Jag har läst..

Man måste inte alltid tala om det Book Cover Man måste inte alltid tala om det
Åsa Foster
Noveller, Sydafrika
Bokförlaget Forum
2014
241

En cancersjuk arkitekt träffar en tonårstjej på glid och bestämmer sig för att för en gångs skull sätta sina egna önskningar främst.
Tre pojkar ger sig ut på jakt efter en grön mamba som dödat en liten flicka, ovetande om att det finns andra faror än de som de vuxna varnat för.
Ett hembiträde försöker avvärja katastrofen när hennes arbetsgivare bestämmer sig för att hjälpa hennes sjuke man.
Dessa är några av berättelserna i novellsamlingen.

Tjugo år efter apartheid präglas det nya Sydafrika fortfarande av segregation, rädslor och våld. I regionen KwaZulu-Natal på östkusten gränsar milslånga stränder till kåkstäder, zulubyar och inhägnade villaområden. Men något pågår bakom fasaderna. Något som får människorna som lever där att bryta med det invanda, eller att ta kurs mot mörkret inombords.

Utdrag ur boken:
"Graham, så här kan ni inte bo, var det första han sa. -Ni är lätta måltavlor här. Vem som helst kan gå rakt in.
Graham svarade artigt: -Javisst, den det är ett bra område.
-Ett bra område? Det spelar ingen roll. Se dig omkring! Alla på gatan har höga murar och taggtråd. När rånarna kör förbi här, vilket hus tror du att de väljer? Gör dig inte dum."

En spännande annorlunda bok var det här.
Främst skildringen om våld och segregation, om maktbalansen mellan svarta och vita, rika och fattiga, män och kvinnor.
Det är väldigt skickligt skrivet, på några få sidor kommer man direkt in i en främmande värld där man känner en isande kyla i ådrorna. Man kastas in i nya scenarion, som att man står i smyg och tittar in genom en dörrspringa, får en sneak-peak av ett liv som pågår någonstans just nu.
Det är mycket som händer mellan raderna...

Rubrik: längtan

Veckans rubrik: längtan

Bastu efter 9

“Sista gästen utgår gnolande.
Med blanka anleten går baderskorna spolande
ålderdom, sjukdom och död i strömmar,
svett slem hår tvål fett i gråa strömmar,
skrap av svinryggar, skuggor av källarskottslemmar,
räntor, isterband, krås och bråck
i ett Yahoo! av källarekon, språkande
och överröstande varandra, hojtande
i duscharnas sorl av värme. Krängande
kliver de ur sina gråvåta trasor,
fettskrumpna, med brösten daskande
som trasor slängda efter slippriga golv.

– – – – – – – – Gunnar Ekelöf

Längtan, vad tänker jag på då om inte på bastun!
Denna urfinska uppfinning, den man bygger allra först när man köpt sig en tomt, långt innan boningshuset ens lämnat ritbordet.
Bastun, som helst ska ligga vid en sjö så man kan plumsa i vattnet mellan turerna uppe på den heta laven.
Laven där björkriset doftar, där det fräser när man kastar “löyly”, där man sitter naken och svettas, ensam eller med familj eller vänner.

När jag badade bastu med mina föräldrar för första gången väntade de spänt på vad jag skulle säga om deras nakna uppenbarelser…och skillnader …
Kommentarerna uteblev dock, men när bastandet var över kröp jag intill mamma och viskade i hennes öra: “Mamma vet du, pappa har inte likadan rumpa som vi har, han har hängande rumpa”

Som tonåring hade vi för vana att åka till någon kompis sommartorp på helgerna, och självklart bada bastu!
Tänk en skock ungdomar mellan 13-16 år nakna, uppflugna på laven i bastun, tillsammans, utan minsta tillstymmelse till mobbning oavsett hur man såg ut!
För i bastun bastar man, punkt, nakna, punkt, man kan nojsa och slå varandra vänskapligt med björkriset innan man springer ut och kyler av sig, men regelrätt mobbning, nej, inte på min tid i alla fall. Vi lärde oss tidigt hur naturlig nakenheten är…

Nu var det åratal sedan jag badade riktig vedeldad bastu, tog en immig pilsner på farstubron, kände mig renad både till kropp och själ..

Attans, tror bestämt att jag drabbats av lite hemlängtan

Veckans rubrik är vald av Anki och hos henne hittar du länkar till andra rubrik-bloggare

Jag har läst..

Arktis - Liv i en värld av is och snö Book Cover Arktis - Liv i en värld av is och snö
Felix Heintzenberg & Ole Jörgen Liodden
Djur och natur
Bio & Fokus förlag
2016
foliant
200

I de allra nordligaste delarna av vårt jordklot finns en avlägsen värld av is och snö, en av vår planets sista genuina vildmarker. När den svaga sommarsolen tinar upp isarna väcks den arktiska tundrans karga och vilda skönhet under ett par veckors tid åter till liv. Här lever några av norra halvklotets mest fascinerande livsformer, allt ifrån isbjörnar och fjällrävar till fjällugglor och lämlar.
Intill tundran, längs de nordliga ishavskusterna, häckar havsfåglar i jättelika kolonier och under ytan har sälar och valar hittat en egen värld.
Den som har tillfälle att besöka Arktis förstår att det är så mycket mer än bara ett område eller ett landskap. Det är Arktis invånare, fåglarna ihop med andra djur och växter i landskapet, med alla ljud, dofter och det nordiska ljuset, som är Arktis.
De prisbelönta fotograferna presenterar i sin nya bok tundrans och ishavens djur och växter samt skildrar deras fascinerande anpassningar till en vacker miljö som är fylld av krävande utmaningar.

Utdrag ur boken:
"Flyttfåglar förskonas från att fatta tunga beslut och styrs istället av instinkter. Närmare bestämt grundar sig beslutet att ge sig av på en urgammal drift som styrs av en mycket liten, hormonbildande körtel i den lilla fågelhjärnan. Det är tallkottkörteln som producerar ett hormon vid namn melatonin som kan uppfatta längden på dag och natt."

Oerhört vacker nästan poetiskt klingande text, underbara foton, vad kan man mer begära. Ett riktigt praktverk!

Burr….

…Egentligen borde jag inte alls sitta här vid datorn…
…egentligen borde jag hoppa i duschen och göra mig redo för morgondagen på loppis…

Men…
Jag fryser!
Fast jag sitter inlindad som en kåldolme i filtar..
Hur ska jag inte frysa efter duschen då???

Äsch då, sluta tyck synd om dig själv…

Det är den knepiga temperaturen som gör att det blir så bistert inomhus, när det ligger runt nollan ute så tror elementen att det är varmt allaredan så dom förblir pissljumma…

Titta så mycket snötäcket har krympt, snyft

Istället är det spetsknypplade takhäng

..i olika fantasieggande formationer, det här tycker jag liknar en snigel..

Tack o lov finns det tillräckligt med snö på skoterleden så Blinka kan rulla runt av hjärtans lust

“Men herregud människa, fotar du nu igen?”

Men nu ska jag säga ett sanningens ord!
Nästa vecka påstås att rysskylan kommer, (hur många gånger har man inte hotat med den redan…) och redan på lördag ska snön yra runt husknuten!
Trevlig helg på er, lika bra att sluta innan jag retat gallfeber på varenda kotte!

Older posts «

» Newer posts