Dagarna går..

Det blev inget tandläkarbesök idag heller.
Himla trist att skjuta på åtgärderna en vecka till men det kan nu inte hjälpas-
Jag skulle behöva en lyftkran för att i nuvarande skick ta mig upp i bussen, här har vi nämligen inga nigande bussar utan även som fullt frisk får jag kämpa med att lyfta benet upp till hakan när jag ska kliva på… :rodna:

Vad jag ska tro om det jag drabbats av har jag inte längre en susning, men ont har jag, såpass att jag förlitar mig på värkmedicinen som snart är slut…igen!

Men nu ska jag istället visa hur vackert vi har haft de senaste dagarna!
Igår var en underbart solig dag då jag tog Dra-maten på släptåg på eftermiddagen och gick ärenden. Men innan dess..

I långsam lunk går vi morgonpromenaden, och djupandas underbart klar och krispig luft.

I den stora blomsterkitteln ser det ut att växa…. vitt krull!

Ett par ensamma blad klänger sig fast

och även de risigaste oansade buskarna har fått en fräsch makeover

Vassa isnålar ger gamla vissna växter nytt liv

Blinka och hennes matte i sitt riktiga element, frost och snö

Redan klockan fyra bestämmer sig solen att den gjort sitt och avslutar med en grand finale!

Imorse när jag tittar ut ser jag en ensam och övergiven stackare sitta i buskarna vid fågelbordet…

..eller så kanske han var utsatt för att bevaka resten av familjen som tog för sig av bordets gåvor som ramlat ner på marken..

Kurre samsas fint med fåglarna om frukosten!

Finns det något skönare sätt att vakna på än att rulla runt i nyfallen snö…

Sen ruskar vi på oss och morgontoaletten är avklarad..

och kan lipa åt den ständigt närvarande fotografen!

Nu ska man ju inte lita på att det tunna vita pudret på marken stannar till jul, men kanske kan vi få njuta några dagar i alla fall?

Rubrik: julhysteri

Rubrik: julhysteri

Jag har aldrig drabbats av julhysteri, däremot är jag hysteriskt allergisk mot julen!
På julen är det så tydligt vilka som är privilegierade, som kan fira julhelgen med nära och kära, handla god julmat och klappar, och vilka som inte ingår i en gemenskap under julen.

Alla, med få undantag, säger att det enda de bryr sig om är att man får träffa sina nära och kära, äta gott och bara umgås.
Jojo, det låter bra det, ändå stressas det med bak, med mat, med klappinköp, med städning som aldrig förr under året…

Nu när både barn och barnbarn är vuxna skulle jag gärna ställa upp och hjälpa till vid något alternativt julfirande.

Jag är inte förtjust i vare sig tomten eller de som klär ut sig själva eller andra i diverse julattiraljer..

Jag är helt emot prylhysterin med julklappar som gör många föräldrar gråtfärdiga när inte slantarna räcker till.

Nu måste jag dessvärre erkänna,
Jag blir smått hysterisk om det inte ligger vit och vacker snö under julen!
Det är min julhysteri det!

hälsar
Anti-jul-kärringen i pörtet

Andra deltagare i temat Veckans rubrik är

Karin på Åland
Englundskan
Karin i Stockholm
Anna
Tove
Ulla
Musikanta
Anki
Matfreaket
olgakatt

Min värkliga vecka..

Jag passar på att skriva ner några rader när jag mår som skapligast, en timme efter medicinintag, överväldigad av alla er omsorger och omtankar.

När man har riktigt ont ett bra tag så krymper världen. Det enda som gäller är att försöka hålla sig så smärtfri som det är möjligt.
Alla vanliga dagliga rutiner kommer på skam, nyhetsflödet flödar på utan mig, vännernas bloggar lever sina liv utan mina kommentarer och min allra bästa fyrfota vän är alldeles förtvivlad i sin iver att försöka trösta och göra allt bra igen.
Hon lägger sig med framtassarna på mitt bröst, för att vara nära nära…

Det som hänt sedan förra inlägget är att jag natten till fredag hade så ohyggligt ont att jag var tvungen att få hjälp igen.
Medicinen jag fått utskriven bestod av bara tio stycken stolpiller, jag hade förbrukat nio och nu var jag så stel av smärta i kroppen att jag inte ens kunde böja mig för att peta i det sista i kroppen. De första dagarna gick bra, sen blev det svårare o svårare och jag ska bespara er alla knep jag tog till för att lyckas… :rodna:

Jag ringde förstås till sjukvårdsupplysningen som först kopplade mig till jourmottagningen i stan. Det tyckte jag var en bra lösning, att få komma dit och få en spruta och sedan medicin i form av tabletter som jag kunde få i mig.
Det tyckte sköterskan också men när hon pratat med doktorn ringde hon och beordrade mig direkt till Falun…igen!
Varför 12 mil extra tur/retur?

Sjuktransporten anlände efter en timme, resan gick som i ett töcken, det enda jag gjorde var att koncentrera mig på att parera stötar och ojämnheter som högg i ryggen.

Efter att en butter sköterska gett mig sprutan efter att jag nästan fått böna och be på mina bara knän så fick jag vänta på läkaren.
Han gav i alla fall förklaring till varför man inte gör några undersökningar direkt. Man hoppas att stenen/stenarna ska komma ut av sig själva med tiden, och det finns endast tre fall då man gör undantag och röntgar direkt:
1/ om man börjar blöda ymnigt
2/ om inte smärtlindringen biter
3/ om man får feber

Jag mår ju absolut bättre av värkmedicineringen, inte så jag blir helt smärtfri men klart acceptabelt.
Problemet är att det dröjer en timme innan medicinen verkar och sen börjar värken återkomma så smått efter fyra-fem timmar men jag måste vänta åtta timmar på nästa dos..

Det tog mig en sju timmar lång tur för att få min smärtspruta …

Jag har fått en tid för röntgen den 27 , den får jag göra i Ludvika.

Men jag är alltmer tvivlande till om jag verkligen har njursten…
Men vad kan det annars vara?
Läkaren jag träffade senast frågade om jag ville ha resultatet från röntgen oavsett vad den visade :help:
Jamen är inte det självklart? undrade jag.
Ja då får du nog beskedet i ett brev om det inte var någon njursten, säger doktorn,
och i så fall ska du påbörja en utredning på din vårdcentral…

Puh, nu tar vi en dag i taget, längre orkar jag inte fundera på..

”Som ett brev på posten”, ja ibland funkar det faktiskt, har jag nu dragit högsta vinsten och uppnått frikort på sjukvård…
Sen har vi medicinerna och sjukresorna som ska läggas till kostnadsbilden.
Jag är självklart mycket tacksam över systemet vi har med högkostnadsskydd, men kan konstatera att drabbas man av något akut som kräver flera läkarbesök med sjuktransport och mediciner så bör man ha en buffert på ca 5.000 innan man når upp till beloppsgränserna…

Nu ordar jag inte mer om detta, nästa inlägg hoppas jag ska handla om något helt annat, nämligen veckans rubrik ”Julhysteri” , något jag undvikit i många herrans år!

Tack för alla hälsningar, de värmer! :love:

Är det inte det ena så…

…är det det andra!
På söndag morgon kändes min rygg som om någon dansat breakdance på den, öm, stel, värkande, ända upp från bröstryggen ner till slutryggen.
Jag försökte stretcha och tänja ryggmusklerna för att bli av med smärtan, utan större resultat.
Dagen gick och när jag skulle lägga mig, då var det helt kört.
Smärtan i ryggen var nu koncentrerad till högersidan i midjehöjd och strålande ner mot ljumsken.
När jag lade mig ner blev smärtan mycket värre så jag låg och tvinnade mest hela natten.
Tog ett par Alvedon och senare en Citodon som jag hittade i min medicinlåda.

När man varken kan ligga ner eller sova, vad gör man om inte sitter vid datorn!
Passade förstås på att googla mina symptom och upp kom

NJURSTENSANFALL

Precis just där satt smärtan. Jag läste att smärtan är intensiv, ungefär som födslovärkar eller stark mensvärk. Allt stämde.,.,
Nu var det bäst att ta kontakt med vården för att få hjälp med gisslet!

Efter ett par telefonsamtal fick jag en akuttid på vårdcentralen och blev hämtad med sjuktransport pga obefintliga bussförbindelser

Väl där fick jag dock vänta länge, doktorn var försenad, jag gick och vankade omkring som en osalig ande bland en överfylld väntsal där pensionärerna förmodligen köade till influensavaccination.
Till sist kom doktorn, och jag fick en chock! Samma doktor som fräst åt mig tidigare att man inte kunde begära att få svar på fler än en fråga under ett läkarbesök! Hen sa att varken urin- eller blodprover visade något. Men, eftersom jag hade så pass ont så tyckte hen att jag skulle åka vidare till Falun för här kunde hen verkligen inte ge någon diagnos!
Jag ombads att inte äta eller dricka och skulle inte smärtlindras för då skulle jag inte kunna åka sjuktransport…

Nu hade jag verkligen så ont att jag nästan klättrade på väggarna och väntade bara på att få komma vidare i vårdhierarkin..

Då kommer plötsligt en sjuksköterska in och säger att doktorn ändrat sig, jag skulle få en morfinspruta.
Det tog en halvtimme för den stackars människan att få en infart på mig, när man har ont och inte har ätit så drar blodkärlen ihop sig och det var stört omöjligt att lyckas sticka mig..
Då kommer två tjejer ingående i rummet, ambulanspersonalen väntade på mig :oops:
Så blev det då ambulansfärd till kirurgen i Falun.

Här fick jag tillbringa några timmar. Jag fick snart träffa en at-läkare som kände sig mycket osäker på om det verkligen var njursten som var problemet.
Han var tvungen att konsultera sin handledare, men den handledaren hade rymt fältet…

Plötsligt går dörren upp och in promenerar mina två hjärtan, dotter och dotterdotter!
”Vi får sluta träffas så här” utbrast jag, för ibland känns det som om det är enda gångerna vi ses, när jag åker till akuten… :mrgreen:

Tejerna var snälla och gick och handlade macka åt mig, det var ett dygn sedan jag ätit och det verkade ju inte som om de skulle sätta kniven i mig direkt..
Sen fick de åka hem, Saija kom direkt efter jobbet och var både hungrig och trött.

Jag fick ytterligare ett par smärtsprutor medan jag väntade och till sist fick läkaren ringa sin handledare som ändå trodde på diagnosen och sa att jag skulle bli kallad på röntgen inom ett par veckor.
Det är tydligen så man jobbar för att ta reda på om stenen sitter kvar eller om den försvunnit. Först därefter fattar man beslut om eventuella vidare åtgärder.

När jag äntligen blev utskriven fick jag vänta två och en halv timme på sjuktransport hem
Under hela dagen var jag i kontakt med min granntjej, som gång efter annan fick rasta Blinka, eftersom det tog så lång tid…

Klockan tio landade jag hemma och bunkrade upp med en massa kuddar i sängen så jag kunde försöka sova halvsittande, något som fungerade ett par timmar.

Nu har jag funderat bakåt i tiden och insett att jag haft känningar många gånger förut men alltid bara trott att det varit ryggproblem. Lika bra att de får röntga och ta reda på hur många stenar jag kanske går omkring och bär på.

Är det någon av mina följare som har erfarenhet av njursten och kanske kan ge några bra tips och råd, så tar jag gärna emot!

Fullärd blir man aldrig, det klarar inte ens google och läkarna tillsammans..

Hoppsan, inte billigt att åka mellan vårdinrättningarna heller…