider, och då ska jag läsa hur Esters fortsatta kärleksliv ser ut.,.

2 Comments:

  1. Det låter som en Mia-bok ändå…. :wink: Kram på dig :love: :love:

  2. Jag började lyssna på boken, men gav upp rätt snabbt. Det var författaren själv som läste och det var ingen höjdare kan jag berätta :zzz:
    Får nog börja varva ljudböcker med att läsa emellanåt.

    Senast lyssnade jag på “Kautokeino, en blodig kniv”, där uppläsaren är en man trots att huvudpersonen som berättar i jag-form är en kvinna. Knepigt blev det och där tappade jag koncentrationen emellanåt.

Kommentera