Gökotta i arla morgonstund

Det är mycket jag hunnit med den här veckan…

I torsdags morse var det dags för årliga gökottan!
Tidigare år har jag avstått eftersom just ottan inte är någon favorittid på dagen, men, nu tog jag mitt förnuft till fånga och tänkte att jag också vill vara med och se göken…
Vilken gök? Haha, nej vi såg ingen gök…men vi hörde göken

Som synes så hade snögubben vågat sig fram då det nästan rådde frostvarning när vi tassade omkring på tipspromenaden runt hembygdsgården, 5 grader och regnet hängde där ovanför trädtopparna och bara bidade sin tid, ändå var vi ca 15 tappra som deltog

Lämpligt nog handlade frågorna om…just det…göken!

Så fort man var klar med rundan så pep man in genom dörren till stugvärmen

..där vi värmde upp oss med allsång!

Man kan ju i alla fall försöka frambringa lite sommarkänsla, även om man frös om fingrarna och rumpan..

När vi sjungit klart väntade varmkorv, och som det smakade!

Resultatet av tipspromenaden visade att jag (för första gången) tillhörde de tre som hade flest rätt!
Utslagsfrågan hjälpte inte utan lottningen avgjorde vinsten…

Men vad vann jag???

1

Upp på Kullerberget

Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att ett par tjejer i byn startade “Kom-i-form”-promenader i området. Två gånger i veckan traskar man i naturens sköte, till utsiktsplatser eller längs vandringsleder.
Av olika anledningar har jag inte deltagit, kanske också varit lite orolig att inte orka hänga med i de andras tempo, men nu blev jag så himla sugen att följa med och bestiga Kullerberget!

Jag pratade med några som brukar vara med som peppade och lovade skjuts till startplatsen.
Så igår bar det iväg…
Tre kilometer är ju “no worries”, men när det går stadigt uppför hela tiden blir det en annan femma…

På ett föredömligt sätt räknas alla deltagare in, för att kunna kontrollera att alla också hittar ner igen! Denna gång var förutom det hurtfriska gänget också barn och ungdomar med på turen. Aktivitetsbyrån anordnar frilufts- och idrottsevenemang för ortens barn och ungdomar, och totalt var vi 33 personer som promenerade (klättrade) upp på berget.

Ett gammalt boställe, vilken idyll då när det begav sig och inte skogen stod lika tät..
Detta var det enda fotot jag tog på uppvägen för jag var redan sist i gruppen och kunde inte sinka andra ännu mer genom att stanna upp.
Fast det var ju så jag hade tänkt kamouflera min andnöd, så det gick inte som jag tänkt. Men peppningarna haglade och visst var jag ett par gånger färdig att ge upp, men då fick jag ju syn på toppen…är man en seg finnkäring så är man, sen att man andades som en blåsbälg när man darrbent äntligen klättrat färdigt är en annan historia.

Men det var ju mödan värt, vilka vyer som brer ut sig!

Kullerberget är Ludvika kommuns högsta berg, 552 m.ö.h och området är ett naturreservat.

Här uppe på toppen är det ren fjällnatur.

Förutom vi tvåbenta så var totalt 6 jyckar med på promenaden, glada, nyfikna och sugna på sällskap, här några av dem.

Jag och exet gick upp hit en gång för bortåt tjugo år sedan och redan då tyckte vi det var i drygaste laget….nu var jag mycket nöjd med att ha mina gåstavar som extra stöd.

Efter en stunds rast med vätskeintag tog kördeltagarna ton och sjöng några fina vårsånger!

Sen tog Paula täten och började nedstigningen….
Inte för att komma först ner, utan för att undvika att komma ner långt efter alla andra…

Det är inte så mycket lättare att gå nerför när det är halt och blött

Trixigt värre när fötterna sjönk ner i dyn…och den ena efter den andra hann passera mig

Spångarna var nästan värst för de var såphala

Porlande vatten som glittrar i solen, vi hade en otrolig tur med vädret under kvällen!

Inne i skogen blommade fortfarande vitsipporna

Jag klarade mig skapligt torrskodd från äventyret ändå! Jag hade stövlar med mig eftersom jag blivit tipsad om att det var bästa alternativet men när jag såg att ingen annan gick i stövlar så valde jag också att traska i jympaskor med rejäl sula.

Trött i både kropp och knopp men nöjd satte jag ner rumpan i fåtöljen, och den befarade träningsvärken har helt uteblivit!
Om det blir fler promenader för min del har jag inte bestämt, men morgondagens milslånga vandring hoppar jag i alla fall över! Nån måtta får det vara!
Kul att du ville följa med på färden!

4

Vidskeplig? Jag?

Ja ni fattar väl vilken jobbig helg jag har haft…
Tre superspännande hockeymatcher …
Och nu ska jag berätta…
Jag tillhör dem som inte kan njuta av en jättespännande idrottsstävling eller match..
Istället för att sitta och heja fram mina favoriter så sitter jag helst och blundar eller traskar runt runt i lägenheten för jag blir så nervös..

När Finland och Sverige skulle mötas vågade jag inte titta överhuvudtaget.
Tänk, sitta här ensam med djuren och få en hjärtinfarkt!
Så jag tittade helt enkelt på andra program…samtidigt som jag hade datorn igång där man refererade matchen, men inte live utan med text som uppdaterades kontinuerligt.

Så ibland kastade jag en blick på bildskärmen och såg då att det verkligen var ruskigt spännande.
Nå, resultatet var ju ytterst lyckat ur mitt perspektiv.
Nästa gång var det match mot Ryssland, nu skulle Finland få vad dom förtjänade…minsann

Jag upprepade min ritual, tittade på andra program på tv och sneglade ibland med ett getöga på dataskärmen…

Ja ni vet hur det gick, Finland vann även den matchen och var därmed framme i final…mot Kanada!

Tror ni jag vågade bryta min rutin?
Aldrig i livet!
Hur gärna jag än hade sett den matchen direkt, för egentligen så tyckte jag att det var storartat oavsett om det blev guld eller silver, så var det en liten röst i skallen som sa: Nänä, du ska inte ändra på ett vinnande koncept…
Tredje gången gillt, gjorde precis som tidigare

Och resultatet vet ju alla, guld till Finlands ungtuppar, flåt unglejon förstås!

Ja som ni förstår är kaoset totalt i landet i öster, jag tror inte många har hunnit reflektera över något EU-val där, och nu skulle pojkarna ledsagas hem av finska flygvapnet förstås!

Nog är det väl lite lustigt med ritualer som man lägger sig till med och som man inte vill bryta? Jag antar att de flesta idrottare har några speciella knep eller någon ritual de måste följa i hopp om att resultatet ska bli bästa möjliga?
Tänker t,ex på vilka kläder man har på sig, har läst om såna som alltid har samma par turkalsonger på sig till viktiga tävlingar, eller så har de en speciell turordning i förberedelserna eller annat. Kanske måste de ringa mamma strax innan tävling eller springa tre varv runt kvarteret?

Har du några ritualer som du inte gärna bryter för att du är rädd att det då inte går bra för dig?

2

Besök i grannbyn Ulriksberg

Jag börjar med att berätta att veterinären ringde mig i förrgår och berättade om resultaten på undersökning och blodprover.
Gällande halsen/strupen kunde man inte se något på röntgen, men det kan vara luftstrupen som ibland på äldre hundar “kollapsar” dvs. den viker sig och blir då trängre. Finns inte så mycket att göra åt saken.
Blodprovet visade tyvärr ett förhöjt levervärde. Orsaken är förstås okänd utan vidare utredning, det kan röra sig om en inflammation men det kan också finnas en tumör.
Vi kom överens om att börja behandla henne med en kur kortisontabletter, börja med en högre dos och sedan fasa ut den under en tvåveckorsperiod. Kortisonet kan hjälpa både andningen och ev. inflammation.
Vad säger man? Det är ju inte bara jag som älskar min Blinka som syns av fotot, vi är ju en tajt flock alla fyra!
Men alla blir vi äldre och jag måste ändra mitt sätt att tänka, istället för att bara ånga på så ska jag visa yttersta hänsyn till hur min vovve mår. Och så länge det finns bra livskvalitet ska vi leva tillsammans, basta. Dock utan att låta henne genomgå operationer med sövning för det tror varken veterinären eller jag är till någon fördel. Däremot finns ju enkla sätt att ta reda på hur det står till med levern. t.ex genom ett ultraljud.
Veterinären återkommer till mig om ett par veckor, sen kanske vi tar nytt blodprov om någon månad…

Igår var det dags för PRO:s utflykt till “grannbyn” Ulriksberg som ligger 1,5 mil från Fredriksberg.

Vi var 15 glada pensionärer som samåkte och fick börja besöket med en tipspromenad. Vad den handlade om? Ulriksberg så klart!

Vädret stod oss bi men man hade hotat med åska och regn senare på dagen.
Därför bestämdes att grillningen skulle ske innan vi vandrade runt på byn. Beslutet var enhetligt när

det vankades grillkorv med Anns hembakta stomp och gurksallad!

Jag spanar ut över Hyttsjön och undrar vilka konstiga filurer som flyttat hit, illgröna krokodiler minsann!

Efter grillningen smet jag iväg på lite egna äventyr!

På förra årets besök koncentrerade vi oss på den gamla fina och nyrestaurerade kvarnen och nu ville jag se resten av byn också.

Därför valde jag en längre runda, och det var den värd! Det lugn och den skönhet som präglar byn är fantastisk

Att naturen står i sin vackraste försommarskrud gör inte saken sämre

Att skicka hit stressade storstadsbor och låta dem sitta ner och bara andas och ta in vyerna…ojoj, så många som skulle må bättre

Och visst kom jag också fram till kvarnen även om jag kom lite efter de andra..

Kvarndammen

Bara att “njutglo”

Äppelblom

Och dessa fantastiska trädstammar

Prickiga stammar, asp? kanske…

Vi hade tur med vädret under hela besöket som avslutades med fika.
På kvällen kom det utlovade ovädret, åskan mullrade och regnet skvalade i flera timmar, såpass att jag stängde ner både teve och dator.
Blinka blev hysteriskt rädd, som alltid vid åska, och gissa vad jag gjorde, jo jag satte mig och läste högt för henne, på finska!
Jag inbillar mig att min mörka whiskybas faktiskt lugnade henne en smula…

3