Tungt och vemodigt

På onsdag är det två veckor sedan vi miste vår bästa kompis…

Sorg är fruktansvärt svårt att klä i ord. Den går inte att skildra, den måste bara genomgås.

För oss i pörtet har långhelgen varit allt annat än njutbar och avkopplande.
Vi har gått omkring som bedövade, bedrövade, som om en tung våt filt legat över oss.
Under fyra lediga dagar har tomheten efter Larissa känts ännu tyngre att bära.
Förutom våra gemensamma dagliga promenader har Hasse flera gånger gått till hallen, hämtat Loppans koppel och gått ut med henne, uan att säga ett ord.

För att han inte klarat av den tryckta stämningen i huset, för att han känt sig rastlös.
Vi har knappt orkat prata med varandra, bara suttit hand i hand och låtit tårarna rinna.

Vi har varandra, sorgen har sin gång, men den suger musten ur oss och stjäl all vår energi

Bilderna från helgen talar för sig själva

Det vi saknar
Mister vi aldrig
Den vi älskat
Saknar vi alltid
Vi mister aldrig
Den vi älskat
Den vi älskat
Älskar vi alltid
(Claes Andersson)

LARISSA – Du fattas oss!

19 Comments:

  1. Hej, men lilla gumman då. Jag ser att ni mist er kära Larissa medans jag varit borta från nätet ett tag. Jag vet hur tungt det är när man mister en fyrfota vän. Det är tungt. De är ju våra bästa vänner, våra käraste. Jag tänker på er och sänder en tanke till Larissa som är i hundhimmelen. Många kramar till er alla/leila

  2. Vilka fina bilder, som ur en saga… Önskar att jag fick vara där och promenera med er…
    /aw, som skickar en liten cyber-trösteblomma…

  3. ops, glömde tacka för tipset om boken.. måste genast fråga på bibblan… annas blir det att köpa..
    /aw :)

  4. Bilderna tog nästan andan ur mej. Hur vackert som helst.
    Sorgen har sin tid. Så är det.
    Kramar till er //Lotta

  5. Åhh men stackars er, va jobbigt ni har det! Men vilka vackra lyriska bilder! Helt otroligt fina! Tur ni har Loppan. Den översta bilden ser så vemodig ut där hon sitter o ser ut över vattnet vid den vita båten.
    Skickar många Kramar!

  6. Vemodsvackra bilder…som Larissa fattas i, utom den där hon är med…sorgkänslor är så tunga och man behöver leva i dom för att vandra vidare…och ändå blir ingenting som det var…men man vet ju aldrig vad som väntar i det nya…där längre fram…och minnesberlocken bär man alltid med sej, tätt intill…

    Tänker på er Paula…KRAM!

  7. Satt och tittade på bilder och filmer ifrån Buster i helgen, jag saknar honon fortfarade och undrar vad han kan vara… Det värsta är ovissheten tycker jag.

  8. Åh, vilka bilder!
    Det måste vara nå’t magiskt med din kamera, när du tar så fantastiskt vackra bilder.
    Ja, kära du så mycket tårar man fäller över en älskad hund, en del mer än andra. Jag grät i mer än ett år efter Espri bara jag tänkte på henne. Men mådde bra också när jag tänkte på alla trevliga stunder vi haft. Det blir fler av de tankarna allt eftersom tiden går som tur är.
    Storkramen från mig

  9. Vilka vackra, stämningsfulla bilder. Jag citerar Anki(tankar)- tiden läker inga sår men man blöder mindre. Det är så skönt att höra att ni tillåter er att sörja och att ni berättar om sorgen. Tack för att du delar med dig.

  10. Tack för Dina underbara bilder och tankar, verkligen generöst av Dig att låta oss få ta del av dem. Här närmar sig också tiden då en av våra hundar blir allt sämre så jag försöker förbereda mig, fast jag vill inte!

  11. Kära Paula!
    Tänker på dig/er …
    När jag var barn hade vi en boxerhane och han brukade sova i min säng över mina ben. Vi blev tvungna tills att låta honom somna in för han hade cancer men det var många nätter efter som jag kände tyngden av honom över benen …
    Sköt om dig!
    Kramar,Doris

  12. Åh, så sorgligt.
    Det blir ju så tomt.

    Många kramar från Mumma och mig.

  13. Du skriver så jag blir tårögd, vet ju hur det känns, hur sorgen och saknaden tar över alla tankar, alla känslor.

    Skönt ändå att ni har varandras händer att hålla, skönt att dela tårarna med någon.

    Kram/Bia

  14. Ja, det låter ju kanske banalt att säga samma som sagts här innan, men sorgen HAR SIN TID. Självklart vet du det med och kanske känns det inte ett jädrans dugg bättre av att folk säger det, men jag känner verkligen med dig och vet hur det känns.
    Finns här och skickar så mycket kraft och ork och ljusa tankar till dig som jag bara kan.
    Kram Lallis

  15. Så otroligt sorgset och vemodigt vackra bilder. Sorg tar den tid den behöver…….

  16. Ååååh…..inga ord räcker här!Kramar ömt om er alla,människor o djur!…. Till Ängla-Larissa skickas särskilda Punatukka-kramar….
    Känner sååå med er….
    Marianne

  17. Åh Paula..
    Som vanligt finner jag inga ord. Tårarna rinner och jag kan som känna er sorg och saknad.

    Mycket vackra bilder som alltid.
    Kramar från mig..

  18. …och lilla Loppegumman som måste sakna sin vän…

    Fina bilder Paula. Ni har så vacker natur där uppe.

    Kram
    /Catja

  19. Tänk om djuren hade lika lång livslängd som vi människor… då skulle man inte behöva mista sina husdjur så ofta… de lämnar ju alltid ett stort tomrum efter sig.
    Kram.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.