↑ Return to Mitt Finland

Jämförelse- finsk o svensk mentalitet

”SVENSKAR ÄR VI INTE, RYSSAR VILL VI INTE BLI”


SKILLNADER I SVENSK O FINSK MENTALITET!

I Finland berättar man gärna historien om tysken, svensken och finländaren på safari någonstans i Afrika. Efter ett tag fick de syn på sin först elefant och tankarna sköt fart med anledning av detta plötsliga möte med det imponerande djuret. Tysken tänkte:”Undrar vad man skulle få för den om man sålde den?”
Svensken, å sin sida, funderade:”Undrar just om den är farlig?” Finländaren tog sig också en funderare. Med en rynkad panna funderade han:”Undrar vad en sån där kan tänkas tycka om mig?”

I Finland skrattar man gärna och gott åt sina egna särdrag, samtidigt som man är övertygad om att man som finländare är speciell.
!

En kär gammal självuppfattning i Finland är uppfattningen om finnarnas skogsfinska mentalitet.
Denna uppfattning om sig själva som skogsbor är ett arv från det tidiga 1800-talets bondska förebilder. Den innefattar visserligen många positiva saker: den skogsfinska finnen anses rejäl, pålitlig o rakryggad.

En svensk uppskattar inte överraskningar. Ring på hos grannen och se vad som händer. I nio fall av tio får du stå i hallen och tala om vad du ville. Det är inte ofta man tittar in till varandra enbart för att växla några ord – definitivt inte utan att ha ringt först.
Svenskarna planerar gärna sin tillvaro både privat och i yrket. En svensk middagsbjudning börjar minst två veckor i förväg.
-”Ja nu ska vi se om vi inter hittar någon dag då det passar alla”, säger man o bläddrar i kalendern som tycks lika fullbokad på kvällarna som på dagarna.

I Finland håller man på spontanitet. Man dricker kaffe tillsammans eller badar bastu – båda umgängesformer som inte kräver några större förberedelser.
När sedan den spontant bastubadande finska företagsledaren försöker tillämpa samma spontanitet i yrkeskontakter, ställer han till en hel del oreda. Den finska chefen bokar om möte på kort varsel och ändrar planeringen allt efter det att det dyker upp nya problem. Den finländska formen av flexibilitet har visat sig vara ett svårt irritationsmoment i de svenskfinländska kontakterna, tills parterna kommit underfund med att det handlar om en kulturell skillnad i synen på planering.
För svenskarna är planering ett tecken på ordning, spontanitet upplevs som oordning!
I vissa fall har de börjat uppskatta den flexibilitet finländarna visar. De har upptäckt att de alltid kan titta in hos vem som helst och få en kvart när det behövs – helt oplanerat!

Svenskar o finländare visar sin vänskap för varandra på helt olika sätt.I Finland är engagemang i en ordentlig debatt ett tecken på ömsesidig respekt.
Vill du däremot riktigt sätta en finne på plats, vägrar du helt enkelt att ta upp en diskussion! Det skulle ju vara slöseri med tid och intelligens.
I Finland är en rejäl debatt inte en konflikt! Det är intellektuell stimulans!

I Sverige däremot anses det i hög grad omoget att inte kunna tygla sin lust att säga emot. Om du vill visa respekt ska du inte engagera dig i en häftig debatt där du ifrågasätter motpartens åsikter.
Svenskar tycker inte om konflikter. Men vad är då konflikt i Sverige? Handgemäng är det sällan fråga om. Det kan helt enkelt betyda att man undviker känsliga samtalsämnen. Man avbryter hellre kontakten helt än fortsätter en diskussion som går mot en kollision. Det är – kort och gott – det svenska sättet att visa respekt för motparten!

Det är olyckligt att det svenska sättet att visa respekt i Finland är ett av de effektivaste sätten att visa förakt!

Att beskrivas som aggressiv är nära nog det värsta man kan råka ut för som tillmäle i Sverige.
En aggressiv person har gjort sig omöjlig som partner i sociala sammanhang.
Aggressivitet i Sverige är inte synonymt med aggressivitet i Finland!

Det finländska sättet att uttrycka sig i bestämda ordalag utan några förmildrande ”kanske” och ”enligt min mening” låter alldeles för tvärhugget i svenska öron!

Även tystnaden anses bära budskap
Tystnad! Denna aggressiva tystnad! Utropar svenskar i möte med finländare.

I Sverige skedde skilsmässan mellan känsla och förnuft i slutet av 1800-talet, i Finland har det aldrig blivit någon skilsmässa!
Ju mer kunskaper vi skaffar oss om varandra, desto lättare har vi att samarbeta.
Verklig gemenskap når vi genom att uppskatta varandras olikheter!

Bakåt