Rubrik: utanför

Veckans rubrik är utanför

Familjens svarta får, det har ni hört talas om? Den som utmärker sig, inte passar in, den som är utanför
Trots att jag var mammas och pappas enda gemensamma barn så fanns ändå tendenserna, “Vem är det du brås på?” fick jag ofta höra som både barn och ungdom.
Jag hade starka åsikter, en ännu starkare vilja, och jag var inte ängslig för att göra bort mig, nej, jag bara körde på med ett mål framför mig, att bli en kompetent självförsörjande kvinna som inte krusade för någon…

Som barn upplevde jag ett utanförskap när vi i samband med min mammas skilsmässa flyttade till nybyggda förorten där ingen annan talade svenska….som råkade vara mitt enda språk! Jag blev självklart retad när jag försökte kommunicera och ingen förstod mig, jag avvek från de andra ungarna

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag blev upptryckt mot väggen av en hotande mobb, gick hem och klagade till mamma som sa att “Tål du det inte så stanna hemma!” På den tiden gick man inte och diskuterade med övriga föräldrar om mobbning, då blev det etter värre behandling…
Jag härdades och lärde mig finska rekordsnabbt, men jag förstår att många andra kanske inte hade klarat sig lika bra, jag var rätt tjockhudad, redan då…

Idag är jag mer en iakttagare, som sitter i mitt lilla pörte och tittar ut hur världen ser ut utanför mitt fönster
Aldrig har väl människor som känner utanförskap varit så många som idag, varför har vi så svårt att inkludera andra som avviker från normen?
Men visst har det också gått framåt, men vi har långt kvar tills vi accepterar varandra för de vi är.

Ämnet var så stort att det bara blev en högst personlig reflektion.

Andra deltagare i temat Veckans rubrik är

Karin på Åland
Englundskan
Karin i Stockholm
Anna
Ulla
Musikanta
Anki som valt rubriker i december
Matfreaket
olgakatt

Titta gärna in hos dem och få fler aspekter på veckans rubrik!

7 Comments:

  1. Kajsa von Friesen

    Du har så rätt! Varför får man inte vara annorlunda? Dock var jag lite stöddig och det tog skruv. Jag minns när jag blev tråkad för mina hemmastickade knästrumpor. Stackars Kajsa, måste du ha sådana? Nej, men jag vill. Sedan dröjde det inte länge förrän halva klassen hade hemmastickade knästrumpor. Skinn på näsan kommer man långt med i underläge.

  2. Det gäller att stå på sig på många sätt, det gäller att respektera olikheter, både sina egna och andras. Jag undrar i mitt stilla inre om det inte alltid kommer att vara ungefär likadant. Vi är ju under ständig utveckling, var och en av oss. När vi har lämnat världen kommer det nya människor som ska lära sig, utvecklas osv. Och det finns många stenar på vägen man snubblar på . Tack för fint inlägg. Det utanförskap du talar om är nog ett sådant som de flesta känner igen på ett eller annat sätt. Du var tuff, som klarade biffen så bra som du gjorde och du har helt rätt, man kom inte hem och klagade över orättvisor. Svaret var att man fick ge igen på bästa sätt…också i mitt hem.
    <3- en fin dag önskas!

  3. Tuff uppväxt och tänk så elaka barn kan vara mot varandra – det är ju inte klokt. Tur att det jobbas mer aktivt idag i förskola och skola just med mobbning. Att vara olika är ju oftast en fördel, det gäller ju som pedagog att få fram det budskapet, att hitta allas styrkor och dra nytta av dem. Nä nu ska jag ge mig iväg till jobbet.
    Kallt idag med -7 Kram

  4. Kan tänka mig att Anki hade just ett sådant inlägg i tanken när hon valde “Utanför”. En tuff uppväxt för ett barn, som ju påminner om alla nyanlända barn som inte kan svenska och ofta också får “lära sig den hårda vägen”.
    Inlägget påminner mig även om en händelse i min egen barndom. Är också enda barnet och pappa hade nog hellre velat haft en pojke. Så mamma var den beskyddande parten, medan pappa den som alltid sa: “om du blir slagen, trakasserad eller kränkt på annat sätt så försvarar du dig med samma mynt”. Otänkbart idag såklart.
    Å om jag gjorde – försvara mig alltså. Tänk dig första skoldagen och samling på skolgården. En grannpojke som var ett år äldre och ganska ökänd tyckte att jag var den fulaste ungen på hela skolan. Å hans “svans” höll med och kom emot mig.

    Dessa ord ångrade han nog, då lilla jag tog upp en sten och slängde i huvudet på honom. Fem stygn blev det.

    Mamma grät över sin hemska dotter. Pappa var stolt som bara den, men fick skälla ut mig för syns skull. Sedan tog han itu med både “kompensation” till pojkens föräldrar samt samtal med lärarna.

    Otänkbart idag såklart! Men gissa vilken respekt jag fick under resten av min tid i grundskolan.

    Inte helt fel att vara en pojkflicka;-)

  5. Usch vad hemskt att bli mobbad och retad. Men du blev en tuffing! Idag är ju ingen form av mobbing eller kränkningar accepterat men visst förekommer det ändå. Det där tysta psykiska utanförskapet. Kram

  6. Jag har tack och lov inte blivit mobbad som barn. Däremot på en arbetsplats.
    Sen när jag fick sjukersättning kände jag mig verkligen utanför då “alla” jobbade men inte jag. Jag saknade att jobba och jag saknade att ha jobbarkompisar. Helt plötsligt var jag… ingenting.
    Kramen.

  7. Ett fint inlägg … och som du skriver så är ordet utanför ett ord att tolka på många sätt … gillar ditt sätt!
    Det gällde … och gäller nog fortfarande att det är bra att ha en del skinn på näsan för att våga gå sin egen väg.
    Visst är det konstigt detta att man inte får sticka ut på något sätt … att alla måste “vara stöpta” i samma form. Skönt att det numer arbetas på ett annat sätt mot mobbing i skolorna. Tyvärr pratas det inte lika mycket om den psykiska vuxenmobbningen som förekommer på många arbetsplatser med arbetskamrater som blir utfrysta och liksom bara inte finns.
    Tack Paula för ett inlägg som väckte många tankar.
    Kram ?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.