Jag har läst..

Månvarv av Alice Sebold

Mor och dotter befinner sig sedan länge i en ond och destruktiv cirkel. Clair har försökt vinna sin mors kärlek men aldrig fått den. Den sjuka och psykiskt instabila Helen har terroriserat sin dotter i åratal. Deras hopplöst tärande förhållande gör livet näst intill outhärdligt för den medelålders Clair, som knappt orkar med att dagligen hjälpa sin mamma efter faderns död.
Undermedvetet har Clair länge önskat att moder ska försvinna ur hennes liv.
Så en dag händer det. Hon tar livet av sin egen mor och konstaterar att “Det är så här det går till slut”.

Alice Sebold utforska de komplexa bindningar som finns inom en familj, våldet och den fara som finns bakom fasaden, och spärren som hindrar oss från att utföra de våldsammaste handlingarna.

Efter femtio sidor var jag faktiskt redo att ge upp den här historien. Den var äcklig och lite makaber och jag bara rös när jag läste.
Samtidigt drevs jag att läsa vidare, och jag fick till sist ett sammanhang, en historia bakom kulisserna, jag fick lära känna dottern, hennes far och hennes labila mor.
Och det var inte längre så obegripligt.
Ja, döm själv om du läser boken
Jag ger den ** i betyg

De oskuldsfulla av Kristina Jones, Celeste Jones och Juliana Buhring

Kristina, Celeste och Juliana föddes in i sekten Guds barn.
Men deras erfarenhet av Guds kärlek och förlåtelse skiljer sig radikalt från den traditionella kristna uppfattningen. Organisationen som hade ansvar för deras uppfostran utövade fysisk och psykisk misshandel, hjärntvätt, prostitution och pedofili.
Sekten grundades i USA under sent sextiotal och är numera känd under namnet Familjen.
En av de mest upprörande aspekterna av sektens religiösa utövande är användandet av sex för att “åskådliggöra Guds kärlek”, något som i grund och botten betyder sex mellan sektens medlemmar, oavsett deras respektive ålder.
De skildes tidigt från varandra och från sina föräldrar, och från och med tre års ålder betraktades systrarna som sexuella varelser av sina “beskyddare”. De utsattes för sexuella närmanden och tvingades att ha sex med män gamla nog för att vara deras farfar. De hölls isolerade och fick ingen traditionell skolgång, tvingades att tigga på gatorna och fick stryk för alla möjliga godtyckliga “brott”.

De tre systrarna lyckades så småningom bryta sig ur sekten.
Kristina jobbar idag med att stödja barn som vuxit upp i sekter.
Celeste arbetar som klinisk psykolog och Juliana studerar filosofi och psykologi.

Detta är som ni förstår en sann historia. Totalt ofattlig för en som aldrig utsatts för religiös fanatism.
Dessa barn flyttades runt i alla olika kontinenter världen runt, ofta utan någon av sina föräldrar som hade missionsuppdrag på annat håll, och utan syskon eftersom man gärna splittrade familjer.
Ett utdrag ur boken:
“Varje ord Mo sa togs på stort allvar, till och med hans sympatier och antipatier. En av mina uppgifter var att duka middagsbordet, och en dag blev jag tillsagd att bara lägga fram skedar iställer för knivar och gafflar. Efter maten frågade jag varför.’Grandpa har sagt att man bara behöver en sked. Man kan ta upp mat från tallriken med den och skära med kanten. Man behöver faktiskt inga gafflar. Maten ramlar ju ändå rakt igenom den.’
Vi fick inte använda svartpeppar, kvinnorna fick inte bära jeans och männen bytte ut kalsongerna mot boxershorts. Tre blad toalettpapper var allt som behövdes vid ett toalettbesök.”

“Man trodde att andliga synder kunde smitta. En grupp äldre tonåringar satt i karantän. De fick inte umgås med några andra, inte äta i matsalen. Deras arbete bestod av att skura toaletter, kloaker och jättestora golv med tandborstar. De fick regelbundet stryk med en bit plywood med stora borrade hål i för att minska luftmotståndet. De hade ofta silvertejp över munnen”

Ja, ni fattar hur den här boken är uppbyggd! Milda makter!
Men om jag nu ska nämna några ord om själva bokupplevelsen så var den förstås jobbig att läsa på grund av det hemska innehållet, men också rörig med de tre systrarna som skriver turvis i olika kapitel. Efter halva boken märkte jag att jag blev mer eller mindre likgiltig, jag hade redan fasat mig tillräckligt och kunde liksom inte ta in så mycket mer. Även perioden i slutet av boken där systrarna börjar söka sig ut ur sekten blir långrandig.
Men boken är en vittnesbörd om hur sekter utnyttjar oskyldiga barn och det får vi aldrig blunda för!
Mitt betyg **

Spåren efter Tora av Karin Edvall

För Katrin var farmor allt. Det fanns ingen tillvaro utan henne. Hon virkade sängöverkast och bakade syltkakor, berättade historier och rullade upp håret på spolar. På alla sätt värjde sig Katrin inför det oundvikliga.
Skrinet som hon fått ärva, öppnar hon först som vuxen och minnena väcks till liv.
Vem var farmor, och vad hände egentligen den där sista kvällen?
Katrin blir en detektiv i det förflutna.

Ännu en barndomsskildring. Jag tror det är dags att variera läsandet lite, även om det är en slump att det blivit många dylika historier nu.
Denna berättelse rör mig inte på djupet, även om skildringen av det varma förhållandet mellan farmor och barnbarn starkt påminner om min egen barndom och förhållandet med min mormor.
Lågmäldhet är inget negativt, men i den här boken blir jag mest sömnig. Upplösningen känns varken spännande eller viktig.
Det blir ingen minnesvärd bok.
Mitt betyg **

Blodets hetta av Irene Nemirovsky

I en liten fransk by lever människorna tätt inpå varandra i ett till synes lugnt och välordnat samhälle.
Den åldrade Silvio iakttar med den livserfarnes distans lantlivets lunk som plötsligt rubbas av häftiga passioner.
Francois och Helene Erard berättar för honom om sin kärlek, om sin långa väntan och slutliga förening. När deras dotter Colette gifter sig med Jean Dorin tycks vägen mot lycka utstakad. Men några månader senare drunknar Jean plötsligt, och det bedrägliga lugnet skakas om.
Det förflutnas hemligheter avslöjas en efter en, och Silvio har nyckeln till dem alla.

Författarinnan till den här berättelsen, en rysk judinna, levde mellan 1903 och 1942. Hon dog i Auschwitz. År 2004 publicerades hennes efterlämnade roman “Storm över Frankrike” som jag för övrigt måste läsa, och Blodets hetta hittades bland hennes kvarlåtenskap.

En lättläst, välskriven och tät historia med en extra knorr på slutet. Jag läste boken i husvagnen under helgen, och njöt i fulla drag av en välskriven och spännande berättelse.
Mitt betyg: ***

0

4 Comments:

  1. Tack för flera bra recentioner! Hoppas att allt är bra med er?
    Kramis

  2. Tack för recenssionerna! De kan i princip användas till tidsbesparning, det var ju ingen av dem som verkade vara toppenläsning, den sista möjligen.

  3. Ja det är bra att du läser så mycket. Då kan vi andra bara ta godbitarna med många stjärnor *** :)
    Kram

  4. Hm, den sista verkar spännande, hamnar på min lista.

    Nu har jag/vi beställt kamera. Den var inte lätt att få tag i, och 3100:- blev det, jag har inte ens i min vildaste tanke tänkt att få så fina bilder som du tar, men sen kan man ju inte skylla på kameran i a f. Troligtvis får vi den inte till pingst vilket är synd, hade varit kul att ha på 30-årskalaset på lördag.

    Ha de!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.