Läst i juli 2007

The Moonlit Cage av Linda Holeman

A spellbinding story of Darya, a young Afghan girl, cursed, worthless and despised by her husband and her family, who embarks on the journey of a lifetime – one that takes her from the unforgiving valleys and mountains of her homeland to 1850s London, the heart of the mighty British Empire.

Jag läste förut boken “Sparvungen” av samma författare, och den gillade jag skarpt!
Denna bok var inte mycket sämre, jag bara älskar historiska hjältinnor i exotiska miljöer!
Lite långrandig på slutet, när jag bara väntade på att de skulle få varandra (fniss) men en mycket välskriven historia.
Mitt betyg *** av fyra möjliga

När blodsbanden brister av Hanna Svensson

Hanna var säker på att hon hade mött mannen i sitt liv.
De gifte sig nio månader efter att de hade träffats.
Veckorna innan bröllopet visade Peter upp sina aggressiva sidor och sitt onormala kontrollbehov.
Hon gav, trots allt, äktenskapet en chans med tanke på barnet hon väntade.
Efter två års äktenskap tvingas Hanna ge upp drömmen om kärnfamiljen. Hennes liv förvandlas till en riktig mardröm efter separationen.
När Lukas börjar träffa sin pappa på egen hand mår han sämre och sämre.
Vid tre års ålder kunde han sätta ord på, och berätta vad som faktiskt hände hemma hos Peter.
Hanna tvingas lägga ett fasansfullt pussel.

Denna bok är månadens bok i Bokcirkeln, annars hade jag nog låtit bli att läsa den!
Inte för att den inte är viktig, utan för att jag tycker mig redan i förväg förstå vartåt det barkar, och för att jag också känner till att lagen inte skyddar utsatta barn i Sverige.
Mina synpunkter på boken gäller alltså inte historien i sig, för den är sann och förfärlig, utan jag vill beskriva hur jag upplevde den som ett litterärt verk.
I omdömena läser jag att “Boken är så spännande att jag sträckläste den”
Så var det inte för mig! Jag tyckte inte att jag fick någon relation till modern, det var alldeles för många långa utdrag ur olika rättsprotokoll, och så blev jag faktiskt heligt förbannad över den mesiga mamman!
Visst är kärleken blind, det kan jag själv intyga med mina tre misslyckade äktenskap, men att inte varningsklockorna ringer när man som nästan fyrtioåring träffar en man som aldrig haft ett hederligt arbete i hela sitt liv!
Som dokument för tragedier som händer i vårt eget samhälle idag, där de sociala myndigheterna och domstolarna skyddar förövaren är detta en viktig historia om en kvinnas kamp.
Som litterär upplevelse nådde den inga höga höjder..
Mitt betyg** av fyra möjliga

Huggarna av Roy Jacobsen

Suomussalmi 1939: en liten finsk stad på fyra tusen invånare, nära ryska gränsen. Timmo, en enkel själ. sedd över axeln och av många betraktad som byfånen, lever här på att hugga ved och leverera till stadsborna.
När Vinterkriget utbryter och ryska trupper rycker fram, ges order om att staden ska evakueras och brännas.
Men Timmo vägrar att lämna sitt hem på jorden. Han finns kvar när ryssarna drar in i den brända staden.
Till en början bemöts han med misstro men inlemmas snart i den ryska trossens vedhuggarlag.
De ryska vedhuggarna är alla tvångsuttagna, icke vapenföra män, illa rustade både fysiskt och psykiskt för uppgiften.
Timmos kundskaper om vedhuggning och överlevnad i sträng kyla under primitiva förhållanden gör honom till en ledargestalt i laget, en som ingjuter livsmod och hopp i de alltmer uppgivna ryssarna.
När de finska trupperna återkommer efter att ha drivit bort fienden blir Timmos handlande ifrågasatt, men hans tidigare rykte som klen i huvudet räddar honom från krigsrätt och han återgår till sin tidigare obemärkta roll i staden.

Här har vi en norsk författare som skriver en historia från finska vinterkriget!
Anledningen till att jag läste boken är naturligtvis mitt finska arv. Uppvuxen med generationer som levde under både första världskriget och de finska frihetskrigen tycker jag att det hör till min allmänbildning att läsa och försöka förstå vad som i mångt och mycket präglat den finska folksjälen.
Jag har minst ett tjugotal böcker i ämnet hemma i bokhyllan, men då historiska faktaböcker som jag har mycket svårare att ta till mig med mycket politik, spioneri och strategier.
Att läsa om den lilla människan, hur han upplevde kriget, är då mycket mer intressant och lättare att ta till sig.
De flesta män som återkom från kriget var ärrade både i själ och kropp och valde oftast att inte överhuvudtaget berätta om sina krigserfarenheter.
Detta är en välskriven lågmäld berättelse som känns mycket verklighetstrogen.
Man övervinner både förfrusna tår och fingrar liksom språkförbristningar för att överleva.
Mitt betyg ** av fyra möjliga

Mamma Floras familj av Alex Haley & David Stevens

En släktsaga om sorg och glädje, kärlek och dramatik i tre generationers liv från 1912 till mitten av 60-talet.
Här finns Willie som lämnar sin sömniga hemstad för “swinging Chicago”. Och Ruthana som genom sin törst efter utbildning gör en imponerande klassresa.
Och här finns också den yngsta generationen, tvillingarna, som låter sig fångas av de svarta muslimernas budskap och står Black power nära. Inte heller droger är dem främmande i den smältdegel som 60-talets USA utgör.
Mitt i denna mäktiga episka berättelse om tre generationer svarta under det moderna Amerikas framväxt står mamma Flora.
Hon är det nav kring vilket historien rör sig. Hon är de4ss styrka, själ och hjärta.

Författaren är mest berömd för sin filmatiserade bok “Rötter”. De flesta av oss som varit med ett tag har väl skrattat och gråtit ikapp framför teven när vi följde Kunta Kinte och de andra slavarnas liv i amerikanska Södern.
Efter författarens död färdiställdes denna bok av hans vän.

En helt okej bok, i samma anda som “Rötter”. Mamma Flora är varmhjärtad men en tuff och envis gammal dam.
Inget mästerverk men väl värd att läsa.
Mitt betyg *** av fyra möjliga

Horntrollet av Per Odensten

“Detta är en berättelse om några människor i ett skolhus i norra Blekinges skogsland på 30-talet – ett sådant som det där mina föräldrar började sina lärarliv och möttes. Den är delvis en kärleksförklaring till dem och deras värld. Men också ett stycke svensk socialhistoria, med stark aktualitet i dagens strömningar av etnocentrism, fundamentalism och grumliga rasfördomar.
Främst är det dock berättelsen om Eilert Stavh, pojken med Horntrollet, i en tid då rasbiologin halvt förblindade den sociala ingenjörskonstens företrädare även i demokratierna.
Min målsättning har varit att berätta hans historia så konkret och spännande som möjligt. Och försöka ge liv åt sådant som brukar förloras i utredningar och statistik.
Jag vet inte om jag lyckats. I vilket fall har jag längs vägen fått en allt större respekt för min hjältes sätt att betrakta världen och dess utmaningar.”
Per Odensten

Så skriver författaren själv om boken.
Den är läsvärd, men ändå saknas för mig känslan av verklighet i berättelsen. Jag lyckas inte riktigt tränga igenom skalet, istället för en tät skildring blir den lite tråkig.

Mitt betyg ** av fyra möjliga

I slutet av minnet finns ett annat sätt att leva (Agneta Ingberg om sitt liv med Alzheimers sjukdom) av Birgitta Andersson

Agneta Ingberg är 58 år när hon får beskedet att hon drabbats av Alzheimers sjukdom. Redan tidigare har hon misstänkt att något är fel. Hon hittar inte längre i tunnelbanan, orden sviker henne och hon tappar allt oftare koncentrationen. Känslor av skam och svek kommer med diagnosen, men hon bekämpar dem med klarsyn och drastisk humor.
“Nej, man kan ju inte lägga allting på minnet – men var lägger man det då?”

Vännen och prästkollegan Birgitta Andersson förmedlar Agnetas tankar om livet före och efter beskedet. Det har blivit en varm, klok och trots allt ljus berättelse om vardagsliv och existens, skriven för drabbade, anhöriga, vårdare och alla andra som ibland skämtsamt säger :”Jag har nog fårr Alzheimer light”.

Jag tillhör definitivt gruppen Alzheimer light!
Alltså var denna bok viktig att läsa för mig! Det är svårt att ställa diagnosen, det tog tre år innan Agneta fick sin!
Är man utbränd och vidbränd som jag, så påverkas ju psyket, minnet, koncentrationen och det ligger nära till hands att misstänka någon typ av demens, i synnerhet som jag har det i släkten.
Såhär skriver Agneta när hon börjar känna sig dålig:
“Grått hår och övervikt
kvinnofällan har slagit igen;
utbränd och umbärlig,
förlamande trött.
Trött på strukturförvandling,
trött på omorganisation,
trött på planering,
trött på sammanträden,
förlamande trött.

Udda och över
Omöjlig på data
svår att placera.
Nio år kvar.
Det är för mycket för ledningen,
för mig,
Udda och över.
Hemlös med min Gud
Men han är van.”

En viktig liten bok, den inger lite hopp men är framför allt realistisk och trovärdig!
Mitt betyg *** av fyra

Kommentera