Jag har läst…

Fallna kvinnor Bokomslag Fallna kvinnor
Eva F Dahlgren
dokumentärroman
Bokförlaget Forum
2013
322

Under 1920- och 30-talen spärrades prostituerade kvinnor från hela landet in på Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona. Deras brott var lösdriveri - de saknade arbete och bostad, de levde ett liv som väckte moralisk anstöt.
På anstalten låstes de in, ibland tre år åt gången, för att fostras till dugliga samhällsmedborgare.De skulle lära sig arbeta och veta hut. Men de skulle också observeras. På anstalten gjordes "vetenskapliga" försök att klassificera och rangordna kvinnorna, denna "samhällets bottensats". Man upprättade listor på psykologiska typer och lät representanter från Rasbiologiska institutet i Uppsala komma och granska dem.
Boken skildrar på ett skamfyllt och grymt försök att fostra de intagna. Att ha suttit på Landskrona gav en stämpel för livet och de flesta av kvinnorna återkom gång på gång. Berättelsen formar sig till ett stycke kvinnohistoria med skrämmande paralleller till dagens samhälle. Hon ger röst åt de inspärrade kvinnorna.

Utdrag ur boken:
"de olika typerna bland tvångsarbetarna: demimondgruppen med högre standard, dvs, hålldamer och dansflickor.
gatflickor av olika grader, soutenörsflickorna som lever tillsammans med en manlig beskyddare, ligistflickorna som var fräcka och slynaktiga, berglärkorna som utgjorde bottensatsen inom detta klientel. Förutom dessa fanns bettlerskorna,de psykiskt höggradigt abnorma, de höggradigt alkoholiserade, vanetjuvarna, utpresserskorna mfl."

"Jag blir uppslukad av breven och polisbilderna. Jag hör deras röster, det är som en väldig kör av förtvivlan och jag kan inte värja mig. Tankarna mal, vad hade hänt om jag själv levt i ett samhälle utan preventivmedel, utan aborter, utan antibiotika mot syfilis och gonorré, utan barnbidrag - ja utan välfärdssaten? Hur hade mitt liv sett ut? Jag försöker skärma av, med det är tungt, jag känner hur jag sjunker. Det är som om jag satt i en plåtvask, jag håller mig borta från avloppshålet så jag inte spolas ner..."

Det är tuff läsning detta. Kvinnornas autentiska egna brev vittnar både om vädjande böner om hjälp och raseri mot tillvaron där alla dörrar är stängda. Kvinnor som arbetade hade så usla löner därför att man förutsatte att de "tjänade extra" som hålldamer...
Jag baxnar! Och anser att det är så viktigt att vi inte glömmer vår egen historia. Det är så lätt att kritisera andra kulturer och andra länder som inte kommit lika långt som vi utan att blicka i backspegeln.

Välkommen blöta juni?

Har man tagit farväl av våren måste man förstås välkomna sommaren!

Idag har regnet fullkomligt skvalat ner och bildat två breda rännilar som rinner nerför backen.
Sådana dagar önskar man ibland, men bara ibland, att man inte hade en hund som måste rastas..

Men det finns ingen återvändo och när det blir en liten lucka mellan skurarna traskar vi upp genom gamla hästhagen bort till nya kalhygget.
Där upptäcker jag att diket som går vid tomtgränsen har blivit välfyllt med regnvatten

Och tänk, det är så vackert, det rinnande vattnet i ormbunksdjungeln!

Jag fortsätter traska uppför längsmed tomtgränsen..

Det gäller att se världen genom rosa (eller rättare sagt gröna) glasögon..

Blinka behöver inga glasögon alls, hon har ett luktsinne som kompenserar det mesta…

En kotte tror att den är en barkbåt och seglar glatt och ivrigt i den strida vattenfåran

Nu borde väl snart grundvattnet i Älgsjökullen i alla fall ha uppnått normal nivå? Då kan regnet nämligen dra till något annat ställe där det bättre behövs!

Med årets första syrenbukett önskar jag dig som tittar in en fin nationaldag, heja Sverige!

Farväl sköna maj

Attans vad fort tiden går…..
Jag tömmer kameran på foton från slutet av maj


Titta, jag har en egen djungel av ormbunkar, mitt på hygget! Underbar färg och form som sticker ut bland alla barrträd

giftgrönt, ärggrönt, kalla det vad man vill, grönt är skönt hur som helst!

Väldigt snart övergår det skira ljusgröna mot den mättade sommargrönskan

Här börjar vi dagen, morgonpromenaden går förbi förrådsladan.

Rabarbern växer så den knakar, med god hjälp av hästgödsel!

Är mina katter ovänner idag eller har dom bara dåligt morgonhumör? De har i alla fall valt att gå på var sin sida vägen..

Pingsten är här, kärlekens helg, och även mitt hjärta är fyllt av kärlek till både människor och djur!

Klibbigt och vått

Igår kom regnet, det var skönt….med gummistövlar och regnjacka klarar man sig bra, men nu har jag ingen regnjacka! Paraply är inget alternativ här ute på landet, man måste ha händerna fria för viktigare ändamål, t.ex att plocka liljekonvaljer, att fota liljekonvaljer, att hålla i hundkoppel…

Blinka har varken regnkläder eller paraply…

Däremot får hon tassarna fulla av klibbiga frön! Hjälp, vad är det för något?
Kan det vara från klibbal? Andra förslag? Har försökt gå och titta på träden och på marken men blir inte klokare.
Även katterna har pälsen full när de kommer in, och jag som äntligen kom mig för att städa igår när kollohunden lämnat pörtet!

Blinka behöver inte känna sig ett dugg ensam och övergiven…här samsas hon med Torsten i en hundbädd jag nyligen fick av en vän. Skapligt stor så här kan nog även Astrid knöa ner sig :mrgreen:

Det är alltid kul att testa nya produkter, Pågens färska pizzabottnar liknar långtifrån några pizzabottnar :lol: men funkade helt okej.
Jag kletade på lite chilisås, lökringar, skinka, oliver och riven ost. Sen krävdes bara tio minuter i varm ugn så var snabblunchen klar! Och faktiskt, bottnen var knaprig i kanterna, jag vill ju gärna ha tuggmotstånd, och smaken var också helt okej.

Jag har fått svar på vävnadsproven från mina borttagna födelsemärken, de var helt normala! Imorgon tas stygnen, ett problem mindre oroa sig för!