Bestigning till toppen

Den blev av betydligt snarare än jag avsett, klättringen upp till toppen

0414c

Redan när jag kom ut genom dörren i morse kändes det positivt i kroppen.
Solen sken och det var lätt att andas, så jag började gå..

0414d

..istället för att fortsätta vägen uppför så valde jag att gå ut på det gamla hygget.
Hur många djur kan du se? Rätt svar: 2, klart att Torsten är med!

0414f

Nu när jag traskat uppför på hygget en stund märker jag att det inte är så långt kvar till toppen.
Om du tittar nere i höger hörnet ser du lutningen, den är ganska rejäl.

0414h

Och vips, nu är vi uppe! Bästa tidpunkten att se utsikten är nu innan lövverket lägger sig som en grön vägg och skymmer byn där nere.

0414a

På nervägen möter vi en nyfiken kompis..

0414i

Blinka tar gärna upp jakten en stund medan Torsten är ganska ointresserad och mera angelägen att komma hem och få frukost!

Kanske bör man tänka på att ta med mobilen även på morgonpromenaden? :lol: Nu lämnade jag den på laddning för jag skulle ju bara gå på vägen :-D men den här tanten kan få nya ideér i skallen och att gå och bryta benet halvvägs upp på berget är nog ingen bra upplevelse, i synnerhet om man inte kan påkalla hjälp….

godmorgon

..det blev en något försenad frukost idag, men den smakade desto bättre för både två- och fyrbeningarna

Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren?

Svar: Klockan förstås,
fast, lite så känns det för mig om mornarna!

Jag går och går uppför berget, försöker verkligen tvinga mig ända upp oavsett graden av trötthet i kroppen.
För jag vet, när jag väl kommit ända upp så är jag mäkta stolt, står en stund och flåsar, (nej, märker ingen skillnad på konditionen) och sen kan jag lugnt börja rulla nerför..

0413d

..fast, i ärlighetens namn, det finns en bra bit kvar att klättra om man vill ända upp på toppen!
Både Blinka och Torsten försöker locka mig vidare upp men jag är envis som en gammal mulåsna och muttrar att jag inte kliver upp på den smala klätterstigen innan sista snön försvunnit!

0413b

Torsten, han tycker han har varit extremt duktig som följt med hela vägen så han pustar ut en stund

Vårvärmen fortsätter att gäcka, när man tittar ut kan det se hur skönt och varmt och soligt ut som helst, men si, väl ute får man uppleva den verkligheten, och där är det kallt, blåser och är allmänt omysigt.
I år har jag valt att inte delta i utmaningen “Vårtecken” och gladast är nog jag, för det är inte mycket till vårtecken jag kan bjuda på än så länge.

På kvällarna kämpar vi om läsfåtöljen, katterna, hunden och jag..

0413a
Här har Blinka hunnit först och nu sitter hon och tittar på Veterinärerna, där en Jack Russell-tik är nyförlöst med kejsarsnitt och de små valparna gnyr ynkligt vilket fick Blinka helt ifrån sig, hon koncentrerar sig maximalt på vad som händer och sker i rutan!
Tack och lov klarade alla 7 valpar pärsen …

Nu är det inte långt borta innan vi lyfter mot Blåkulla, ha en fin vecka du som tittar in!

monalisa

Bildspel med porlande bäck

Click to play this Smilebox slideshow
Create your own slideshow - Powered by Smilebox
Personalize a photo slideshow

Puh, två dagar har det tagit mig att få till ett bildspel. :lol:
I många fall lyckades jag göra riktigt fina bildspel men när jag skulle spara dem var jag tvungen att abonnera på tjänsten och därmed också betala.
Och det hade jag ingen lust med, i alla fall inte innan jag vet vad jag verkligen vill ha!
Har du tips om någon annan sida där man gratis kan göra bildspel så tipsa mig gärna, det är roligt att fixa och trixa när man har tagit ett gäng foton.

Annars är det skapligt bra med mig, dagarna rusar som rinnande vatten trots att jag inte gör så mycket.

Det snöade hos mig

0409d

och jag tyckte mest synd om rådjuren..
Men samtidigt tog snöfallet med sig en hel del av den gamla snön som nu börjar smälta undan, så allt är förmodligen i sin ordning, såhär ska nog våren göra sitt intrång, ett steg framåt och två bak, tills man en vacker dag kan konstatera att våren är här för att stanna!

Jag hoppas det blir till påskhelgen!

citat6

Jag väntar ….

Jag har läst…

Hamra nationalpark – urskog i myrland av Anna Froster och Marcus Elmerstad

froster

“Det märkligaste skogsområde, som inom Sveriges egentliga skogsområde ännu torde finnas.”
Så skrev två skogsforskare år 1903 om trakten kring Hamra nationalpark.
Urskogsartad skog var ovanligt redan då, och det har inte blivit vanligare.
Att vandra in mellan gammeltallarna är en resa bakåt i tiden, till skogen så som den en gång var.
Hamra nationalpark bildades 1909 som en av de första i Sverige och Europa. Sedan dess har tranornafortsatt ropa varje vår över myrarna, mossmattorna har vuxit sig tjockare och träden har åldrats i sin egen takt. Här har urskogens liv fått en fristad.
Anna Frosters texter och Marcus Elmerstads bilder fångar stillheten, ödsligheten, skönheten och det myllrande livet i nationalparken.
Från millimeterstora knappnålslavar till björnar.
Tillsammans spejar författare och fotograf ut mellan skrovliga stammar och skriver en bit av den svenska urskogens historia.
Men berättelsen om Hamra nationalpark handlar om mycket mer än gammeltallar och biologi – den hänger samman med livet i finnskogarna, nationalromantiken och hur synen på natur har förändrats i Sverige.
Hur det växte fram en längtan efter orörda skogar, stilla myrar och vilda forsar.

Ni som känner mig tänker förstås “mitt i prick”! :-D
Och precis så är det, jag har hittat ytterligare ett smultronställe att besöka!
Att mina anfäder vandrade på stigarna redan på 1600-talet gör inte saken sämre, området tillhör svedjefinnarnas boställen, men det som jag verkligen längtar till är just gammelskog.
Inte för att jag är särskilt insatt i den biologiska mångfalden, tvärtom lär jag få tampas med förfärliga mängder mygg och knott och andra flygfän, utan för att storskogen är en störtskön plats att vistas på!
Så i sommar ska denna nationalpark som ligger norr om Orsa finnmark få ett besök av oss, jag har läst mig till att det finns flera fina leder att traska omkring på.
Här kan du ser hur fint det är!
Mitt betyg ****

Rovdjur av Magnus Elander, Staffan Widstrand, Johan Lewenhaupt

elander

Detta är en enastående skildring av vår natur och de fem stora rovdjuren i Norden: varg, björn, järv, lo – och människa.
Under flera år har författarna och fotograferna följt de stora rovdjuren på nära håll.
I unika och närgångna bilder möter vi björnen och vargen på ett sätt som aldrig förr. Vi kommer nära de skygga lodjuren och den okända järven kliver ut ur skuggorna.
Författarna har rest i hela Norden samt i Ryssland, Rumänien och USA i jakten på bilder och historier att berätta. Som en röd tråd genom hela boken löper människans relation till de andra rovdjuren.
Boken har av Världsnaturfonden WWF utsetts till Årets Pandabok 2003

Utdrag ur boken:
“För Lassi är det inte ovanligt att sitta en vecka eller mer i sträck i kojan. Rekordet var 29 nätter i rad. Normalt händer nästan ingenting alls under åtminstone 23 av dygnets 24 timmar. Om något behöver sägas är det bara viskningar som gäller. Björnar gillar inte människoröster och minsta människoljud kan lätt skrämma iväg en trehundrakilos björnhanne.”

“Hela flygoperationen är över på några minuter. I den nyfallna pudersnön på myren ligger nu två av vargsyskonen från det man kallar Grangärdereviret i skogarna nordväst om Ludvika i Dalarna. Ledarhannen och det fjärde djuret i flocken försvinner in i en tät tallungskog, och är därmed också utom räckhåll för helikopterteamet.
Vargspårarna Camilla Wikenros och Göran Jansson (boende i Fredriksberg 8) ) anländer i full karriär på snöskoter. En kvart senare kommer en hel stab av viltforskare med projektledaren Håkan Sand i spetsen. Terrängbilarna har fastnat på en oplogad skogsbilväg på färden hit från den lilla byn Lövsjöns Filadelfiakyrka.
Vargarna visar sig vara bror och syster. Veterinärens akutväska står redo om någon av patienterna skulle bete sig onormalt. Våg, måttband, märkbrickor, provrör och kanyler görs redo.
Efter någon timme är forskarna färdiga och de två vargsyskonen börjar långsamt att återfå medventandet. Med yrvakna och förundrade blickar på den församlade människoflocken försvinner de på vingliga ben in mellan trädstammarna.”

Den här boken innehåller förutom intressanta berättelser och fantastiskt fina foton även de bofastas berättelser om livet i rovdjursland. Alla olika aspekter har fått komma till tals.
Ett praktverk, väl värt att lånas hem från biblioteket för upplagan är slut på förlaget.
Mitt betyg ****

Sida 2 av 47512345...102030...Sista »