Larv-igt

Igår när jag var på väg nerför farstutrappan höll jag på att trampa på denna vackra varelse!
Jag hade aldrig sett något dylikt, en riktigt fet stor larv, säkert drygt 10 cm lång i de vackraste klaraste färger!
Jag hjälpte larviga kompisen att ta sig nerför trappan för den ville verkligen inte klättra ner, och sen placerade jag den i gräset nära buskar och träd.

Sen gick jag in glad i hågen och tänkte att nu ska jag googla och ta reda på vilken vacker fjäril den ska bli!

..och finner att det ska bli en träfjäril av larven!
Så märkligt att den i larvstadiet är så färggrann för att sedan som fjäril bli så färglös så den helt försvinner i sin bakgrund, träet…

Läser att ”larven äter trä helst vide. Honan lägger ägg under barken och där lever larven upp till fyra år! På hösten hittar man stora larver på jakt efter vinterplats för puppstadiet. Larven kan ge kraftiga nyp :help: (vilken tur att jag använde en liten spade till att förflytta den med) och fjärilen lever mellan maj till augusti och äter under denna tid ingen föda”.

Åter igen kan jag konstatera att ju mer man lär sig desto mer inser man hur lite man kan!

Detta larvmöte får mig att komma ihåg ett tidigt minne från barndomen:
Jag är kanske 4-5 år, sitter på stentrappan utanför huset i Lovisa en sommar. Bredvid trappan växer en stor björk och plötsligt ramlar något ner i knäet på mig…

En stor lurvig knallgrön larv kravlar omkring på min klänning och jag skriker för fulla lungor av ren och skär skräck!
Totalt hysterisk var jag, stadsflickan som aldrig tidigare sett en larv…
Men jag måste tillstå att jag fortfarande ryser när jag ser den håriga larven, skulle inte vilja ta i den!

Jag har dessutom just avslutat en bok som heter ”Fjärilspojken” som är en ond saga om vetenskap och makt! Vilket sammanträffande!

Från larver till ett annat djur, nämligen

..min egen Blinka som traskar före mig på stigen

Plötsligt sätter hon sig mitt på stigen och rör inte en fena…

Jag är tvungen att zooma med kameran innan jag ser vad hon spanat in, en söt liten korre Ek!

Först när ekorren gått över bron och försvunnit i gräset fortsätter Blinka promenaden. Väluppfostrad eller hur? :lol:

Jag fortsätter att leva ”det lilla livet” med givande möten med andra levande varelser av olika slag som förgyller min tillvaro.
Är jag då larv-ig som uppskattar de fina ögonblicken då jag känner närheten till djur och natur? :angel:

10 Comments:

  1. Det är då absolut inte larv-igt att njuta av vad naturen har att visa oss.
    Själv har jag tillbringat nästan 3 timmar i rödvinbärsbusken idag och plockat av (nästan) alla vinbär. Sparade lite till fåglarna också. Sen var jag så trött så det enda jag gjort med dom är en sockerkaka med vinbär i. Det är ju en dag i mören a’. :)
    Ja nog är Blinka väluppfostrad som visar sån hänsyn till ekorren.
    Kram.

  2. Tack för kunskap som jag inte hade, vilken tur att man fortfarande kan lära sig om saker o ting, djur o natur…
    Blinka är en synnerligen väluppfostrad hund, det måste jag säga men nu har jag ju bara sessan att jämföra med och HON skulle sannerligen inte väntat på det där viset :mrgreen:
    Kram på’re :love: :love:

  3. Duktiga Blinka! Hon är verkligen en väluppfostrad och klok liten hund!
    Spännande med fjärilslarver … och nog kan de se lite läskiga ut :)
    Kram

  4. Såklart du inte är larvig! Kul att få lära sig lite nytt. Har inget emot larver eller andra småkryp. När jag var liten plockade jag maskar och la i min systers fickor. Hon stod med armarna rakt ut och skrek. Usch vilken hemsk lillasyster jag var.
    Kul att du varit i Stockholm och träffat syster och barnbarn. Hagaparken är fin.
    Förstår hur du tänker med att vara född senare. Alla årtionden har nog sina fördelar och nackdelar. Ha det så bra! Kram

  5. Vilket ”natur-ligt” inlägg Paula och mycket vackert, sådan matte sådan hund :-)
    Härliga bilder och vänlig text med inslag av skräck :-)

  6. Träddödare har jag lärt mig att den stora bruna larven heter. Har sett den en gång, så någon expert är jag verkligen inte… Men jag minns det för det var ett läskigt namn på larven och den är ju så stooor. Nästan som de äckliga vidriga bruna sniglarna som har börjat dyka upp här och var. (Blä! för dem)

    Jag skulle aldrig kalla den som njuter av naturen och det lilla livet för larvig (kanske på skoj som du gör förstås, när man möter en larv på promenaden). Annar är det tvärt om, den som förstår rikedomen i att vara nära naturen är den kloka eller i alla fall tursamma, som har fått förmånen att inse värdet av det ”lilla livet”.
    Ha det gott!

  7. Du är inte larvig Du är väldigt förnuftig och förståndig som har vett att leva här och nu, njuta av varje sekund, ta tillvara på dagen och fånga fina ögonblick! Vilka fina möten :love: Underbar promenad stig och lycklig liten hund som kan gå lös utan att jaga på ekorren. Fler borde ta efter ditt sätt att leva =) Ha det bäst min fina bloggvän och fina foton! Nu får vi hoppas att din lilla larv klara vintern så att du får se den som fjäril till nästa säsong. Kramen

  8. Vacker larv ,håller med dig om färgförändringen .så vackert på er väg med Kurre .kramen Nette 8)

  9. Jo, du, vilket larvigt meningslöst liv! Tänk, du kunde ha strosat runt på NK och förgäves skrynklat ihop hjärnan i beslutsångest om läppstiftsnyanser…. :zzz: Haha, nä var du så larvig som livet kräver – det ger så mycket massor mer!

    Trädödaren – den fingerstora larven – kan skrämma vem som helst och förutom att den bits, stinker den också. :mrgreen: Trots att den är allmän, ser man den inte så ofta, jag har nog bara gjort det ett par tre gånger.

    Bokspinnarlarven, som du fick på klänningen, förstår jag att barnet Paula ylade för. Vet inte hur det är med denna men många ”håriga” larver släpper sina strån vid fara och de bränns då.

    Blinka ser allt och nu vill hon byta skepnad till en korre. Omväxling förnöjer och fjäril kan man byta skepnad med somliga dagar men inte alla. :coffee:

  10. Så väluppfostrad Blinka är! Och vilken tur för ekorren att det var ni som kom promenerande där över bron. Larver tycker jag inte är lika läskiga som maskar, för de är lite färggrannare och ser inte lika ”sliriga” ut. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *