Läst i januari 2007

Säg det inte till någon av Kathy O`Beirne

Kathys tidigaste minnen handlar om misshandel och sexuella övergrepp. Hon hade ingen som hon kunde anförtro sig till och kunde därför inte berätta för någon om faderns regelbundna misshandel eller om de övergrepp som några pojkar i trakten utsatte henne för.
Misshandeln och övergreppen gjorde henne inåtvänd och självdestruktiv, vilket fick en läkare att ställa diagnosen att hon var “ett barn med en personlighetsstörning”.
Detta ledde till att Kathy när hon var bara åtta år skildes från sin familj och spärrades in på en rad olika institutioner.
På den första, en uppfostringsanstalt som drevs av katolska kyrkan, våldtogs hon av en präst som var på besök.
När Kathy försökte få hjälp flyttades hon till barnavdelningen på ett psykiatriskt sjukhus, där misshandeln och övergreppen fortsatte och där hon dessutom gavs stora mängder läkemedel och tvingades genomgå elchockbehandling.

När Kathy var tolv år gammal skickades hon till ett av de många Magdalenatvätterier som katolska kyrkan under hela 1900-talet drev på Irland. I dessa ökända arbetsinrättningar tvingades tusentals flickor utföra slavarbete under ohyggliga förhållanden.
Somliga av flickorna var föräldralösa, vissa gravida, medan andra helt enkelt betraktades som en “samhällsfara”. De inspärrade flickorna hindrades inte bara från att ha kontakt med familjen och omvärlden, utan utsattes också för grymma bestraffningar och sexuella övergrepp av såväl personalen som besökare från katolska organisationer.
Kathy föll offer för en av dessa våldtäktsmän och födde bara några veckor före sin fjortonårsdag sin lilla flicka Annie. Flickan led av en svår sjukdom men levde tills hon var tio år och utgjorde det enda ljuset i Kathys olycksdrabbade liv.

Efter allt det som hon tvingats genomlida har Kathy nu trätt fram för att berätta om sitt liv, i hopp om att man kommer att göra mer för att hjälpa dem som har överlevt övergreppen på institutionerna. Man räknar idag med att 30000 kvinnor var inlåsta på tvätterierna!
Hennes karaktärsstyrka har gjort det möjligt för henne att överleva och fortsätta sin kamp för att uppnå rättvisa.

Som ni förstår är detta en fasansfull berättelse. Den viker inte för att i detalj beskriva alla de grymheter en liten flicka fått uppleva som barn.
Och som vanligt, verkligheten överträffar vida sagan, detta är så verkligt det kan bli!
Trots att boken är mycket välskriven så berörs jag väldigt illa och mår dåligt genom hela läsandet. Ljusglimtarna är få eller inga!
Låt oss hoppas att vi slipper skildringar som dessa,en viktig berättelse men obevekligt grym!
Mitt betyg ** av fyra möjliga

De ovanliga 2 – Där friheten är viktigare än tryggheten av Åke Mokvist

Sex år har gått sen “De ovanliga” kom ut. Boken som skildrar hur några ovanliga människor i Sverige valt att leva.
Några av dem har avlidit sen boken kom ut och andra flyttat in på ålderdomshem. Men de flesta lever som de alltid har gjort.
“De ovanliga 2? berättar hur det har gått för dessa människor och skildrar också några nya originella personligheter.
Gemensamt för alla är att de värdesätter friheten högre än tryggheten och bryr sig inte om tevesåpor, melodifestivaler och ishockey-VM. Dessutom är de starka och envisa, men får ofta betala ett högt pris för sitt levnadssätt.
Vi ska vara tacksamma för att det forfarande finns människor som vågar går sina egna vägar, utan att bry sig om vad andra tycker. Människor som kritiskt betraktar samhället utifrån, utan datorer och mobiler.

Det får ta den tid det tar. När Åke Mokvist dokumenterar ovanliga människors liv tittar han inte på klockan. Med lyhördhet och värme fotograferar han dem i deras egna miljöer och de får berätta i sin egen takt och på sina egna villkor.
Han väcker frågan om det i dagens Sverige verkligen är tillåtet att välja sitt eget sätt att leva och om alla har samma rätt och samma värde.

Jag blev helt fascinerad av den första boken “De ovanliga”. Uppföljaren är inte mindre intressant, tvärtom har Åke totalt skildrat 36 människoöden i sin nya bok.
Han har även funnit en del ungdomar som väljer att gå sin egen väg. Här finns skildringar från elöverkänsliga som bor ute i skogen, om folk som säger sig ha träffat ufon och som lever med småfolket inpå knuten.

Arne Ottosson säger: “Idealet är att vara lagom. Men en vet inte vad lagom är, om en inte har gått från den ena ytterligheten till den andra ytterligheten. Då är lagom mitt emellan!”

Småbrukaren Erik Gustavsson om att han inte för de nya EU-reglerna fick ha sin häst kvar:“De har för mycket folk anställda där uppe i Stockholm. Och de har inget annat att göra än att hitta på dumheter. Förr i tiden hade varenda småbonde bara en häst och den for inte illa”.

Så här säger 23-åriga Sara som aldrig har bott i någon stad: “Jag är inte skapt för att bo i stan. Jag är som ett djur och trivs bäst där det är vilt och fritt. Och jag är beroende av skogen. Jag behöver isolera mig. Om jag får bo i en stuga för mig själv tillsammans med djuren fungerar jag bättre med människorna när jag själv väljer att göra det. Annars blir jag sönderstressad”.

Anna-Maria Danell har gjort en omvänd klassresa. Hennes far var forskare på Ultuna och farfar var biskop i Skara. Själv är hon ett “socialfall” som berättar: “Jag har svultit och jag har haft många bekymmer. Länge levde jag på nästan ingenting. Jag har lärt mig att leva utan marginaler. Det går att leva utan smör. Det går att leva utan kontanter. Det går att leva utan bostad. Det går att leva utan det mesta. Men det går inte att leva utan hopp. När hoppet försvinner, försvinner också livsviljan”.

Ja, som ni kanske förstår, är detta en mastig och tänkvärd bok! Var går gränsen för normalt och onormalt, för vanligt och originellt? Har man rätt att fatta egna beslut om sitt eget liv och forma det för att passa en själv?
Jag har själv gått med strömmen större delen av mitt liv. Jag hoppade av ekorrhjulet, mest beroende på att kroppen sa ifrån. Och jag har kommit till insikt! Jag skulle välja att leva på ett annat sätt om jag fick leva om mitt liv. Jag värdesätter idag helt andra saker än tidigare i mitt liv. Civilisationens framtid känns ofta ganska skrämmande. Och framför allt, finns det inte utrymme för olika lösningar? Det hoppas och tror jag, att det finns starka personer som fortsätter att gå sin egen väg genom livet!
Full pott förstås! Boken är så efterfrågad på biblioteket att jag blev ombedd att läsa den så snart som möjligt, och det var inte svårt att bönhöra, så intressant läsning är det!
****

Slav av Mende Nazer och Damien Lewis

Mende Nazer är en ung nubisk kvinna från Sudan. Hon är muslim och drömde som barn om att bli läkare.
Våren 1992 slås hennes värld i spillror. Vid ett brutalt överfall på hembyn blir hon som tolvåring tillfångatagen av arabisk milis och bortförd till Khartoum där hon säljs som slav till en förmögen familj.
I sex år arbetar hon dag och natt utan någon som helst lön, hålls inspärrad och misshandlas.
Mende sänds sedan till en sudanesisk diplomat i London där slaveriet fortsätter – en nutida mänsklig och politisk tragedi. När hon till sist lyckas fly vidtar en förtvivlad väntan på asyl.
Med hjälp av den brittiske journalisten och Sudan-experten Damien Lewis har hon tecknat ner sin skakande historia.

Detta är en underbar bok! Jag trodde det bara skulle handla om eländes elände, jag är lite anti mot sanna historier som är alltför grymma, för jag mår helt enkelt inte bra av att läsa dem.
Men denna skildring var fantastisk. Jag lärde mig massor om kulturen och livet i Nubien, Sudan. Deras traditioner, vardagsliv och fester. Först längre fram i boken tar det hemska vid, när Mende blir förslavad. Jag tar till mig hennes eländiga liv med hela min själ. Jag beundrar henne oerhört för hennes livsmod i en helt omöjlig situation.
Och den slutar..lyckligt…inte helt men det kommer att bli bättre!
En underbar skildring som kommer att leva kvar inom mig länge!
Full pott **** av mig, läs den!

Öde av Christine Falkenland

Skådeplatsen för det drama som utspelar sig i romanen är en karg ö i den bohusländska skärgården. I denna strängt religiösa miljö har Siri vuxit upp med sin far, som är tullmästare och kyrkvärd i det lilla samhället.
Efter ett missfall söker Siri upp psykoanalytikern Helenius för att bearbeta sin sorg. Bit för bit konfronteras hon med sitt förflutna. Hon minns den enahanda tillvaron på ön: regnet, vätan, vinden, fukten, rötan. Den ständiga rädslan för att förlora sitt goda rykte
Och det ödesdigra misstag som tvingade henne bort från ön.

Ja, vad ska jag säga om denna tunna berättelse. Den är ganska tunn i flera bemärkelser, men språket är vackert. Känns som jag suttit hos psykiatikern, den för mig typiska, som bara sitter o lyssnar, nickar, mumlar, genom hela boken. Glimtarna av huvudpersonens tidigare liv är mycket sparsmakade och det hela är rätt deprimerande.
Mitt betyg blir bara en * av fyra möjliga

Historikern av Elizabeth Kostova

Amsterdam 1972. En sen kväll utforskar en ung kvinna sin far historikerns bibliotek. Högst uppe på en hylla gör hon ett märkligt fynd: en mycket gammal bok med ett skrämmande träsnitt av en drake. Gömda i boken ligger en samling gulnade brev ställda till “Min käre och olycksalige efterträdare”. Detta blir inledningen till en vindlande resa genom tid och rum.
Färden går från väst till öst i det kalla krigets Europa, från stad till stad och till kloster och arkiv. Sakta uppdagas sanningen om Vlad Pålspetsaren, legendens Dracula, och om den pakt som hållit hans grymma verk levande.
I generationer har historiker satt rykte, förnuft och till och med sitt liv på spel i jakten på den fruktade härskaren.
Nu tar fadern återigen upp de efterforskningar som tidigare orsakat honom så mycket smärta. Och i hans fotspår söker dottern vidare – ett sökande som leder henne in i en värld där hennes mors mystiska öde länkas samman med en av historiens mörkaste krafter.

Denna välskrivna debutroman är en riktig tegelsten. Den är resultatet av tio års efterforskningar, är såld till sexton länder och ska nu bli film.
Fiktion blandas här med fakta på ett häpnadsväckande trovärdigt sätt. Ett storslaget och oförglömligt gotiskt äventyr kryddat med fakta och fantasi, historia och nutid.
Enligt Dagens Nyheter befinner sig författaren stilistiskt och källkritiskt ljusår bortom Dan Brown och anser denna vara betydligt bättre än Da Vinci-koden! Jag som inte läst Dan Brown (den enda i universum?…) kan inte jämföra deras verk.
Men jag håller med kritikerna om att boken är välskriven och spännande, med underbart vackert beskrivna miljöer.

Betyget blir en stark *** av fyra möjliga!

Drottningens chirurg av Agneta Pleijel

En söndag efter högmässan bultade en gosse på hos Herman Schützer, en på sin tid tämligen berömd förlossningsläkare i Stockholm. Gossen var tunnklädd och så upphetsad att han trampade sig på tårna och stammade. En kvinna vid Lilla Tvärgränd låg i värkar. Herr doktorn borde komma genast. Det gällde livet…
Herman Schützer är en man som är både före sin tid och efter den, han har förlöst drottning Lovisa Ulrika vid hennes barnsbörder och många andra kvinnor. Ingenting lockar honom mer än det ovanliga och sammansatta, det som kan gynna vetenskapen och hans rykte som framtidens man.
Vi får följa honom till några av hans svårdiagnosticerade patienter. Hans unga hustru Nella låter sig inte alltid imponeras lika lätt.

Jag har försökt läsa Pleijel en gång tidigare, Lord Nevermore, men den gav jag upp.
Denna gång skriver hon en delvis egen släkthistoria som ska mynna ut i flera böcker.
Jag gillar historiska romaner, särskilt med ett uns av sanning i dem, och denna roman som handlar om en gryende vetenskap på 1700-talet, fängslade mig.
Språket är korthugget men laddat, och man får en bra inblick i doktorns besatthet av kvinnors underliv, dess gåtor och blodiga verklighet.

Mitt betyg blir ** av fyra möjliga, inget för den kräsmagade!

Naturkraft – Om naturens lugnande, stärkande och läkande effekter av Åsa och Mats Ottosson

Naturen är världens skönaste terapisoffa, världens billigaste retreat och världens vackraste andaktsrum. Den har en förmåga att skänka kraft och lugn – något som människor haft nytta av i alla tider, men som behövs mer än någonsin i dagens högt upprskruvade tempo.
I boken möter vi forskare, terapeuter och läkare som berättar om naturens alla effekter på oss. Författarna som är bosatta på den sörmländska landsbygden har i femton år arbetat som journalister med natur som favoritämne. Här ställer dom frågan varför inte denna gröna terapi utnyttjas i större utsträckning.
Men framför allt berättar här de verkliga experterna: en rad enskilda människor som har tagit hjälp av naturen i sin stressade vardag eller i livskriser av olika slag.

Jag har gått in i den så berömda “väggen” två gånger. Efter den första gången 1997 då vi drivit värdshus och vandrarhem i två och ett halvt år i ett rasande tempo, flyttade vi till en stuga långt ute i skogen, med närmaste samhälle tre mil bort.
Min sambo jobbade i veckorna i Stockholm och jag och Larissa, rottweilern som då var liten valp tillbringade våra dagar ute i skogen, i ur och skur.
Under ett och ett halvt år levde vi som eremiter, jag fick ångest t.om av att sätta mig i bilen och åka till byn och handla en gång i veckan!
Jag hittade mina egna smultronställen i den karga naturen. Jag gick och gick, ibland en mil om dagen. Väl hemkommen kröp jag ihop och somnade, och nästa dag var den förra lik.
Hunden var sällskap nog i veckorna, och när sambon kom hem fick han pusta ut och ta igen sig ett par dagar.
Jag är alltså en expert på detta område, jag kom igen även om jag själv aldrig trodde att det var möjligt, inte heller läkarna, som inte hade någon hjälp att ge mig.
Tyvärr tog jag väl inte tillräckligt lärdom av detta utan tutade på, började arbetsträna, jobba deltid och snart hade jag åter lyckats starta ett företag som krävde 12 timmars daglig arbetsinsats sju dagar i veckan…. Snacka om att stånga huvudet blodigt!
Nu vet jag att jag aldrig kommer att repa mig helt, varken kroppen eller knoppen kan återhämta sig till fullo, men ändå lever jag ett fullvärdigt liv i och med naturen.
Tänk om alla läkare, vårdpersonal, Försäkringskassan och våra politiker tog del av rönen i denhär boken? Egentligen så enkla och självklara saker, om man bara ger sig tid att tänka efter!
Vad hände med alla fina parker som förut omgärdade våra sjukhus? Hur frisk blir man av att ligga i en sal o stirra rakt in i en cementvägg?
Ett litet utdrag ur boken:
“Vi har läst den digra floran av böcker och tidningsartiklar om stress och stresshantering. Vi blev förvånade över hur lite utrymme naturen får i alla hyllmetrar av självhjälpslitteratur.
Det står väldigt mycket om glykemiskt index, om att ha eteriska oljor i badvattnet, lägga mosad papaya i ansiktet, gå på gym, göra inpackningar av håret, torrborsta huden, unna sig att läsa en elegant tidskrift, få manikyr.
Och det står väldigt lite – ofta ingenting alls, inte en rad – om att ta en promenad till stranden eller skogen och sitta en stund på en sten eller lutad mot en trädstam och göra ingenting.
Det står oproportionerligt mycket om sådant som tillhandahålls av människor, köps i affär och kostar pengar, och oproportionerligt lite om det som tillhandahålls av naturen, är gratis och tillgängligt inom promenadavstånd för i stort sett alla svenskar!”

Att boken får full pott, **** har du väl redan förstått?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.