Jag har läst..

Minnet av vatten Bokomslag Minnet av vatten
Emmi Itäranta
dystopisk ungdomsroman
Modernista
2017
240

Den globala uppvärmningen har förändrat världen geografiskt och politiskt. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit makten över Europa. Också över Skandinaviska Unionen, som ockuperats av den mäktiga staten Nya Qian.

Här, långt uppe i norr, går sjuttonåriga Noria Kaitio i lära för att bli temästare, samma befattning som hennes far haft före henne. Det medför stort ansvar och djupa hemligheter. Bara temästaren känner till var de dolda vattenkällorna finns.Som den naturliga källa Norias far har hand om - källan som förser hela Norias by med vatten.

Men hemligheter förblir sällan hemligheter. När Norias far dör börjar armén övervaka både Noria och hennes by. Och när vatten i allt högre grad blir en bristvara tvingas Noria välja mellan att slåss och att skydda sig själv, mellan kunskap och släktband.

 

Utdrag sid. 87

"Temästardräkten som jag skulle bära vid ceremonin, och därefter ända tills sömmarna släppte, låg utbredd över sängen, tom som en ännu oanvänd hud, eller kanske en redan avskalad, och väntade på att fyllas med rörelse och andning och betydelse, eller på att bli begravd. Men det här minnets skarpaste kant är det strålande ljuset utanför fönstret: det flammande hjärtat av ett till bristningen mättat ljus, mer intensivt glödande än någonsin, som om himlen hade slagit ut i lågor innan natten skulle glasa in den och min värld skulle bli en annan."

 

sid 127

"Jag var nära att stanna när jag i en liten klunga vattenletare kände igen ett ansikte med kraftigt rödmålade läppar bakom insektshuvans slöja. Ninia hukade vid bäcken i färd med att fylla en genomskinlig lägel med gulbrunt vatten. Det var verkligen något av kackerlacka över hennes korta, satta gestalt i bruna kläder och över de mödosamma rörelserna, men samtidigt som tanken kom för mig kände jag ett styng av skam. Vad mer gör hon än försöker klara sig så gott  hon kan?"

 

Sid.134

"Miros anteckningar handlade om det han tänkte och drömde, om vad han kände under teceremonierna och utanför dem. Han räknade upp sådant som fick honom att le (en katt som kryper ihop i ens knä, den första tuggan av ett krispigt äpple, solvarmt gräs under bara fötter).

Scenariot i den här romanen är något som verkligen framkallar olustkänslor i mig.

Rent vatten, tänk att inte ha tillgång till rent vatten! Och att inte kunna vistas utomhus utan insektsnät över huvudet! Ja så är det ju visserligen i skogen här redan nu vissa perioder när älgflugorna anfaller men friskt vatten har vi gott om)

Och farhågorna finns ju där, miljöförstöringen, hettan orsakad av globala uppvärmningen, epidemier som drabbar människor som ej har tillgång till friskt vatten.

En mycket välskriven skrämmande framtidsvision, poetisk och vacker i all sin dysterhet.

0

4 Comments:

  1. Tidigare idag tänkte jag just på detta med vattnet….om den här sommaren blir lika torr som den förra så kanske det där scenariot inte är så långt borta, en skrämmande tanke
    Kram på’re

  2. Lite läskig men jag fängslades av bokens tema och har skrivit upp den på läselistan. Och många farhågor finns inför framtiden av allehanda slag.
    Tack för tipset!
    kram!

  3. Jag blev tvungen att googla på dystopisk, och när jag såg vad det betydde så lät det ju inte så muntert… Ingen bok för mig, kan jag säga. När jag läser vill jag bli road, elände får jag nog av bland alla nyheter.

    Ha en fin dag!

  4. Boken heter Teemestarin kirja på finska och jag tyckte också om den, fast jag alltid bedyrat att jag inte gillar scifi-fantasy. En annan som behandlat temat vatten, dvs. brist på vatten, är ju Maja Lunde i boken Blå. Itäranta har också skrivit Kudottujen kujien kaupunki, The City of Woven Streets. En dystopi den också, och fantasy i högsta grad, men bra. Tror inte den finns på svenska, åtm. har jag inte hittat den.
    Glad påsk!

Kommentera