Blicken i backen

Jag har fotat oändligt många vackra höstfärger i naturen, i träd, gräs, buskar….
men dagen idag började med att jag gick med blicken ner i backen

Vad har hänt här?
Det är vanligt att både fyrhjulingar och motocross-cyklar kör på skogsstigarna men det här såg ut som ett djur hade bökat

en hårtuss? Från en älg?

Följer spåren med kameran

Det ligger flera tussar bland avtrycken…kanske kan någon läsare bekräfta om det är älg som gått här

Vi traskar vidare, det prasslar under fötterna, massor av löv har fallit efter gårdagens hårda blåst

Och vad har vi här då?
Förmodligen rävbajs som legat ett tag och fått ett hölje av mögelsporer?

Nu får jag belöningen av mitt spanande….visst finns det fortfarande kantareller! Inte var de många, men vad gör väl det!

Nu kan jag lyfta blicken och njuta av höstens färgprakt, för underbart är kort!

2

Skyltsöndag # 281

Denna veckas skyltar har jag fotat på vår senaste skogstur

Det är inte ovanligt med kolarkojor i våra skogar

Den här är väl omskött av ägaren

Skogens konung finns tecknad på ytterväggen

Inne i kojan skrev vi i gästboken. Observera även Säfsen-dekalen i fönstret

En vindsnurra skyltar om hur mycket det blåser och från vilket väderstreck, här kommer två!

Samma syfte hade gubben som klyver ved vid huggkubben

BP förvaltar skylt-temat som man snabbt blir beroende av och du hittar flera skyltare här

4

Söndags-smakbit # 39

Bloggen Flykten från verkligheten ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.

De senaste veckorna har jag tillbringat fantastiskt spännande tid tillsammans med Caroline van Hemert när jag läst hennes bok The Sun is a Compass
Titeln är länkad till förlaget där du kan läsa mer om boken.

“The author is a biologist, writer and adventurer who set off on a 4.000 mile wilderness journey with her husband from the Pacific rainforest to the Alaskan Arctic, traveling by rowboat, ski, foot, raft and canoe.
A unique blend of science, adventure and personal narrative, the book explores the bounds of the physical body and the tenousness of life in the company of creatures whose daily survival is nothing short of miraculous. It is a journey through the heart, the mind, and some of the wildest places left in North America.”

Smakbit sid. 78

“The restlessness I felt before we left Anchorage has been replaced by a growing dread. Unlike the godwits and gulls that inspired me as I sat in my office cubicle, I have no wings, no magic carpet that will carry me north. Neither my body nor my mind feels ready, and I´m rowing a boat that refuses to obey my commands.”

sid. 130

“Minutes later, a pebble whizzes past my head. I look up to see a mountain goat high above us as he steps onto the precipitous edge of a waterfall. It pauses for a moment on a tiny vertical patch of moss and bends his head for a drink. His horns parallel the ground as he sips from a rivulet that plummets several hundred feet to the glacier below. The goat is all grace. The mountains are his home. We are only visitors here, clumsily finding our way. But it is also a place of magic. As I walk, I whisper a quiet thank-you to the goat.”

2

Hjälp, svamparna anfaller!

Vi tar våra promenader mitt i byn

När Daniel går lös brukar jag ibland gå o gömma mig bakom ett träd eller huka mig ner så han inte ser mig.
Det är ju han som ska hålla koll på mig och inte tvärtom!
Och det gör han, det dröjer inte ens en minut innan han vänder om och kommer springande i full galopp för att se vart jag tagit vägen! Duktig kille!

Vi kommer till gamla badhustomten, där det en gång i tiden stått ett badhus.
Men nu har det varit gräsmatta där i alla fall så länge jag har bott här.
Och titta, en hel svampodling!

För många år sedan drev vi en korvmoj på tomten bredvid och då hade jag stenkoll på när fjälliga bläcksvampen poppade upp, nu har jag missat den flera säsonger.

Det är ju tur att jag alltid är försedd med påsar och tygkassar när jag är ute och går…nu kunde jag plocka alla som ännu var ätliga

Perfekt sysselsättning till fri-idrotten på TV, som synes hittade jag lite annat matnyttigt också, ett par kallar, smörsoppar och en ynka sandsopp

Nu har jag rensat bläckfisken….f´låt bläcksvampen, och delat upp den i hattar och fötter…
Hattarna förväller jag och fryser in som vilken annan svamp som helst, men fötterna, de kokar jag i saltat vatten med en skvätt citronsaft och avnjuter som sparris!
Faktiskt är smaken lite snarlik, och man kan ju förstärka den med t.ex en hollandaise-sås. Jag nöjde mig med en klick smör och en citronklyfta…

Nu råder kvällslugn i pörtet…

Du kanske inte är en lika entusiastisk svampplockare/ätare som jag utan tycker mina inlägg börjar bli väldigt enahanda.
Jag tröstar dig med att säsongen snart är över, och som plåster på såren visar jag lite söta vovvar vi har i grannskapet…

Tre trallande jäntor…nej nej två jäntor och en grabb förstås, vänliga och nyfikna, dvärgtaxfröken är bara barnet, 6 månader, bedårande söt!

Grannens nya charmtroll, får jag presentera Åke!

Over-and-out från pörtet

4