Bloggen Flykten från verkligheten ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
De senaste veckorna har jag tillbringat fantastiskt spännande tid tillsammans med Caroline van Hemert när jag läst hennes bok The Sun is a Compass
Titeln är länkad till förlaget där du kan läsa mer om boken.
“The author is a biologist, writer and adventurer who set off on a 4.000 mile wilderness journey with her husband from the Pacific rainforest to the Alaskan Arctic, traveling by rowboat, ski, foot, raft and canoe.
A unique blend of science, adventure and personal narrative, the book explores the bounds of the physical body and the tenousness of life in the company of creatures whose daily survival is nothing short of miraculous. It is a journey through the heart, the mind, and some of the wildest places left in North America.”
Smakbit sid. 78
“The restlessness I felt before we left Anchorage has been replaced by a growing dread. Unlike the godwits and gulls that inspired me as I sat in my office cubicle, I have no wings, no magic carpet that will carry me north. Neither my body nor my mind feels ready, and I´m rowing a boat that refuses to obey my commands.”
sid. 130
“Minutes later, a pebble whizzes past my head. I look up to see a mountain goat high above us as he steps onto the precipitous edge of a waterfall. It pauses for a moment on a tiny vertical patch of moss and bends his head for a drink. His horns parallel the ground as he sips from a rivulet that plummets several hundred feet to the glacier below. The goat is all grace. The mountains are his home. We are only visitors here, clumsily finding our way. But it is also a place of magic. As I walk, I whisper a quiet thank-you to the goat.”
När Daniel går lös brukar jag ibland gå o gömma mig bakom ett träd eller huka mig ner så han inte ser mig.
Det är ju han som ska hålla koll på mig och inte tvärtom!
Och det gör han, det dröjer inte ens en minut innan han vänder om och kommer springande i full galopp för att se vart jag tagit vägen! Duktig kille!
Vi kommer till gamla badhustomten, där det en gång i tiden stått ett badhus.
Men nu har det varit gräsmatta där i alla fall så länge jag har bott här.
Och titta, en hel svampodling!
För många år sedan drev vi en korvmoj på tomten bredvid och då hade jag stenkoll på när fjälliga bläcksvampen poppade upp, nu har jag missat den flera säsonger.
Det är ju tur att jag alltid är försedd med påsar och tygkassar när jag är ute och går…nu kunde jag plocka alla som ännu var ätliga
Perfekt sysselsättning till fri-idrotten på TV, som synes hittade jag lite annat matnyttigt också, ett par kallar, smörsoppar och en ynka sandsopp
Nu har jag rensat bläckfisken….f´låt bläcksvampen, och delat upp den i hattar och fötter…
Hattarna förväller jag och fryser in som vilken annan svamp som helst, men fötterna, de kokar jag i saltat vatten med en skvätt citronsaft och avnjuter som sparris!
Faktiskt är smaken lite snarlik, och man kan ju förstärka den med t.ex en hollandaise-sås. Jag nöjde mig med en klick smör och en citronklyfta…
Nu råder kvällslugn i pörtet…
Du kanske inte är en lika entusiastisk svampplockare/ätare som jag utan tycker mina inlägg börjar bli väldigt enahanda.
Jag tröstar dig med att säsongen snart är över, och som plåster på såren visar jag lite söta vovvar vi har i grannskapet…
Tre trallande jäntor…nej nej två jäntor och en grabb förstås, vänliga och nyfikna, dvärgtaxfröken är bara barnet, 6 månader, bedårande söt!
Grannens nya charmtroll, får jag presentera Åke!
Over-and-out från pörtet
4
Välkommen
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och katter, mamma, mormor, gammelfarmor
