Rubrik: klippdockor

Då har vi kommit till min nostalgirubrik: klippdockor

Jag kommer knappt ihåg min barndom innan jag fyllt åtta år.
Om det beror på att jag förträngt tråkiga minnen då min mammas andra äktenskap var olyckligt må vara osagt men de minnen jag har från mina tidigaste år är somrarna jag tillbringade i småstaden Lovisa.

Jag blev omhuldad av alla där, min mormor och hennes alla väninnor. För det var hon som var född och uppvuxen där.
Så många kompisar hade jag inte, jag följde oftast med till mormors väninnor på kafferep, och fick tidigt lära mig att synas men inte höras.
Saft och kakor serverades och sen fick jag roa mig själv.
Hade jag tur fanns det veckotidningar att bläddra i, annars kanske sparade vykort som jag kunde sitta och sortera, målarboken kanske följde med.

Men från åtta-årsåldern börjar jag minnas min barndom, vi hade flyttat efter mammas skilsmässa och mormor flyttade in med oss för att hjälpa till med hyran för den nybyggda lägenheten långt ut i förorten där närmaste grannar fortfarande bestod av bondgårdar. Vi bodde på sjätte våningen och det kändes läskigt i början.

Nu fick jag dela sovrum med mamma men jag hade ett eget skrivbord och vid det satt jag med….just det, mina kära klippdockor, eller pappersdockor som vi kallade dem i Finland.

De flesta dockorna hittade jag i veckotidningar, mormors väninnor hjälptes åt att samla dem åt mig från diverse tidningar.
De skulle vara unga moderna tjejer med attityd, eller gärna popstjärnor.

Manliga sångare dög också bra, mest för att man då kunde para ihop dockorna efter tycke :love:
Mina dockor hade alla olika karaktärer, jag fantiserade om vad de jobbade med och vad de tyckte om, förutom förstås vilken klädsmak de hade.
Jag ritade själv kläder till dockorna och förvarade dem i fack som jag gjort av tidningspapper.

Klippdockor som föreställde barn eller ännu värre bebisar var inte alls intressanta, inte vanliga barndockor heller.

Jag vill minnas att jag var ganska ensam om mitt stora intresse för pappersdockor, kompisarna ville hellre leka med Barbiedockor.

På nätet hittar man massor av bilder på klippdockor även idag, och man kan också gör dem själv, se här

Det känns lite konstigt för när jag växte upp sparade jag varken mina Kitty-böcker eller klippdockor eller bokmärken (som hette glansbilder i Finland) för jag var säker på att de skulle vara helt ”ute”. Men allt verkar komma igen i en form eller annan.

Tänk om jag begripit att även Mums-mums skulle bli klippdocka!

Andra deltagare i temat Veckans rubrik är
Karin på Åland
Englundskan
Karin i Stockholm
Anna
Tove
Ulla
Musikanta
Anki
Matfreaket

15 Comments:

  1. Pappersdockor hade jag också. Massor. Klippte och gjorde kläder åt dem som jag ritade med hjälp av hur dockan såg ut, målade och smyckade dessa kläder. Har tyvärr inget kvar men däremot några bokmärken finns kvar.
    Kul att du skriver om dem och påminner mig om svunna tider.
    Kram.

  2. Åhh jag lekte oxå mycket m klippdockor. Jag vek kataloger så varje docka hade ett eget fack.

    Härliga minnen du väcker till liv Paula.

    Vi har haft sorg i helg vår ena älskade gulletuss dog knall o fall. Vi hann inte ens förstå att hon varit sjuk. :cry:

    Många kramar fr mig

  3. När jag tänker på Lovisa, så tänker jag på vägen som tycks gå raka vägen in i kyrkan när man kommer dit från Helsingforshållet. Nu tänker jag på dig också när jag tänker på Lovisa.
    Jag förstår så väl att du älskade att leka med pappersdockor. Du behövde dem verkligen; en alldeles egen värld.
    Du beskriver det så bra, också det som ryms mellan raderna.
    Tack Paula! <3

  4. ÅÅÅååååå sånne hadde jeg mange timer med når jeg var liten. Når jeg ikke fikk flere så husker jeg at jeg tegnet dem selv, laget klær og masse tilbehør. Så mye dagens unger går glipp av, de lager ikke sine egne leiker i det heletatt. Ha en flott ny uke!

  5. Vilken nostalgi. Jag lekte också med dessa klippdockor. Men tydligen sparade jag inte heller för har inte hittat någon i flyttrensandet.

  6. Kul att läsa om dina barndomsminnen … det där att synas men inte höras känns liksom igen :)
    Några klippdockor lekte jag ju då inte med och inte vanliga dockor heller vad jag minns – och Barbiedockorna blev nog populära något år för sent, men jag tror inte jag hade lekt med dem heller :)
    Nu måste jag fundera på Myriader … ja, jisses!
    Kram

  7. Jag kommer ihåg att jag hade hela familen Von Trapp ifrån Sound of Music…. satt hemma hos farmor och lekte med dem vid pianot :D

    Bokmärken likaså. Samt vykort.
    Bokmärken heter glansbilder på norska med.
    Vilka minnen som poppar fram nu.

  8. Detta är på något sätt väldigt vackert Paula, det berör och jag delar dina nostalgiska minnen – glansbilderna :-) och det som inte skrivs men som göms där för en vet inte riktigt.
    Omhuldad är ett innehållsrikt ord, så gott att du fick bli det!
    Stor kram från residenset!

  9. Jag är född -63 och uppvuxen 5 mil söder om Sthlm, jag samlade också och lekte med pappersdockor (ja vi sa också så), ja hade jättemånga. Det var så skoj, kommer ihåg att jag liksom byggde upp olika rum som de bodde i.
    Mina kompisar samlade också, så träffades vi hos varandra och lekte med de =)
    Kram Kajsa

  10. Åh vilken nostalgi! Som jag älskade att rita kläder till mina pappersdockor, hade en stor plåtlåda full!
    Blir nästan sugen att börja med det igen, kanske till Mums-Måns! :-D

  11. Ja tänk ändå så många klippdockor jag haft i min dar och så roligt jag och en kompis hade med dom. Vi kunde leka i timmar. Nu så här ca 65 år efteråt förstår jag knappt varför det var så kul och ännu mindre vad vi lekte, men antar det var att klä på och av, leka familj etc. Roligt tema.
    Men hur som helst vill jag påminna om att jag INTE längre är med i några temabloggar så du kan stryka mig på listan. Jag tycker helt enkelt inte att jag hinner med blogga så mycket utan stannar vid mina egna förehavanden typ dagbok således.
    Önskar dig fortsatt fin måndag och vecka! Kram

  12. Vilken härlig nostalgitripp!
    Jag hade också massor pappersdockor. Gillade att göra kläder åt dom. Men jag har aldrig ägt en Barbiedocka. Jag var 14 – 15 år när dom kom, då hade jag redan slutat att leka med dockor.
    Bokmärken var ju också nåt man pysslade med och böt med varadra.
    Kram
    Förresten har jag fått en kommentar på bloggen att det nu ska gå att se mina videoklipp från alla webläsare. Du kan väl kolla och meddela mig om det stämmer.

  13. Jag lekte också mycket med klippdockor och precis som du så ritade jag även egna och gjorde kläder till dem. Men jag gillade bebisdockor väldigt mycket och just det arket du visar på bild hade jag som barn. Filmstjärnor var alltid populära och som du säger så går allt igen. Kram

  14. Men hade jag inte kommenterat här? Konstigt, jag har ju läst din fina skildring av barndomsminnen med papperdockorna. Jag var, precis som du, väldigt förtjust i att göra kläder till dockorna. Bebisdockor gjorde jag bara motvilligt och på beställning. Och riktiga dockor förstod jag mig aldrig på.

  15. Har kvar alla mina Kittyböcker! Dom läser jag fortfarande, när jag badar :D På barbiedockorna, klippte vi håret ibland. Och blev måtta besviken, när det inte växte ut! :D

    Här i Piteå snöar det i dag!

    Anna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *