Jag har läst..

Om du fick tänka dig ett hem av Birgitta Lillpers

Han är Tysken som håller på att köpa upp mark. Hon som betraktar honom heter Ilse. Här möter vi dem, och likaså Volmar Frank. Volmar vill dra sig undan världen och har hittat ett hem i ett övergivet kraftverk i skogen. Ilse har ett ombonat och vackert litet hem i samma skog. Även hon vill leva ensam och ifred, men blir involverad när Volmar Frank får ett blödande sår. Han talar inte om vad som hänt. Ilse tar hem veterinären till Volmar för att se om skadan. Såret läks hjälpligt efter behandlingen men fortsätter att blöda.

Utdrag ur boken:
“Hon virkade ännu, men inte länge till nu.
Nu avsåg hon att tala en stund. Slutade virka.
-Man mister inte mycket. När man bryter upp under sådana omständigheter som till exempel de här. De som råder. Genom att ge sig av från det som dagligen börjat bli en för smärtsamt, slipper man ju en massa i längden dödliga plågor. Och det goda, det som håller en kvar för att man tror att man kommer att sakna det för mycket, så mycket att sorgen skulle bli för tung och ställa sig mitt i och döda det nya man försökt uppnå – det goda kan man behålla ändå. Jag menar i minnet. Hjärta och minne hör ihop. Nej, man förlorar ingenting så länge man kan minnas. Förutsatt att man nu levt så, att man fått klara eller starka minnen att gå och bära på. Eller bäras av. Snarare.”

Ja hur ska jag lyckas förklara denna bok? Vill du ha en utmaning, läs den själv!
Den är en besynnerlig historia om excentriska personer som är bosatta i glesbygden. De vill inte umgås egentligen men ibland blir omständigheterna sådana att det blir nödvändigt, man behöver varandra. Och sedan går man åter skilda vägar.
Språket är det som fascinerar, som gör att jag läser ut boken trots att jag inte finner den ett dugg intressant, den liksom bara mal på.
Detta malande har jag till sist svårt att avbryta, så jag fortsätter, precis som personerna i boken fortsätter att stappla fram i tillvaron, lite ängsliga, lite oborstade, lite eljest…
Mitt betyg **

De svarta molnens tid av Erik Eriksson

Året är 1939, ungdomsvännerna Gerda och Oskar återser varandra i Grisslehamn efter många år. Andra världskriget bryter ut, båda tar ställning mot Hitler.
När tyska lastfartyg, med vapen och trupper, i hemlighet börjar smyga förbi Grisslehamn tar Gerda och Oskar ännu ett steg; de blir spanare åt England, stränga straff väntar om de blir avslöjade.
När de gömmer en avhoppad tysk officer får polisen ögonen på dem.
Våldet härskar i Europa, men krigets hot och fruktan finns också i Grisslehamn. En stark kärlek förenar Oskar och Gerda, de vet att de måste älska nu, innan det kanske är för sent.

Den fjärde delen i serien om familjen Nygren i Grisslehamn.
Romanen bygger på unika vittnesmål från fiskare, militärer och kustbor som själva upplevde krigsårens hemliga tyska trupptransporter till Finland under Tysklands stora anfall österut 1941-43 En trafik genom svenska vatten som var Sveriges kanske största avsteg från neutraliteten.

Jag tycker om att läsa historiska romaner, framför allt när det är serier med flera böcker då man har möjlighet att lära känna karaktärerna och miljöerna ingående. Denna serie handlar mycket om kvinnorna i familjen och börjar en stormnatt på Ålands hav redan år 1799.
Tyvärr har jag glömt en hel del av de tidigare historierna eftersom jag läst dem i samband med att de utkommit. Egentligen ska man läsa serier i en följd, alltså vänta tills hela romanserien är färdig för att få ut mesta möjliga av historien!
Författaren har en ganska lågmäld profil, liksom även huvudpersonerna i boken. Det pratas inte i onödan, och ibland känns berättelsen nästan lite ordkarg. Samtidigt är det delvis därför som den känns autentisk och äkta. En bok att trivas med helt enkelt.
Mitt betyg ***

Baby Jane av Sofi Oksanen

Vad hände med Piki?
Den fräcka och gränslösa tjejen som alltid skämtade men inom sig dolde allt som hon ville skulle vara osynligt. Hur kom det sig att Helsingfors coolaste brud blev fånge i sitt eget hem, på gränsen till undernärd?
Piki isolerar sig och lider av panikångest. Hon kan inte ens ta hand om de allra enklaste praktiska göromål. Sjukdomen är en stor skam som Piki gör allt för att dölja, även för sina allra närmaste. Flickvänner försöker hjälpa och stötta, men de rätta orden blir fel och de felaktiga rätt.

Utdrag ur boken
“Hennes röst var varken sammetslen eller mörk eller hes, trots att den kändes skönare än huden på brösten, kittlandet av sammet på halsen eller en varm hand under skjortan. Det var som om den rösten drack varm choklad och åt mandlar. Visst var den också hes, men på samma sätt som skogen samtidigt är både disig och klar en sommarnatt när träden står i dunkel och himlen är ljus. När man lyssnade till den kändes det som att lägga huvudet på en kudde, fylld med kronblad av rosor och liljor. Hennes röst lät som doften av kardemumma. Och kanel. En koltrast med strupe av kanel och kardemumma.”

Jag älskar Sofis berättarröst!
Tidigare har jag läst “Utrensningen” och den var inte heller någon munter historia.
Men hennes böcker berör. Den unga lesbiska kvinnan som lever mitt i samhället men helt osynlig pga sitt dolda handikapp. Jag har själv lidit av panikångest och var totalt beroende av små piller för att fungera i vardagen så jag vet vad detta handlar om. Det är ett samhällskritiskt verk där författaren vill peka på en grupp individer som inte får den hjälp av samhället som skulle behövas för att de skulle kunna återgå till ett normalt liv.
Piki är en driftig tjej som när hon inte kan vistas utanför sina egna rum ändå startar ett eget företag som hon sköter tillsammans med sin flickvän.
Hennes liv blir alltför kort.

Mitt betyg ***

Endera dan av Birgitta Stribe

“Endera dan ska väl något hända i mitt liv, något omvälvande och stort. Bara jag slipper anstränga mig. Bara jag får sitta kvar i min sköna fåtölj och tugga på min croissant”
Ungefär så tänker Britt-Marie Assarsson.
Britt-Marie har knölar på fötterna, ett snedgånget äktenskap och en haltande karriär. Hon har hunnit till den ointressanta ålder som döttrarna kallar “mellan femtio och döden”. Men hon tänker inte sluta längta för det.
Drömmarna och favoritkexen finns alltid till hands och frågan är om Britt-Marie orkar sträcka sig så mycket längre.

Ett kåseri i romanformat kanske man kunde kalla denna genre. Jag har ganska svårt för böcker som ska vara roliga och humoristiska. Jag har lika svårt för dem som för humorprogram på teve. Program som alla älskar utom jag som inte hittar tjusningen överhuvudtaget.
Visst har historien sina poäng, det finns en klar igenkänningsfaktor och att Britt-Marie bor i Stingslinge och hunden heter Godot kan jag dra på munnen åt.
Men inte tycker jag egentligen att detta är någon större underhållning. Med detta inte sagt att många säkert uppskattar det rappa språket och de tydliga exemplen på hur ödets nycker styr våra liv.
Mitt betyg **