Lammrace i bygden

I helgen anordnades “lammrace” här i bygden, 5 olika fårgårdar hade öppet hus och välkomnade allmänheten.

lammrace5

Jag besökte Abborrberg, en by jag aldrig besökt tidigare trots att jag bott så många år i området…
Bonden var behjälplig med att hämta blyga lamm

lammrace7

..så att de många besökande barnen fick klappa de ulliga gulliga djuren!

lammrace1

..ja och så nån finnkäring som också prompt skulle kela..

lammrace4

Den stiliga baggen stod i stallet

lammrace9

Till min stora glädje fanns också getter på gården, mitt absoluta favoritdjur!

lammrace6

Bocken försöker käka upp mobilen innan ett enda foto hann knäppas!

lammrace11

Det finns fler än jag som är svaga för getter, undrar just vad dessa två resonerar om….

lammrace10

Vi avslutade besöket med en fika där på den otroligt vackert och högt belägna Fjärsmansgården där det också fanns ett och annat fjäderfä, 200 höns och ett gäng ankor.
Så roligt det var att se hur tama och trevliga och väl omhändertagna alla djuren var, djurhållning när den är som bäst!

Tisdagstema: mindre

Tema: mindre

temamindre

Det är mindre behaglig väderlek i detta års vår-upplaga!
Det är också mindre angenämt för en jycke modell mindre att gå ut i ösregnet, något hon sannerligen inte uppskattar.
Den som myntade ordet “hundväder” begrep mindre än han trodde..
För det är ju inget mindre än skitväder

Flera mindre-bilder hittar du här

Jag har läst..

Bli den första att gilla
Lenas dagbok Book Cover Lenas dagbok
Lena Muchina
biografi
Bazar förlag
2013
283

"Jag förstår inte själv hur jag kan skriva dessa rader. Men mitt hjärta är som sten nu. Jag är inte rädd."

Sexton år gammal intresserar sig Lena för samma saker som andra unga flickor; väninnor, pojkvänner, betyg---Men då hemstaden Leningrad belägras av tyska trupper 1941 ändras allt. Nöden breder ut sig. Människor fryser ihjäl och dör av svält. En efter en försvinner de ur Lenas liv, som till slut bara handlar om att skaffa mat. Om att överleva.

Lenas dagbok ger en unik inblick i en av de mörkaste perioderna under 1900-talet.
Dagboken överlämnades till det sovjetiska stadsarkivet 1962 och upptäcktes av en rysk historiker så sent som 2010. Det unika dokumentet är brutalt ärligt och präglas av såväl barnslig naivitet som vuxen klokhet.

I september 1941 belägrades Leningrad av tyska styrkor. Belägringen pågick i 872 dagar - långt mer än två år - och stod det ryska folket dyrt.
Innan belägringen upphörde i januari 1944 hade fler än en miljon människor dött, de flesta av svält.

Utdrag ur boken:
"När ska vi få bli mätta? När ska vi sluta plågas? När ska vi kunna äta något rejält, något mättande, en hel tallrik gröt eller makaroner, allt, bara på flytande äter man sig långtifrån mätt. Och redan i mer än en månad har vi bara levt på blask. Det är otänkbart att leva på det sättet. Gud, när ska plågorna ta slut! Och det här är min stora dag, min födelsedag som är bara en gång om året. Aldrig ska jag glömma 21 november 1941.
Lilla mamma, raring, lilla mamma, var är du. Du ligger i jorden, du är död. Du har fått ro för evigt. Jag, jag plågas och lider, lider tillsammans med hundratals och miljoner sovjetmedborgare, och för vems skull, för den där galningens sjuka fantasier. Han beslöt sig för att lägga hela världen under sig."

"Tant Sasja hade låtit mamma smaka på en aladåb, gjord på bästa sortens snickarlim, och gav henne en kaka. Mamma kokade genast upp vatten, löste upp hela kakan, lät allt koka lite till och hällde upp det i tallrikar som hon ställde i fönstret. Vi tyckte bägge om den färdiga aladåben. Och när vi tillsatte lite ättika blev det utmärkt, det smakade köttaladåb. Den här aladåben är helt oskadlig, den är rentav mycket närande. För den bästa sortens snickarlim görs av klövar och horn från husdjur. På det här sättet har vi en stor möjlighet att få ett näringstillägg utan kort"

"Hos grannen har jag hittat 1:a delen av Franklins "Naturhistorien". Det är märkvärdiga böcker. Nu ska jag därför läsa dem och göra utdrag ur dem i dagboken.
: För att förstå djuren måste man inta deras synvinkel, dela deras känslor, deras glädjeämnen, deras oro, finna tillfredsställelse i deras sällskap. I stunder av utmattning eller moralisk kraftlöshet räcker det ibland för den människa som älskar naturen och studerar den att tillfälligt ästa blicken på en liten blomma, lyssna till fågelsången, insekterna surrande - och så fylls hjärtat på nytt av hopp..."

I eftertexten framkommer att man spårat upp henne och kan redogöra för hennes vidare öde. Hon dog i Moskva 1991, 67 år gammal.

Mitt betyg grundas ej på litterär prestation utan för att boken är ett viktigt tidsdokument men också lättläst och tankeväckande.

ett o två o tre…

För hundrafemtielfte gången försöker jag återinföra någon typ av fysisk disciplin i pörtet…

Jag har slängt alla appar och gjort en tung investering i …. en stegräknare!
Ja den kostade nog en femtilapp och är väldigt väluppfostrad och snäll, dess enda uppgift är att räkna och räkna, tyst och försynt, för att jag sedan ska kunna kasta ett getöga på displayen och konstatera att…vi går allt ett varv till..

0510p

Här har vi min egen lilla hinderbana, den växer sig högre ju längre säsongen lider. Ca 50 meter rakt fram ligger vägen dit jag ska ta mig, genom att klättra över och krypa under grenarna och skutta över ett vattenhinder, hej hopp!

0510m

På hemvägen stannar vi för lite passivitetsträning, (ett annat namn för att matte är trött o vill sitta ner en stund) och det gillas inte av Blinka som närmast är att likna vid en Duracell-kanin….Gäspningen betyder att hon är ytterst förargad och frustrerad över att behöva sitta still

0507a

Efter väl utfört pass smakar det gott med en vacker sallad…

minmage

..fast verkligheten är den att magen struntar i hur födan ser ut..

onskan1

Vi får väl se hur länge stegräkningsivern håller i sig, 10.000 steg förbrukar en pilsner, och törsten är stor..

Sida 2 av 54612345...102030...Sista »