…som hette Torsten. Hans kullsyster hette Astrid, bägge var namngivna av lillmatte på gården där de föddes. Jag hade tänkt skaffa en röd katt, för det hade jag aldrig förut haft… Men, jag hade inte hjärta att skilja dessa två syskon åt så vi åkte hem med bägge två… Katterna…
Min dotter, Saija, bodde under många år då barnen var små i samma lägenhet. Sen växte barnen upp och plötsligt var bostaden onödigt stor då den sista ungen skulle flyga ur boet. I över ett år har hon nu bott i sin nya lilla lya utan att ha haft besök…
Jag har ingen brådska i världen… Men, bloggen hinner jag inte med! Jag har haft besök av Paulina och Noelle och Saija kom i fredags för att stanna här under en del av sin semester. Hemmastadd kan man känna sig när dottern lämnat kvar en necessär och barnbarnet lämnat kvar…
Här är jag igen, finnkäringen, dock är pörtet utbytt mot ett annat och lokaliserat i en annan by, men fortfarande i vackra Dalarna! Efter en slitsam vecka med nedpackning, flyttransport, uppackning, sitter jag nu här på måndag kväll, alldeles solokvist, nja nästan, Daniel är förstås här, men dottern har åkt…
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och katter, mamma, mormor, gammelfarmor
