Imorgon är stora rökslutardagen här! Jag tror jag är redo, jag måste vara redo, jag kan nog inte bli så mycket mera förberedd…för denna stora förändring i mitt liv. Inte en dag på mer än 42 år har jag varit rökfri! Till och med då jag legat inne på lasarettet och blivit opererad så har jag stapplat mig ut med droppställning och rullstol, allt för att få ett bloss! Cigaretterna är onekligen en identitetsfråga för mig, om någon skulle be mig rita ett självporträtt så skulle dom se en glasögonprydd äppelkindad tant med tre dubbelhakor och en cigarett rykande i ena handen… Jag trodde att jag skulle fortsätta röka tills dagen jag dog. Allvarligt talat, jag har inte en endaste gång funderat på att sluta…. Men, man är väl inte sämre än att man kan ändra sig! Med kalla fakta om sitt självförvållade kassa hälsotillstånd så är man väl ändå urbota dum om man inte tar chansen att hänga med ett tag till och gör vad som krävs för att det ska bli möjligt! Med åren så har vi faktiskt minskat vårt rökutrymme steg för steg.. Från att ha rökt överallt, och då ska vi inte ens snacka om att man rökte ohämmat på arbetsplatserna ännu i slutet av 80-talet, så införde vi först rökstopp i datarummet, sedan i vardagsrummet. Sedan en vecka tillbaka då lilla Melissa var på besök så röker vi nu bara utomhus. Då känns nästa steg naturligt, att fimpa! Det är inte gott att stå ute i snålblåsten och huttra, vilken tur att det är den kalla årstiden! Det jag oroar mig mest över är att bli en riktig bitch! Humör har jag ju ändå så det räcker och blir över, men tänk om jag verkligen blir så upp och ner i humöret som många bevisligen har blivit av rökstopp! Jag vill inte bli en gnällig käring, jag vill vara en glad käring! Och tänk om min alltid så soliga make också blir grinig och vi går här o fräser åt varandra dagarna i ända? Då får vi väl klappa varsin pälskling , se så fint de redan kommer överens. Vi fortsätter att knapra våra dyra Champix-tabletter morgon och kväll och jag måste säga att jag inte känner något större röksug. Maken däremot säger att han inte upplever någon skillnad alls! Hela kuren är på tolv veckor så det återstår ännu tio veckor av medicinering. Ha nu en fin vecka, tänk, nästa helg är det redan första advent!