Min terapi – biblioterapi

Jag läser att forskningen visar att “systematisk läsning och samtal kring litteratur hjälper läsaren att nå fram till sina egna känslor och stärker jag-känslan.”

Läsningen kan vara bra terapi för sjukskrivna, ett andningshål i tillvaron, men dess effekter är svåra att mäta.

Efter första världskriget användes dikter och berättelser för att minska soldaters trauman.

Allt detta låter för mig helt självklart.

I min familj läste vi, så jag blev ett läsande barn, mycket också för att jag inte hade syskon och tillbringade en hel del tid ensam.

Under tonåren var läsningen en lisa för jag tillbringade hälften av min lediga tid i husarrest, och då var läsningen nästan det enda jag hade att ägna mig åt.

När jag drabbades av mitt första utmattningssyndrom i slutet på 90-talet förlorade jag förmågan att läsa. Och att skriva, att se på teve, att umgås med andra, ja, det mesta som rör sociala sammanhang tappade jag bort helt.
Men för mig var den största förlusten just läsningen, när jag inte kunde koncentrera mig utan bokstäverna bara dansade framför ögonen utan att ge något sammanhang eller mening.

Tack och lov gav jag mig inte, så småningom kunde jag titta på teve (utan ljud) och bläddra i böcker igen.

Jag har fortfarande idag vissa problem med koncentrationen, men jag löser det genom att ha flera böcker på gång samtidigt. Lite schizofrent kanske, men det funkar för mig!
När koncentrationen börjar vackla, då gör jag först något helt annat en stund och sedan väljer jag att läsa i en annan bok…

Min nyfikenhet får mig att närma mig de mest skiftande ämnen, jag har precis läst ut boken “Världens längsta resa” om ensamkommande unga, med syftet att öka min egen förståelse för dessa många irrationella uttryck ungdomarna tar till för att visa sin sorg, saknad, hemlängtan och ensamhet.

Likaså har jag nyss läst ut “Vegetarianen” av den sydkoreanska författaren Han Kang som handlar om en kvinna som efter att ha drömt en otäck dröm bestämmer sig för att bli vegetarian och hur detta faktum påverkar inte bara henne och hennes man utan hela hennes familj och hela hennes tillvaro på ett sätt ingen trodde var möjligt.

Att läsa författare från olika kulturer är berikande men ibland också knepigt då man inte känner igen sig i beskrivningarna av levnadssätt och miljöer.

På mitt nattduksbord just nu ligger en nyutkommen bok med titeln “Brev från en klostercell” skriven av en svensk man som lämnade en tjänstemannakarriär på hög nivå för att gå i katolskt kloster där han sedan tillbringade de följande tolv åren som munk…

Som motvikt till detta liv “i fångenskap” ligger på köksbordet ett praktverk som heter “Kaxiga fåglar” och handlar och personligheter och relationer i den fria fågelvärlden!

Hittar ni någon röd tråd? Det gör egentligen inte jag, eftersom jag inte har ett allt överskuggande intresse för något specifikt ämne så väljer och vrakar jag hejvilt.
Många “vanliga” romaner, en och annan deckare ingår också i min bokmeny, det viktigaste är att jag aldrig saknar böcker att läsa, jag måste alltid ha ett par “på lut”, ungefär som när jag var storrökare och hade minst två extrapaket cigg hemma, annars fick jag panik!

Sommar som vinter och allt där emellan, i en hammock, i sängen, vid köksbordet, med böcker är du aldrig ensam!

Detta var mina tankar denna söndag som annars har gått i hundmatskokningens tecken med en liten extra dagishund som åskådare, glatt viftande på svanstippen.

6 Comments:

  1. Jag tycker också mycket om att läsa. Flera böcker på en gång klarar jag däremot inte av. Ibland har jag fullt sjå med att hålla reda på olika personer i en bok. Den förra jag läste var jag till och med tvungen att skriva upp alla personer. Den bok jag läser nu växlar hela tiden mellan olika årtal, så man kan bli galen. Konstigt att det kan bli så efter utmattningssyndrom, eller kanske inte konstigt utan väldigt väldigt jobbigt. Tur det gått åt rätt håll i alla fall då. Jag önskar dig fortsatt lycka till i läsandet. Kanske det är därför du är så duktig på att skriva!
    Kram

  2. Inte lustigt om du hinner plöja flera hundra böcker på ett år, när du har så många på gång samtidigt. Jag har fått lära mig att läsa en bok i taget och inte börja på en ny förrän den gamla är slut…… men jag kan säga att jag har börjat att fuska med det där. Men just nu hinner jag inte läsa- eller jag orkar inte om kvällarna jag har min terapi ute i trädgården nu. Det kan vara meditativ att rensa ogräs när det är i begränsad mängd :love: Sen har jag ju självt valt att ha trädgårdsland och jag vill att det ska se snyggt ut i dem.
    Den röda tråden måste vara att du nu mår ganska bra :party: jag hoppas det iallafall :kiss:
    Nu ska jag gå igenom pälsen på fästingar på Elvis innan jag ska skutta in i duschen och tvätta håret! Ha en skön söndagskväll! Kram :thumbsup:

  3. Nu ler jag brett, ska du veta….för OJ vad jag känner igen mig, utom i det att jag ska ha flera böcker på G samtidigt, det funkar inte för mig…men allt i övrigt stämmer så otroligt bra!! Kram på’re :love: :love:

  4. Jaa, böckernas värd är underbar. Att bara försvinna in i en handling och nästan stå bredvid och se allting. Det är en räddning för många tror jag.
    Jag läste också mycket innan jag fick barn. Sen läste jag lite sporadiskt när tiden tillät det. När min fibromyalgi blommade ut så klarade jag inte längre av att läsa. Kunde inte koncentrera mig. Då började jag låna ljudböcker. Det fanns inte så många såna då men nu finns det hur mycket som helst. Jag lyssnar mest på deckare och det när jag städar, lagar mat eller bakar. Nu kan jag läsa lite som vanligt också men måste ha lugn och ro om jag ska kunna koncentrera mig och förstå handlingen.
    Kramen.

  5. Att ha flera böcker på gång samtidigt är inget för mig. Jag vill veta slutet så fort som möjligt och sträckläser ofta. Jag tycker inte man behöver ha en röd tråd i valet av det man läser. Det är tjusningen i det hela tycker jag att man kan hoppa från ett ämne till ett annat. Kram

  6. Du är en riktig “bokmal” du … jag läser ganska mycket, men inte alls som du! Jag brukar ha två böcker på gång, men inte alltid. Läser mest under vintern – nu är det annat som tar min tid :)
    Tyvärr har inte Sixten setts till, men det har bara gått en vecka och han brukar kunna dra iväg i två, tre veckor och ibland en hel månad … så än är jag inte orolig – hm … inte såå orolig i alla fall…
    Kram

Kommentera