Jag har läst..

Hotellet i hörnet av bitter och ljuv Bokomslag Hotellet i hörnet av bitter och ljuv
Jamie Ford
Bazar Förlag AB
2011
389

Seattle, 1986
Henry Lee ansluter sig till en folkmassa utanför Hotel Panama, som en gång var en portal till den japanska stadsdelen. Hotellet har varit stängt i årtionden, men den nya ägaren har gjort ett otroligt fynd i hotellets källare - tillhörigheter från japanska familjer, som blivit kvarlämnade då familjerna samlades ihop och skickades till interneringsläger efter angreppet på Pearl Harbor 1941.
Åsynen av de efterlämnade föremålen tar Henry tillbaka till barndomen i 1940-talets Chinatown, under kulmen av andra världskriget.
Han växer upp i en värld av förvirring och spänning. Fadern är besatt av kriget i Kina och uppfostrar Henry som en amerikan. På den exklusiva skolan han sätts i, omgiven av vita barn som ignorerar honom, möter han den unga, kvinnliga studenten Keiko Okabe. Mitt i kaoset av utegångsförbud, mörkläggning och FBI-razzior utvecklar Henry och Keiko ett starkt vänskapsband och en oskyldig kärlek som överskrider förfädernas uråldriga fördomar. Efter att Keiko och hennes familj förts bort till interneringslägren lämnas hon och Henry endast med förhoppningen om att kriget kommer att ta slut, och att deras löfte till varandra kommer att kunna hållas.

Utdrag ur boken:
"En japp! skred en av pojkarna. Ta fast honom! "Nej, det är en guling, avbröt Will och hejdade den andre pojken. Chaz tog herraväldet över situationen. "Henry! Han log och såg mer glad än förvånad ut. "Var har du din flickvän, Henry? Om du letar efter henne kan jag berätta att hon i alla fall inte är hemma. Och din negerkompis verkar inte heller vara i närheten" hånade han honom. "Det är förresten lika bra att du vänjer dig vid mig, för vi kanske blir grannar. Pappa ska köpa alla de här fastigheterna."

Då har historien än en gång visat sig vara grymmare än sagan.
Jag hade ingen aning om hur illa japanerna blev behandlade i USA efter Hiroshima-bombningarna. Ett riktigt dystert kapitel i Amerikas historia. Tänk dig att behöva gå omkring med en knapp på bröstet där det står "kines" för att folk inte ska tro att du är japansk. För är du det, då blir du hånad, förlöjligad, förföljd och senare internerad. Hela stadsdelar tömdes på japaner som själva fick bygga sig sinä fängelser ute på de stora öde vidderna.
Ibland har jag lite svårt att behålla fokus då författaren blir väldigt detaljerad vad gäller musiken som spelas på gatorna, jazzmusikerna som rabblas upp, gatorna i de japanska distrikten som förklaras in i minsta detalj. Jag hade hellre sett att karaktärsdragen utmejslats mera tydligt.
För de är ju så fina, de två ungdomarna, vars kärlek från början är dömd att misslyckas.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.