Läst i augusti 2006

Svinalängorna av Susanna Alakoski

Ett nybyggt bostadsområde i Ystad fylls med invandrare och låginkomsttagare under 60- och 70-talen. För Leena och hennes finska föräldrar är den nya lägenheten höjden av lyx: tre rum, balkong, parkett.
Det här är Leenas berättelse om Svinalängorna – en kärleksfull och gripande berättelse om människors utsatthet i en vardag som sakta faller samman.
En drastisk skildring av hur kaos pågår mitt i småstadsidyllen. Och hur det besegras av tre tjejkompisar med talang för överlevnad.

“Det var Karin som sa det till mig när hon badade skumbad.
– Din pappa är periodare Leena.
Hon dök ner under skummet och dök upp igen.
– Vad är periodare för något?
– Det är någon som dricker i flera veckor.
– Är det som en slaktare eller snickare då?
– Nä inte precis…
Periodare. Jag smakade på ordet i munnen. Inte så illa. Och bättre än mördare i alla fall.

Jag gillade verkligen den här boken. Den är mycket välskriven och realistisk, skriven ur en ung flickas perspektiv. Hon är både naiv och klok. Den visar också på att en “förstörd ” barndom ändå kan leda till ett bra vuxet liv. Extra plus blir det förstås då jag förstår dom finska orden och uttrycken.
Mycket realistisk skildring av en barndom för inte alltför länge sedan.
Mitt betyg blir **** av lika många möjliga, den sista stjärnan kom nog till som extra bonus för det finska, haha

Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson

Ekonomijournalisten Mikael Blomkvist behöver en time out. Han har precis blivit fälld för förtal av finansmannen Han-Erik Wennerström och dömts till tre månaders fängelse. Han beslutar sig för att ta en paus från sitt jobb på tidskriften Millennium.
I samma veva får han ett ovanligt uppdrag. Henrik Vanger, tidigare en av landets främsta industriledare, vill att Blomkvist ska skriva släkten Vangers historia. Men det visar sig snart att familjekrönikan bara är en täckmantel för Blomkvists verkliga uppgift: att ta reda på vad som hänt Henrik Vangers unga släkting Harriet, som varit spålöst försvunnen i snart fyrtio år. Något som Henrik Vanger aldrig kunnat släppa.
Blomkvist åtar sig motvilligt uppdraget, och till sin hjälp får han den unga Lisbeth Salander. En strulig tjej, tatuerad och piercad, men också en utmärkt researcher och en av landets främsta hackers.
Tillsammans gräver Blomkvist och Salander allt djupare i familjen Vangers förflutna och möter en mörkare och blodigare historia än någon av dem kunnat ana.

Denna bok av den numera avlidne författaren har rönt stor uppmärksamhet i medierna och är kritikerrosad.
Jag borde ha lärt mig vid det här laget att inte lita på att andras smak också gäller mig!
Berättelsen är för lång, 567 sidor, varav första hälften var totalt ointressant och seg i mitt tycke!
Sen började den egentliga storyn, lite lagom spännande, men nog tycker jag de svenska kvinnliga deckarförfattarna är helt överlägsna!
Mitt betyg blir **/fyra möjliga

Lördag av Ian McEwan

Lördagen den 15 februari 2003 vaknar hjärnkirurgen Henry Perowne före gryningen. Han går fram till fönstret och ser en skrämmande syn, ett brinnande flygplan på väg in mot London. Är det en terroristattack?
Denna lördag som nu börjar blir en mycket speciell dag i hans liv.
Henry tillbringar sin lediga lördag med att stressa runt i staden. London är igenkorkat på grund av en jättelik demonstration mot Irak-kriget. Perowne krockar med en bil. Han råkar i gräl med föraren, en ung, hotfull man. Perowne klarar sig undan men ser att det är något konstigt med denne förare. Innan dagen är slut kommer de två att mötas igen – och på ett mycket mera dramatiskt sätt.

Denna bok har hyllats av recensenter världen över. Den har toppat bestsellerlistorna i England och Kanada.
Det är en koncentrerad berättelse om 24 timmar i en mans liv.
Språket i denhär boken är en njutning, och trots att jag tyckte den var seg i början kunde jag inte sluta läsa.
Då huvudpersonen är en hjärnkirurg blir det mycket medicinsk terminologi och svåra ord. Meningarna kan vara en halv sida långa.
Ändå vindlar sig varje mening in i hjärnan och avslöjar det innersta i huvudpersonens psyke, hans tankar och reflektioner över livet.
En mycket speciell bok, absolut inte lättuggad, men när man väl läst ut den finns den omedvetet kvar i tankarna.
Mitt betyg blir *** av fyra möjliga

En röd liten fågel i juletid av Fannie Flagg

Det är november och snöstorm i Chicago när den medelålders Oswal får veta av sin läkare att han har högst några månader kvar att leva. Oswald är sjukpensionär och bor på ett ungkarlshotell. Som enda anhörig finns den numera omgifta exfrun. Läkaren föreslår att han ska söka sig till ett varmare klimat och sköta om sig.
Av en tillfällighet hamnar han i den lilla sömniga staden Lost River i Alabama och får inackordering där.
Till sin förvåning tas han emot med stor entusiasm, inte minst av alla de änkor och ofigta damer som raskt börjar uppvakta honom.
Oswald börjar njuta av livet och när julen kommer inträffar något så häpnadsväckande att de som är med aldrig kommer att glömma det.
I centrum finns en liten flicka och en röd fågel.

Denna författare har skrivit den filmatiserade boken “Stekta gröna tomater”. Jag har själv varken läst boken eller sett filmen som blev en succé. Denhär boken däremot har jag läst mycket gott om och…
Visst är detta en rar liten bok, en vuxensaga kanske man kan kalla den.
Dock är den för sockersöt för min smak, och på slutet blir det bråttom att fixa till alla lösa trådar så alla personer som förekommit i boken hittar någon och blir såå lyckliga.
Mitt betyg blir ** av fyra möjliga.

Denna vecka pågår Dan Andersson-veckan i Ludvika kommun med begivenheter och uppträdanden varje dag.
Min finska tungsinta själ älskar hans dikter, såsom “Tiggaren från Luossa”

Dan Andersson föddes i Skattlösberg i Grangärde finnmark 1888 och dog 1920
Vill du veta mer om denne diktare och arbetareförfattare, gå in på Dan Andersson sällskapet här

Jag har förutom hans dikter nu läst även hans bok:
De tre hemlösa

Dock kan jag inte låta bli att publicera två helt olika typer av dikter han skrivit:

MARGIT

Hon föddes om våren när tranorna drogo
Mot norr över skogarnas grönskande krön
Och isarna vindvakar nattetid slogo
Och solen gick hårt åt den svartnande snön.
Det var plåga och mörker i kojan den natten
Och knappast en stjärna i grånande sky,
Till sjukkost fanns kornbröd och salt och vatten
Och tre mil var vägen till närmaste by.

Och dagen som lyste i Margits öga
Blev porten till natten och vilan för mor –
Men hunger och trasor betyda så föga,
När livet vill starkast. – Margit vart stor.
Åt storbonden Matti hon vallade fåren
Och redde hans hampa och spann hans ull,
Och sjöng sina vallande visor om våren,
När jorden av nyfödda blommor var full.

Tre mil över bergen hon vandrade trägen
Till kyrkan och livets förlossande ord,
Och ej må den människa klaga på vägen,
Som vandrar till Herrans välsignade bord.
Och ofta hon knäböjde andfådd i gläntan,
Där skogen slöt kyrkan i pingsny skrud –
Hon var som en blomknopp som spränts av förväntan
På lusten i livet och undret i Gud.

Men då Margits ungdom rädd och blid
Gck över i yra och skälvande år,
Då försvann som den borde den vårliga frid,
Och hon gick den väg som var kvinna går
Och som varje visa sen Skriftens tid
Besjungit som farlig och svekfull och kär
Och fast tadlad ibland den helgedom når,
Som står Herrans härlighet när.

Och den satiriska samhällskritiska dikten
TILL DEM SOM TÄNKTE TANKEN OM BORGARGARDET

Förlåt en yngling, som kommer för sent, och vevar en slagdänga blott!
Och sjunger sin visa så här efteråt, alltefter den gåva han fått.
Ty si, jag ligger vaken ibland och vrider mej grymt på min halm,
Och somnar jag in bortåt midnatt, jag drömmer om Östermalm.

Och jag tycker jag liksom i drömmen små ögonblick lyckats se,
Den mannen som väldig och ohängd fann borgargardets idé.
Ibland är han hög och betydande, på väg till verken, har brått,
Ibland är han svettig och skinande, en gros i såpa och flott.

Det är han som gillar det rätta, vars hjärta för sanning slog,
Förfinad, med veka söner, som kräkts på varenda krog.
Ibland bär han ordnar på bröstet, som regnat från borgarnas borg,
Ibland är han stel och högtidlig, en hökare klädd i sorg.

Det är han som är konstens beskyddare, och delar ut åt de små,
Honorar för utdrivna hjärtan, som han aldrig lyckats förstå.
Han är sann patriot på bordellen, och i kyrkan vid bön och psalm,
Det är han som har hus med hiss och bad och W.C på Östermalm.

Och allt vad hederligt arbetsfolk med möda och slit utan slut
Försöka att skaffa av kunskap och vett, det låtsas han ha förut.
Och slutligen är hans hustru en gås, med en hjärna av livlös gröt,
Med teaterbiljetter och klassinstinkt – ett påhängt, utklätt nöt.

Bakom honom smyger en magrare karl, och deltar i ropen om bröd,
En benrangelsman mitt i vårens gräs, som väser sin visa om död.
Han sätter sin bockfot bland blommor och löv, och drar en begravningspsalm,
Och jag tycker han sneglar, han också, bortåt borgarnas Östermalm.

Jenny av Jonas Gardell

Fristående fortsättning på tidigare böcker “En komikers uppväxt” och “Ett ufo gör entré”

Tjugofem år efteråt får Juha Lindström veta att något fruktansvärt hände Jenny den där sista fredagskvällen före skolavslutningen då han inte var med.
Boken handlar om en enda försommarnatt i barndomen – den som aldrig kan göras annorlunda.

En sorglig och insiktsfull berättelse om den udda tjejen. Samtidigt är upplösningen positiv, hon har överlevt sin barndom och har kommit till insikt om att hon inte kan leva resten av sitt liv bitter över en stulen barndom.

Betyg *** av fyra möjliga

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.