Jag har läst..

Hustrun är Roslagens vackraste ö, belägen precis vid människogränsen.
En stormriden natt 1914 ger sig sju ungdomar ut på isen, och deras dramatiska vandring ska komma att prägla ön för generationer.
Men nu är det 2013, och på Hustrun finns Ellinor, som tillsammans med sin åldrige far Algot är öns enda fastboende. Hustrun saknar elektricitet och sysslorna är många och tunga, allt görs "efter gammalt".
Ellinor är kvinnan i havet vars liv så länge gått på sparlåga. Hennes enda tröst och sällskap är djuren, örterna i den gömda klosterträdgården och poesin.Men blixten slår ned när hon ska hämta en besökande fågelmålare med sjötaxin. Det är ju Herrman!
Ellinor brakar rakt in i bryggan och berättelsen tar sin början.

Finns en evig sorg, som föder hat och trätor?
Finns en kärlek lika evig som havet, som den brinnande skärgårdshimlen, en kärlek som glömmer tid och rum?

Utdrag ur boken:
"Det var en obändig ilska - komma hit i sommarskor! Komma hit i linnekostym. Komma hit och måla fåglar. Komma hit och behöva än det ena än det andra. Rädd för råttor. Rök i köket. Satan i gatan!
Hon hörde sig själv säga det sista högt. Sedan kom gråten. En gråt som skakade hela hennes kropp, som fick henne att slå armarna om hästens breda hals, hänga där, hulkande. Klamra sig fast och i bakgrunden hördes lugna yxhugg. Gråten var en flod som bröt en ny fåra."

"De möter Gertrude Sjöblom som kommer emot dem med en full spann. Hon nickar kort mot mor Hertha.
-Varför säger hon inte god dag? frågar Ellinor.
-Hon saknar folkvett, svarar mor Hertha. På den här ön tackar man inte för maten. Man säger: Hungern är den bästa kryddan. Det är kargt här, Ellinor. Jag hoppas livet för dig bort härifrån till en annan väg utan en svål av gräs och korta nickar och en vägren av tistlar."

Denna roman är skriven av författaren till Skärgårdsdoktorn. Det säger väl allt? "ler"
Njöt i fulla drag av boken, inte för att den på något vis är särskilt märkvärdig, men bara för att karaktärerna är så uttalade och underbara, man fångar dem i med sitt inre öga och ger dem kött och blod. Miljön i skärgården gör ju inte saken sämre och en god historia ligger det också som grund för berättelsen.
En högtidsstund för bokälskare helt enkelt!