Jag har läst…

Fallna kvinnor Bokomslag Fallna kvinnor
Eva F Dahlgren
dokumentärroman
Bokförlaget Forum
2013
322

Under 1920- och 30-talen spärrades prostituerade kvinnor från hela landet in på Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona. Deras brott var lösdriveri - de saknade arbete och bostad, de levde ett liv som väckte moralisk anstöt.
På anstalten låstes de in, ibland tre år åt gången, för att fostras till dugliga samhällsmedborgare.De skulle lära sig arbeta och veta hut. Men de skulle också observeras. På anstalten gjordes "vetenskapliga" försök att klassificera och rangordna kvinnorna, denna "samhällets bottensats". Man upprättade listor på psykologiska typer och lät representanter från Rasbiologiska institutet i Uppsala komma och granska dem.
Boken skildrar på ett skamfyllt och grymt försök att fostra de intagna. Att ha suttit på Landskrona gav en stämpel för livet och de flesta av kvinnorna återkom gång på gång. Berättelsen formar sig till ett stycke kvinnohistoria med skrämmande paralleller till dagens samhälle. Hon ger röst åt de inspärrade kvinnorna.

Utdrag ur boken:
"de olika typerna bland tvångsarbetarna: demimondgruppen med högre standard, dvs, hålldamer och dansflickor.
gatflickor av olika grader, soutenörsflickorna som lever tillsammans med en manlig beskyddare, ligistflickorna som var fräcka och slynaktiga, berglärkorna som utgjorde bottensatsen inom detta klientel. Förutom dessa fanns bettlerskorna,de psykiskt höggradigt abnorma, de höggradigt alkoholiserade, vanetjuvarna, utpresserskorna mfl."

"Jag blir uppslukad av breven och polisbilderna. Jag hör deras röster, det är som en väldig kör av förtvivlan och jag kan inte värja mig. Tankarna mal, vad hade hänt om jag själv levt i ett samhälle utan preventivmedel, utan aborter, utan antibiotika mot syfilis och gonorré, utan barnbidrag - ja utan välfärdssaten? Hur hade mitt liv sett ut? Jag försöker skärma av, med det är tungt, jag känner hur jag sjunker. Det är som om jag satt i en plåtvask, jag håller mig borta från avloppshålet så jag inte spolas ner..."

Det är tuff läsning detta. Kvinnornas autentiska egna brev vittnar både om vädjande böner om hjälp och raseri mot tillvaron där alla dörrar är stängda. Kvinnor som arbetade hade så usla löner därför att man förutsatte att de "tjänade extra" som hålldamer...
Jag baxnar! Och anser att det är så viktigt att vi inte glömmer vår egen historia. Det är så lätt att kritisera andra kulturer och andra länder som inte kommit lika långt som vi utan att blicka i backspegeln.

3 Comments:

  1. Låter ruskig, men angelägen. Jag läser ingenting nu, jag hoppas att lusten till läsande kommer tillbaka till mig igen, jag skulle verkligen behöva fly undan i andras världar emellanåt.

  2. Visst är det en både viktig som skrämmande kvinnohistoria? Jag reste till Landskrona i somras och gick guidad tur på plats. Mycket intressant.

  3. Verkar som en intressant bok – lägger som vanligt in den på min lista :)
    Kram

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.