Jag har läst..

Lenas dagbok Bokomslag Lenas dagbok
Lena Muchina
biografi
Bazar förlag
2013
283

"Jag förstår inte själv hur jag kan skriva dessa rader. Men mitt hjärta är som sten nu. Jag är inte rädd."

Sexton år gammal intresserar sig Lena för samma saker som andra unga flickor; väninnor, pojkvänner, betyg---Men då hemstaden Leningrad belägras av tyska trupper 1941 ändras allt. Nöden breder ut sig. Människor fryser ihjäl och dör av svält. En efter en försvinner de ur Lenas liv, som till slut bara handlar om att skaffa mat. Om att överleva.

Lenas dagbok ger en unik inblick i en av de mörkaste perioderna under 1900-talet.
Dagboken överlämnades till det sovjetiska stadsarkivet 1962 och upptäcktes av en rysk historiker så sent som 2010. Det unika dokumentet är brutalt ärligt och präglas av såväl barnslig naivitet som vuxen klokhet.

I september 1941 belägrades Leningrad av tyska styrkor. Belägringen pågick i 872 dagar - långt mer än två år - och stod det ryska folket dyrt.
Innan belägringen upphörde i januari 1944 hade fler än en miljon människor dött, de flesta av svält.

Utdrag ur boken:
"När ska vi få bli mätta? När ska vi sluta plågas? När ska vi kunna äta något rejält, något mättande, en hel tallrik gröt eller makaroner, allt, bara på flytande äter man sig långtifrån mätt. Och redan i mer än en månad har vi bara levt på blask. Det är otänkbart att leva på det sättet. Gud, när ska plågorna ta slut! Och det här är min stora dag, min födelsedag som är bara en gång om året. Aldrig ska jag glömma 21 november 1941.
Lilla mamma, raring, lilla mamma, var är du. Du ligger i jorden, du är död. Du har fått ro för evigt. Jag, jag plågas och lider, lider tillsammans med hundratals och miljoner sovjetmedborgare, och för vems skull, för den där galningens sjuka fantasier. Han beslöt sig för att lägga hela världen under sig."

"Tant Sasja hade låtit mamma smaka på en aladåb, gjord på bästa sortens snickarlim, och gav henne en kaka. Mamma kokade genast upp vatten, löste upp hela kakan, lät allt koka lite till och hällde upp det i tallrikar som hon ställde i fönstret. Vi tyckte bägge om den färdiga aladåben. Och när vi tillsatte lite ättika blev det utmärkt, det smakade köttaladåb. Den här aladåben är helt oskadlig, den är rentav mycket närande. För den bästa sortens snickarlim görs av klövar och horn från husdjur. På det här sättet har vi en stor möjlighet att få ett näringstillägg utan kort"

"Hos grannen har jag hittat 1:a delen av Franklins "Naturhistorien". Det är märkvärdiga böcker. Nu ska jag därför läsa dem och göra utdrag ur dem i dagboken.
: För att förstå djuren måste man inta deras synvinkel, dela deras känslor, deras glädjeämnen, deras oro, finna tillfredsställelse i deras sällskap. I stunder av utmattning eller moralisk kraftlöshet räcker det ibland för den människa som älskar naturen och studerar den att tillfälligt ästa blicken på en liten blomma, lyssna till fågelsången, insekterna surrande - och så fylls hjärtat på nytt av hopp..."

I eftertexten framkommer att man spårat upp henne och kan redogöra för hennes vidare öde. Hon dog i Moskva 1991, 67 år gammal.

Mitt betyg grundas ej på litterär prestation utan för att boken är ett viktigt tidsdokument men också lättläst och tankeväckande.

One Comment:

  1. Den boken låter spännande. Jag tackar för tipset om tv-serien om Tannbach. Jag och gubben har tittat på alla tre avsnitten på SVT play, och tyckte det var intressant. Mycket hände ju även efter kriget var slut. Märkligt med en delad by..
    Kram

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.