Veckans rubrik: 2037

Oktober månads andra rubrik, som jag har satt, är 2037

Jag syftar på årtalet 2037 och funderar så här:

År 2037 är mitt barnbarnsbarn Vanessa 25 år gammal!
Om hon överhuvudtaget går i släktens fotspår har hon då blivit mamma!
Min fråga: vad blir jag då till hennes barn, jag är ju redan gammelfarmor :mrgreen:
Vore ganska häftigt att få uppleva… :love:

Förmodligen kommer hela jag att bestå av reservdelar, kanske har man även blivit


..klonad!!!

Nycklar och lösenord är förstås “long gone”, vi identifierar oss med fingeravtryck eller kanske iris-avläsare?

213.151.0.136

Jag hoppas innerligt att världen inte ser ut så här, jag vill hålla mig på marknivå, tack!

Så här undrar google om mig! :mrgreen:

Om jag för ett ögonblick blir lite seriös så tror jag inte ett att jag lever i tjugo år till. Det gör man inte i min släkt, vi blir inte särskilt gamla. I så fall blir jag undantaget som bekräftar regeln.
Och visst blir jag gärna 83, förutsatt att jag ännu har mina själsliga förmågor intakta. Annars kan det faktiskt kvitta.

Den kroppsliga kärleken kanske ser ut så här? Eller, som i PC Jersilds nya bok Tivoli, där hade en gubbe en uppblåsbara docka, typ Barbara som var hans allt. Han önskade begravas med “henne” vilket förstås vållade en del problem vid kistsättningen. Skulle Barbara vara uppblåst eller inte, hur skulle hon få plats annars osv.

Jag tycker om att läsa dystopier, som ju boken Tivoli är. Jag har lagt in recensionen här direkt efter detta blogginlägg.
Det var inte bland de bättre dystopier jag läst, bland annat har jag läst en som heter “Enhet” av Ninni Holmqvist som gjorde ett bestående intryck på mig.
I korta drag handlar den om en kvinna som befinner sig i en lyxvariant av dödsläger, hon har inga barn, ingen arvinge och vid viss uppnådd ålder börjar man då använda hennes organ till “bättre behövande”. Mellan organdonationerna blir hon ompysslad och får den bästa tänkbara vården. Ja tills då det sista organet ska väck, hjärtat…

Den var ju inte så upplyftande men fick mitt blod att bli till is!
Jag väntar också med spänning på en bok av årets nobelpristagare i litteratur, Ishiguro, som skrivit en bok som heter “Never let me go“.
Den nuddar samma ämne, fast i den romanen tillverkar man ett antal barnkloner som saknar föräldrar, bor tillsammans i en grupp, de blir mycket väl omhändertagna och kärleksfullt bemötta, men de får inte studera till några yrken för de kommer inte att överleva sin trettioårsdag utan ska användas i donationssyfte.

Nu tycker nog många av er läsare att jag är ganska morbid av mig, och det stämmer nog, det är något i dessa historier som triggar igång min fantasi!
Och det finns ju faktiskt en moralisk fråga här, hur långt är vi beredda att gå för att överleva längre och längre och längre…

Vill du leva riktigt länge?

Andra deltagare i temat Veckans rubrik är
Karin på Åland
Englundskan
Karin i Stockholm
Anna
Tove
Ulla
Musikanta
Anki
Yvonne
Matfreaket

16 Comments:

  1. Det är ett skrämmande scenario du skriver om…eller rättare sagt de författarna skriver om…skrämmande men med tanke på teknikens framfart, inte helt omöjligt!!
    Kram på’re :love: :love:

  2. Kajsa von Friesen

    Hua!
    Fasar även över att kontanterna kommer att försvinna. Stackars numismatikerna.
    Hur länge jag nu skall leva, så må jag få leva gott.

  3. Nu gick jag igång igen…..så intressant. Egentligen vill jag inte veta om hur det blir. Men fantisera kan man ju alltid. Om man tänker på vad mycket som hänt inte minst med all teknik de sista åren så kan vad som helst hända. Kul inlägg. Ha en fin Fredag och helg. Kramelikram

  4. Jag vill gärna leva så länge det är ett gott och rikt liv. fasar för att bli omhändertagen och inte klara mig själv då tror jag att det kan få vara för min del.
    Kram

  5. Jag vill inte bli gammal åtminstone inte om jag kommer att vara andra (eller mig själv) till plåga och besvär. Jag är samtidigt rädd för döden, vill helst inte tänka på den…

    Jag har ju sett filmen “Never let me go”, visste inte att det var han som skrivit boken som är ursprunget till den. När vi hyrde filmen läste vi inte så noga utan tittade mest på bilderna och att det var brittiskt, jag blev lite tagen och skrämd av innehållet, men den är mycket bra!

  6. Tror att vi kommenterade precis samtidigt hos varandra. Kl. Trist med tandläkaren. Hoppas att det funkar bättre nästa gång.
    Som svar på din fråga så plåtar jag oftast färg och ändrar i lightroom eller photoshop. Det är sällan jag använder kamerafunktionen. Tycker det blir bättre när jag ändrar själv.
    Kram

  7. Hmm… sådana fantasier och tankar, och böcker… Skulle du vilja ligga med en sådan gubbe du visar på bilden som 80-åring? :-) Det verkar en aning mekaniskt!?

    Jag hoppas bli 100 år, men då vill jag bli frisk… alltså kunna sköta mig själv. Det finns goda gener i släkten, många på min fars sida har blivit över 90 år… Min pappa var närstan 94 år när han blev sjuk och senare avled. Han vistades tre veckor under vårdens armar… innan dess bodde han i eget boende… inte ens hemtjänst… En son någon km bort, men i alla fall.

  8. Hu Paula…. det här var ju ett hemskt inlägg….. 2037 betyder att jag ska gå i pension (65år) Det är ju bara 20 år bort :thumbsdown: Backar man bandet 20 år så känns det ju som jag är lika gammal då som nu, även om det hänt mycket på de där 20 åren så känns det ju inte så längesedan. Nä, just nu tar vi en dag i taget….. igår var det op. Det har gått bra men det känns som om vägen tillbaka är lång just nu. Så jag fokuserar en dag i taget och lever här och nu. Vad som händer om 20 år det återstår att se. Om jag vill bli gammal??? Jo, det tror jag, min mormor är ju 95 nu och vid god hälsa med tanke på åldern. Nä, nu ska jag sluta att grubbla på de kommande 20 åren. Men jag hoppas verkligen att du blir undantaget och får leva länge till – för du är en sådan härlig människa. Kram

  9. Jag lever gärna många år till och gärna på mina egna villkor utan att tekniken ska ha alltför många fingrar med i spelet. Men givetvis så får man kompromissa och lära sig nytt vartefter tiden går. Får jag vara frisk så varför inte. Tjugo år framåt i tiden är jag bara 86 år, unga flickan! :wink: Ditt inlägg är intressant, roligt och lite hemskt. :-D

  10. Om 20 år är jag lika gammal som min mamma är nu. Kroppsligt är hon riktigt skruttig men klar i skallen iaf så får jag bli som henne så har jag inget emot det. Men dina funderingar hoppas jag att vi slipper. Ja fingeravtryck eller irisavläsning finns nog då men f.ö. får de gärna gå sakta framåt.
    Kramen.

  11. Hm … lite skrämmande scenario i din framtidsversion! Tjugo år är ingenting – men visst kommer det att hinna hända en del … spännande läsning och många funderingar blev det i alla fall!
    Kram

  12. Jag har både skrattat och ryst när jag läst ditt inlägg. Google håller säkert koll på oss då med all information. Inget är hemligt. Jag hoppas ändå att världen inte blir så “rymdlik” som på dina bilder. Kram

  13. Ja intressant, själv är jag inte ett dugg intresserad av den typen av litteratur eller filmer, mannen däremot är som jag tycker barnsligt förtjust i sience fiction, som tur är har vi två TV apparater.
    Blir gärna gammal, men inte till vilket pris som helst, som du Paula vill jag nog ha kvar dom själsliga förmågorna. Släkten har blivit ganska gammal 85- 90 år och mamma ska snart fylla 93 år.

  14. Se vad Paula Merio får till i sin egen satta rubrik – hihi – ja kanske skrämmande nog , men ingen vet egentligen. Tycker det är lite spännande att följa dina tankar och bilderna här … ett är säker tdu vill bli farmorsfarmorsmor om jag nu hade tungan rätt i mun. Lietn vanessa är så söt och min längtan blir än större. Fingeravtrycks bilden är ju redan i dag verklighet om än i mindre skala kanske.
    Kram från residenset :roll:

  15. Kul och intressant inlägg du gjort Paula, kanske även skrämmande.
    Jag tänker då stackars mina barnbarn och deras barnbarn, vilken jävla värld att leva i.
    Men jag tror ändå inte att det blir så värst många förändringar, visserligen i mycket nytt om andra planeter m.m. men vi människor får väl välja livsstil hoppas jag.
    Kanske det helt enkel går bakåt i stället, tror mer på det att vi måste lleva mera tillsammans som man gjorde för i tiden med sina barn, man får liksom tränga ihop oss mera och varför inte. Behöver en familj med två barn ha ett hus med tio rum ???
    Många vill nog bo i en skog eller lång in på landet . . .
    Jag blev helt snurrig när jag läste dina tankar om detta tema Paula, hi hi . . .
    Jag återgår till att gräva ner mer tulpanlökar . . .
    Höstkram/ Eva

  16. Gammelfarmorsmor, tror jag du blir. Och visst är det de nya generationerna som får en att tänka framåt. Hur ser välden ut när det här lilla knytet fyller 25. Eller 50.

    Men 20 år är inte så mycket. Om man tänker på vad man gjorde för 20 år sedan – jösses, det var ju alldeles nyss!

Kommentera