Jag har läst..

Staden utan kvinnor av Madeleine Hessérus

“Vilka kvinnor kände inte olust och rädsla de där höstdagarna? Vilken kvinna kände inte rysningar inför tanken på att ensam passera genom en mörk gångtunnel eller genom en port där lampan slocknat, eller stå och vänta på nattbussen vid en folktom busshållplats, eller fastna i en hiss tillsammans med en okänd man med bortvänt ansikte? Och vem undrade inte vad det var för kollektiv mardröm som spritt sig och som skickade ut så onda spöken i natten?”

Stockholm i en nära framtid: en våg av brutala kvinnomord skakar staden. Efter långvariga stridigheter, där kvinnor och män tar till vapen mot varandra, byggs en mur. I de södra stadsdelarna, bakom den hårt bevakade ringmuren förskansar sig kvinnorna, i de norra lämnas männen kvar i en stad av förfall.
En regnig morgon anländer Jakob Hall till Norra staden. Han tillhör motståndsrörelsen mot muren som har sitt fäste i skärgården.
Genom tre unga män dras han in i ett vindlande händelseförlopp i sexhandelns gallerior, i spelkvarteren och i underjordens gångsystem. Det förflutna hemsöker honom och han minns Hedda som han aldrig slutat älska och som försvann när muren byggdes.

En visionär och mångbottnad berättelse om förlusten av kärleken och om en stad lika kusligt bisarr som trovärdig.

Det finns många författare som försöker sig på att skriva om framtiden. Hur vår jord kommer att må, hur samhället kommer att se ut. Jag tycker om ämnet förutsatt att man skriver någorlunda intelligent. Man får en kick av att använda sin fantasi till att försöka föreställa sig en värld i en inte alltför avlägsen framtid.
Nu tycker jag att Hesserus historia haltar ganska mycket. Jag får egentligen ingen sympati för huvudpersonen och även de tre ungdomarna blir ganska otydliga karaktärer.
Men språket är laddat och historien både oroar och skrämmer.
För visst har man hört röster höjas för att säkra kvinnors situation genom att t.ex ha speciella kvinnovagnar i tunnelbanan.,..
Det tragiska i historien är förstås att familjerna splittras. När pojkar blir äldre skickas dom till sina fäder i Norra staden och småningom så minns dom inte längre sina mödrar och systrar.
Inom barnalstringen används en genetisk konsult som ser till att barnet blir en flicka, pojkar förekommer endast som olycksfall i arbetet, och kallas “cellkontaminering”.

Jag har läst bättre böcker i ämnet men ger ändå den mycket välskrivna och läsvärda boken betyget
***

Jag har INTE LÄST

Brobyggarna av Jan Guillou

Denna bok såg jag verkligen fram emot att läsa!
200 sidor senare gav jag upp!
Jag hittade en totalt ointressant rövarhistoria med platta figurer som mest sprang omkring och sköt lejon.
Jag har sällan blivit så besviken.
Detta var första boken jag skulle läst av Guillou, hade tidigare tänkt att läsa böckerna om Arn, men sedan hann jag se filmen och då tyckte jag inte det var nödvändigt.
Om du läst boken, vad tyckte du?
Hade jag för stora förväntningar eller var det bara dravel?

Min ena mamma hette Ruth av Lotta Backman

Det är något som inte stämmer med Karin. Hon ser inte ut som andra tanter som kommer hem till oss. Jag står gömd bakom lövdraperiet på verandan och ser på henne, ser hur håret bubblar i solljuset och hur det glittrar till inne bland lockarna. Karin har örhängen. Pappa öppnar grinden för någon som har läppstift och örhängen. Jo, jag ser att läpparna som ler är röda och läppstiftsblanka.
Det blir konstiga tankar inne i mig, men det är snällt av mamma och pappa att de låter henne bo hos oss fastän vi knappt känner henne.

Lotta växer upp i skuggan av en stor familjehemlighet, en hemlighet som briserar när hon just fyllt arton år. På ett enda ögonblick kastas henne värld omkull. I sin självbiografiska roman målar Lotta ömsint bilden av sin mamma Ruth och av uppväxten i 50- och 60-talens fromma frikyrkomiljö med all dess välvilja, särart och utanförskap. Minnesbilderna varvas med berättelsen om den vackra Karin som lever i en annan värld, fylld av spänning och flärd – men också av förluster, död och ett förlamande svek som driver henne att lämna bort sitt enda barn till en annan kvinna.

Utdrag ur boken:
“Jag bor i världen och den är stor, större än allt jag kan se. Men den har en mitt. Mitt i världen finns mamma. Det är runt henne hela min värld kretsar.
Ute på gårdarna är vi många. Vi leker. Ända tills det skymmer leker vi. Eller tills våra mammor öppnar fönstren och ropar in oss och papporna kommer hemcyklande från sina arbten. Då går vi in och äter, det ligger dillkött och potatis och sönderkokta grönsaker på våra tallrikar. Papporna är trötta efter arbetsdagen och maten ska tysta mun, det har vi lärt oss. Hemma hos oss ärdet bara undulaterna som inte har begripit hur väldigt trötta pappor är som har arbetat hela dagarna.
Vi bor i trevåningshus av sten med balkonger och kylskåp och fiskbensparkett i finrummen. Dassen har flyttat in. Lortsverige har skamset backat ut genom bakdörren.
I vår värld är alla mammor fruar som manglar Surf-vita lakan, krusar örngottsband och rullar kåldolmar.”

Detta är en underbart vackert skriven historia. Jag njuter av varenda sida jag bläddrar. Dessutom är barndomsskildringen fängslande och gripande. Jag har ingen egen erfarenhet av pingstkyrkan men bilden som träder fram här är mycket tydlig. Man lever i gemenskap inom församlingen men ute i den riktiga världen står man utanför och kan inte delta i det verkliga livet.
En mycket läsvärd barndomsskildring som får **** i betyg

0

5 Comments:

  1. Åh, den sista ska jag boka, verkar vara i min smak. Brobyggarna har jag stående i bokhyllan, men den verkar ju inte lovande. Arn-böckerna började jag med, men gav upp. Ska iaf testa den här nya så får vi se. Vi har varmt och skönt, jag är glad för varje dag vi slipper vintern och halkan. Ha de!

  2. Tack för din kommentar hos mig. Hos oss finns ingen irritationen på flugor, för vi har ju bara en. Flugis är våran lilla småtama husfluga som bott med oss i flera veckor nu. H*n är så pass orädd för oss att vi har oroat oss för att Elmer ska slå hjäl det lilla livet. Han har ingen förståelse över min och flickornas kärlek till denna lilla fluga. ;-)

    Visst undrar man ju ibland om man har fört dåliga gener över till sina barn, men ingen nära släkting till mig lider av Fibro, bara jag. Man har ju hört så många olika förklaringar till uppkomsten av Fibro och långvarig värk är ju en, vilket Julias läkare påpekat.

    Oj, vad du läser mycket! Jag läste mycket förr, men har kommit av mig på senare år. Har försökt ta upp mitt läsande och ibland så får jag lite längre läsperioder, men det kan gå långt mellan gångerna. :roll:

    Ha det så mysigt med dina böcker. Kramisar!

  3. Å jag har inte orkat läsa alls den senaste tiden.. :sad: Senast boken jag läste var Niceville, men det är ett par veckor sedan.

    Kramis

  4. Platt dravel är ju Guillou i ett nötskal. Tyvärr.

  5. Jag har inte läst någon av de här böckerna men står i kö för Brobyggarna. Vi får väl se vad jag tycker om den. Jag har läst de flesta av Jan Guillous böcker och jag tycker att de är bra. Arn-böckerna är mycket bättre än filmerna så testa den första av dem så får jag veta vad du tycker om dem. Guillous böcker om Hamilton har jag läst, allihopa, men det var många år sen nu.
    Jag lyssnar just nu på “Outsider” av Torbjörn Flygt. Den är författarläst och jag misstänker att författaren är skåning så den blir lite jobbig att lyssna på för den skull. Jag har lite svårt att förstå skånska ibland. Sen är den ännu inte så vidare intressant så jag funderar starkt på att avsluta den innan jag hört hela. Något som inte händer så ofta.
    Kram.

Kommentera