Vilken j_vla dag…

-Kroppen och knoppen vet att det är tidig väckning, sover oroligt och vaknar flera gånger under natten

-klockan har ringt, prrrrrrr, halv sex. Plötsligt isar det sig i mina blodådror. Jag hör ett ljud som låter omänskligt, hemskt, ett skall, men hest, ansträngt. Det upprepas, gång på gång, alldeles utanför mitt fönster…

-kliver upp, sätter på EN YNKA KOPP KAFFE, för att inte bli kissnödig innan jag hunnit fram…googlar på “hur låter räven” och det låter mycket bekant. Tänk att en Mickel kan låta så..

-Gör mig i ordning, rastar Blinka som duktigt gör både nummer ett och nummer två, äter havregrynsgröt som mättar bra när jag inte vet när det blir mat nästa gång..

-velar med broddar på/broddar av, väljer broddar av, ska ju ändå in till civilisationen…

-sätter mig på bussen och pratar med en bekant hela resan så den dryga timmen går fort.

-väljer att ta en promenad till lasarettet där jag ska röntga njurarna, äntligen…

-kommer fram en halv timme innan utsatt tid, puh, då hinner jag gå o kissa. På kallelsen står nämligen att jag inte får kissa närmaste halvtimmen innan undersökningen…

-blir uppropad så snart jag registrerat mig, direkt efter att jag kissat :oops:

-erkänner vad jag gjort och sköterskan ler överseende, “det ska nog gå bra ändå”

-ligger på en brits och roar personalen med att berätta hur njurröntgen gick till förr i världen, allt enligt en väninna,” du ska ligga platt på rygg, sen får du en stor kudde över magen, den pumpas det luft i, sen när den är full av luft får du ett bälte över magen som trycks in så mycket det går, ajajaj, det gör ont!”

-berättar för personalen att jag är glad att slippa luftkudden, jag har ju min egen fettkudde….

-datortomografin klar på några få minuter, resultat meddelas om sisådär en vecka

-konstaterar att jag är färdig på lasarettet klockan tio, nästa tid att passa är tio i två hos tandis… :mrgreen:

-jag ska nu roa mig i fyra timmar i Ludvika city

-börjar med att spana in stans utbud av fik, slinker in på ett och köper mig en välbehövlig koffeindryck. Sedan går jag igenom stans skoaffärer i jakt på dubbade vinterskor

-Någon timme senare har jag grepp om både utbud och prisbild :help:

-För att lugna nerverna går jag in på biblioteket och där försvinner som vanligt tiden, minst en timme…

-Funderar på om jag ska festa loss på sushi, men tar en fika till istället…

-kliver in en stund för tidigt hos tandis, som hälsar med öppna armar, -kom in, kom in!

-utprovning av garnityr, dvs. skenan där diverse t(h)uggtänder ska sitta

-tandis äntligen nöjd efter två misslyckade prototyper

-kom tillbaka på onsdag så blir det “installation” :thumbsup:

-Lämnar tandis, lättad, mest för att plånboken är helt tom och mer därtill, men också för att jag kanske kan se slutet på hela totalrenoveringen…

-sätter jag mig i väntsalen på resecentrum och plockar fram min bok. inga fler utsvävningar tillåts!

-Läser en timme, sen går jag bort till bussterminalen, går fram till min vanliga terminal, läser på skylten, hmmmm varför går bussen fem minuter tidigare än i tidtabellen :roll:

-Ser terminalen fyllas av skolungdomar på väg hem från plugget, det skrattas, skränas, härligt att höra glada människor!

-Bussen kommer in, kliver på och sätter mig tillrätta, bussen avgår, men åt fel håll!

-Hallå där, går fram till chauffören vid första hållplats, går denna buss verkligen till …Jo ja, säger han, Men, säger jag, går det någon annan buss till samma plats, nä, jo, inte vet jag, dom har ändrat så mycket i tidtaballen…

-sitter kvar men väldigt osäker, ska detta bli rätt med bussbyte och allt…

-kommer fram till platsen för bussbyte tio minuter för sent, det gick alltså en annan buss, fem minuter efter min, som kom fram en kvart tidigare för den körde inte runt halva kommunen…

-Nu får jag stå mitt i ingenstans och vänta en timme till :thumbsdown:

-ringer granntjejen och frågar om hon kan förbarma sig över min hund igen och ta ut henne en snabbis…för jag blir sen

-äntligen kommer bussen, nähä, fel buss, sen kommer nästa, nähä, den åker in mot stan…paniken stiger…där, äntligen, tio minuter sen, kommer MIN buss. Den som tar mig de sista fyra milen hem

– På stiger också en ung familj, tvillingar i ettårs-åldern i tvillingvagn, en av barnen gallskriker hela vägen, den andra börjar skrika tre mil senare…

-snön fullkomligt vräker ner och jag tar på mig bussbältet…

-kommer tryggt fram till byn, plockar fram pannlampan, nu bara en liten promenad kvar…

-en hysteriskt lycklig hund möter mig, utsvultna katter likaså, herregud vad skönt att landa i fåtöljen…

Nu blir det en tallrik soppa och en eller ett par öl, sen är det natti

Tack för idag, imorgon är en annan dag..

-vaknar till en vit och vacker värld, men att dra vagnen med tvätt på oplogad väg, nä, det får faktiskt anstå..

..men vem har varit på besök på min farstubro tro?

14 Comments:

  1. Du milde vilken dag, rubriken talar sitt tydliga språk.
    Jag känner att jag är lyckligt lottad med både bil och körkort och inte behöver sitta i flera timmar och vänta på att ta mig till och från platser. Du nu hoppas jag att du får en fin tisdag. Jag tror att Kurre varit uppe på din farstubro och kollat läget. Kram

  2. Vilken pärs för dig när du ska iväg på läkarbesök och liknande. Jag är full av beundran att du orkar. Själv har jag det superbekvämt när jag ska iväg. Det har varnats för snö här idag, men måtte vi inte få så mycket som du visar på dina bilder. Kram

  3. Ojojoj … jisses vilken dag! Det gäller att vara uthållig för sådana pärser. Skönt att röntgen är avklarad – hoppas inga stenar finns kvar utan att du kissat ut dem då du hade det som jäkligast! Härligt också att äntligen se ett slut på besöken hos tandis :)
    Spåren … hm, ingen aning, men rävtassar har jag för mig är smalare …
    Ha det gott vännen!
    Kram

  4. Fy 17 vilken dag, heldag dessutom! Ja, nog är man välsignad och borde känna sig mer tacksam än man gör, över att bilen står här utanför och att jag har tillåtelse att köra den. Hoppas den här dagen blir lugnare för dig. Spåren vågar jag mig inte på att gissa, kram på’re :love: :love:

  5. Vilken dag! Avundas dig inte. Det är då en himla tur att du slipper göra sådana resor och läkarbesök varje dag. Dessutom kunde du ju till och kombinera röntgen och tandläkaren. Hemresan låter som en mardröm. Känner många, mest i norra Sverige som klagar över den obefintliga busservicen. Du verkar inte ha det så mycket bättre i Ludvika heller. Hoppas att du nu kan vila upp dig och att röntgenbeskedet är positivt för dig, alltså att du lyckats kissa ut stenarna!

  6. Phu och stön, vilken dag! Det är nått med bussar som gör att man ibland tappar fattningen totalt. Jo då den går dit, MEN…. en omväg runt stan först bara… Va säger chauffören sa jag inte… suck…
    Här snöar det ännu. Har så gjort hela dagen. Det har kommit nästan 20 cm tror jag. Om inte mera.

    Det är not inte räven som varit på trappan i alla fall. Kan det vara en katt?
    Skönt du kom hem i alla fall. kram.

  7. Men herrejäv…r Jag som har fått för mig att du inte har så bra tålamod. Men det här skulle ju göra vem som helst galen, iaf mig.
    Jag förstår att vi är priviligierade som har körkort och bil.
    Hoppas verkligen att tandeländet snart är över nu.
    Hoppas också på positiva svar efter röntgen.
    Kram

  8. Oi oi, for en dag du har hatt! Men det er ofte slik at begynner det å gå litt skeis så fortsetter det gjerne en stund. Håper du finner ut hva som er galt og får en aldeles fortreffelig dag i morgen. Jeg og bor litt avsides, så bussforbindelse er ikke noe å satse på. Siste buss hjem fra byen går 1645, så det er best å passe seg for å komme for seint. Jeg er glad i min bil og den friheten den gir.

  9. Fy sjutton vilken dag! Du är ju helt fenomenal! Du om nån, som du bor, borde ha körkort och bil. Jag åkte alltid buss när jag hade strulet med mitt öga och åkte till Hudiksvalls sjukhus stup i ett. C jobbade ju och jag fick inte köra bil på minst 2 timmar efter att jag undersökt ögat så därför tog jag först bilen från Järvsö till Ljusdal och sen buss till Hudiksvall. Ibland hände det att bussen gick direkt efter att jag kom ut från min undersökning och då bussturen tog en timme så fick jag knata runt i Ljusdal en timme och vänta på att få ta bilen hem igen. Även jag brukade försöka få till andra besök (till reumatologen eller sömnmottagningen) samma dag så jag slapp åka flera gånger. Men det var inte lätt att få till sånt. Satt häromdan och läste att jag var till Hudiksvall tre gånger samma vecka för sex år sen. Jag brukade virka när jag åkte till sjukhuset men på hemvägen såg jag så konstigt så då hade jag solglasögon och halvsov för det var för jobbigt att titta.
    Jag åkte buss jag med igår. Åkte från sjukhuset i Bollnäs. Fick skjuts med E dit men ville stanna längre så då blev det buss hem och grannen var snäll och hämtade mig vid busshållplatsen här i Alfta för jag klarar inte gå den inte alltför långa vägen hem (och vågar inte riskera att halka heller). Jag var till C som fick åka in akut på söndagsnatten.
    I morgon ska jag till sjukgymnasten men nu känns höften/benet så bra så i morgon tar jag bilen. Då behöver jag inte gå så långa sträckor med risk att halka. Då blir det första gången på sex veckor som jag kör bil. Spännande… det är rätt halt på vägarna nu. Sen får jag veta hur jag får röra mig framöver och får lite övningar att göra hemma. Efter det besöket ska jag till C igen. Förhoppningsvis får han komma hem på fredag.
    Vad härligt det är med snön! Vi har fått några cm vi också så grannen tog fram snöslungan idag och skottade fram snön på vår sida också. Han är så snäll. Men snart kanske jag kan fixa snön själv. :) Det ska bli skönt.
    Ta det lugnt därute och på med broddarna! Jag kan tyvärr inte sätta på mig mina då jag inte får fast den på högra skon. Men snart så… kanske…
    Kramen.

  10. Vilka äventyr där i min hemstad, Ludvika. Inte mycket att göra där.
    Men att hamna på en buss åt fel håll – ingen ordning på allting.
    Och så hem till Finnmarken och snö och rävtassar ….
    Tur att du har värme i kåken.

  11. Puh instämmer med alla som kommenterat!
    Måste bara säga att busstrafiken i Finland fungerar perfekt, har precis varit där och som vanligt har dom tre bussbyten jag skall göra för att komma till ön fungerat, chaffisen ser till att min väska kommer med till nästa buss, om en buss är några minuter sen ringer han och talar om att han har en passagerare som ska vidare, artiga och trevliga bussförare, det enda jag möjligtvis kan klaga på är att en del är dåliga på att prata svenska..

  12. Anne-Lie Enforsen

    Buuhh! Den dagen kräver ju nästan två dagars vila efteråt! Du fick mig dock att bli påmind om varför jag ska glädjas åt bra kommunikationer och närhet till all service i en stad. Hur mycket jag än längtar norrut, varierande årstider och livet på en mindre ort, måste jag i ärlighetens namn erkänna att det mesta är enklare i en stad.
    Anonymiteten är dock en av de tråkigaste sidorna, när man bor i en medelstor stad. Alla har sig själv närmast. Visst, det finns ju föreningar, “Träffpunkter” i olika stadsdelar, men… Patriotismen i min stad är väldigt djupt förankrad och talar man inte ortens dialekt, väcker man direkt misstänksamhet hos de som redan är etablerade i de nämnda sammanhangen. Detta är inte bara min isolerade åsikt, utan har bekräftats av flera av mina bekanta, som också är “utbölingar” i stan.
    Samhörigheten på en mindre ort fick jag uppleva pådet bästa möjliga sätt, då min sambo dog efter en kort, aggressiv sjukdom. Visst, de var fler som kände till oss än vi kände, pga min sambos arbete. Efter min sambos död kom flera, för mig helt obekanta, fram till mig i byn och tog mig i hand, kramade om mig och frågade om de kunde hjälpa mig med något. Jag tror inte att jag hade fått detta bemötande i stan.
    Visst, “alla vet allt om alla” ( eller tror sig veta ;-) ) på mindre orter och det kan vara lite jobbigt, men det är samtidigt ett mycket tryggare liv.
    Nu önskar jag dig en riktigt behaglig vinterdag med eller utan besök av Mickel! <3

  13. :roll: Pust och suck där blev även jag trött efter denna långa dag, :zzz: :yawn:
    om jag bott i din närhet hade jag skjutsat dig dit, att vänta är absolut inte min grej.
    Som tur slipper jag det, åker nästan aldrig tåg eller buss om det inte är en utflykt.
    Jag har skrattat också Paula för du skriver så kul :lol: :love:
    Så skönt att tandis och allt det andra börjar närma sig slutet, de där resorna är ju värre än själva behandlingarna, hi hi . . . .
    Rävar har ett hemskt läte, de kan skrämma ihjäl de döda med sitt ylande skällande.
    Kunde du inte slänga till den något gott att äta ? fniss
    Så glad vovven och katterna blev när matte kom hem, då blev det :kiss: :love:
    Må så gott och sköt om dig goa Paula. kram/ Eva

Kommentera