Frossar vidare i helgminnen!

Luften gick liksom ur när flickorna åkte…
Det blev tyst, och ensamt…

Men jag har så många fina minnen nu, och en del visar jag här, kan kännas tjatigt för en del, men jag som träffar framför allt Vanessa så sällan kan inte få nog!

Djuren var ju verkliga isbrytare när vi i början var lite blyga för varandra…

I början var det svårt med namnen, sen döpte Vanessa om Astrid till Svarta Pölen, hon tyckte hon flöt ut som en svart pöl när hon lade sig och rullade, o visst har hon väl rätt!

Blinka gillade hon också skarpt och så fort vi gick på trafikfri gata fick hon gå med henne i koppel.

Hon var varlig och mjuk i sina rörelser när hon tog på halsbandet, så Blinka vande sig snabbt och tyckte inte hon var så läskig som andra barn!

Dessutom kan hon ju ha något gott man kan få smaka på, äpple är väl ingen favorit men det får väl duga!

Nere vid badstranden upptäckte vi till vår förskräckelse att den redan var tingad, av tusentals små grodyngel!

Lätta var dom inte att fånga, men skam den som ger sig, man måste ju få titta på nära håll!

Sen valde Vanessa att gå i vattnet lite vid sidan om, men oj så stora stenbumlingar det låg där i vattnet.
Vanessa hävdade att hon kan simma, och egentligen narrades hon inte, hon kan simma under vattnet! Men någon gång tar luften slut och man måste komma upp och då var ju orken totalt slut.
Så mera träning behövs, inget problem då hon älskar vatten!

Besöket på vildmarkslekplatsen var också uppskattat, och jag kunde inte välja foto så det fick bli många!

Ur barnamun:
Vanessa tittar på mig och säger: “Jag trodde du skulle vara finare…”
(hon menade nog inte att vara oartig utan jag tolkade det som att hon kom ihåg mig som yngre, kanske var jag inte lika gråhårig heller för två år sen)

Jag hade laddat med tonvis av jordgubbar och glass, då utbrister Vanessa: Momi, lova att innan jag åker hem så bakar du lussebullar!

Nu hoppas jag det inte dröjer så länge innan vi ses igen! För vad ska hon säga om mig då??

Det verkar lugnt i bloggosfären och på sociala medier, säkert ett sundhetstecken att man väljer annan sysselsättning under den korta sommaren.
Men det gäller inte alla, efter ett par datorlösa dagar har jag abstinens.
Så jag kör på som vanligt, jag har ju ständig semester!

1

Söndags-smakbit # 25

Bloggen Flykten från verkligheten ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.

Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.
En viktig regel: Inga spoilers!

Jag har tre böcker under läsning, en på finska, “Testamente” av Nina Wähä och
Kvinnornas Helsingfors – en kulturhistorisk guide
som jag denna vecka valt ett smakprov ur.

Jag har länkat titeln till förlaget där man får veta mer om boken som innehåller många olika avsnitt skrivna av olika kvinnor som tillsammans bildat en arbetsgrupp.
Helsingfors historia ur kvinnoperspektiv kunde man lite enkelt kalla denna guide till Helsingfors.
Jag läser ett avsnitt nu och då, när andan faller på, och vill ge ett smakprov ur avsnittet:
Mellan tradition och emancipation som är skriven av Maria Lival-Juusela och delvis handlar om Helsingfors Diakonissanstalt.

sid. 107

“Diakonissyrket gav kvinnor ett meningsfullt arbete, men handlade inte om individuell emancipation i modern mening. Det egna familjehemmet ersattes av systerhemmet, som utgjorde en “andlig familj” med en föreståndarinna och en manlig föreståndare som ställföreträdande föräldrar. Någon lön fick systrarna inte, men anstalten tryggade deras vård vid sjukdom eller ålderdom. Diakonissan var också alltid ogift. Det fanns inget förbud mot giftermål, men äktenskap innebar att yrkesbanan måste avbrytas. Först år 1959 kom en förnyelse som gav systrarna månadslön, lagstadgad arbetstid och pension för sitt arbete med att ta hand och sjuka och hemlösa barn och hjälpa de fattiga.
Under 140 har den anspråkslösa anstalten med åtta bäddar vuxit till en koncern med omsättning på hundratals miljoner euro och med 1300 anställda som alltjämt ser det som sin uppgift att ge röst och stöd åt samhällets svagaste genom bl.a narkomanvård, boendetjänster, utbildning för invandrare och rehabiliteringscenter för tortyroffer, sådana som inte får plats inom annan verksamhet.”

0

Det heter miiidsommar!

Och bäst firas den i Säfsen/Fredriksberg!

Efter en del strul med kommunikationerna mellan Falun och Fredriksberg löste sig problemen med inställda tåg och försenade bussar och jag kunde hälsa Vanessa och Saija välkomna, Vanessa vill genast bli kompis med katterna…

Det går sådär…mina katter är inte så vana vid barn!

Det blir skapligt tidig kväll och alldeles på tok för tidig morgon för en sjusovarkäring, men när en ljuv liten röst hörs viska: Momi, är du vaken? , ja då studsar hon (nästan) ur sängen.

Farmor Saija har dessvärre vaknat med jordens migrän och får en tröstekram av Vanessa..

Efter en frukost med… egentillverkad ostmacka är det dags att gå ut och …

plocka blommor!

Midsommarflicka
Vi äter en snabb lunch med potatis, sill och köttbullar för att sedan..

..”skutta” iväg mot hembygdsgården

Vi har en otrolig tur med vädret, när jag mötte upp mina tjejer vid bussen kvällen innan stod regnet som spön i backen men nu var det som synes en riktigt vacker sommardag!

Vi missade visst inmarchen och resningen av midsommarstången för där tronar den ju allaredan!

Dansen är i full gång och efter bara ett par minuters tvekan kastar sig Vanessa oblygt in bland övriga deltagare

..och strax är det dags för Små grodorna

Efter dansen uppträder först några skönsjungande flickor

..och sen är det dags för fiolerna

Nu är det hög tid för glass tycker Vanessa och momi köar snällt…

Saija mår inte ett smack bättre trots flera migräntabletter men försöker hålla skenet uppe..

Jag fotar Gertrud, en av de tjusiga folkdräktsklädda kvinnorna

..men alla är så midsommarfina !
När underhållningen tog slut passade vi på att tacka för oss, ta en promenad hemåt utan att ha upplevt en endaste mygga eller knott, vilket måste vara något för historieböckerna!

2

Utflykt till Gustavsfors

Vi var ett trettiotal som samåkte till Gustavsfors.
Det började ju bra, när vi skulle ha bakluckefika då kom regnet!

Utflyktsmålet var detta, fiskodlingen i Gustavsfors

Först berättade företagaren Ulf Hallin om verksamheten som han startade för fyrtio år sedan.
Sen fick vi dela upp oss i två grupper och följa med flotten ut till fisk-kassarna

Härute var det minsann liv i luckan! Matning sker helt automatiskt enligt schema beroende på fiskens ålder och vikt

När fisken kommer till anläggningen är den ca 10 cm lång och matas den första tiden 90 gånger per dygn! Vid ett års ålder väger de ca ett halvt kilo men de flesta simmar här några år.

Allt som går är datoriserat, företaget har under sommarmånaderna upp till tio anställda och vintertid kanske hälften.
Efterfrågan är mycket större än tillgången, det tillkommer inga nya odlingar pga. krångliga regler och många lägger ner verksamheten när de når pensionsåldern.

Här sitter en svala som fick tji! Alla kassar är täckta med nät, annars skulle måsar och framför allt hägrar kalasa på fisken.
Ulf berättade att svalfamiljen bor någonstans under flotten, de flyger orädda nästan vid vattenytan trots att flotten är igång. Där nere någonstans finns boet med de små ungarna som matas dagarna i ända. Svalorna har bott där varje sommar i femton år!

Med lite hopp och skutt tar vi oss mellan kassarna för en närmare titt
Jag passade förstås på att räkna fiskarna, de var exakt 177.000 stycken!

Pelletsen fiskarna matas med består förutom av fisk och benmjöl även av ärtprotein då fisk numera är en bristvara. Hunden godkände pelletsen och sa att den smakade gott!

Sjöluften suger som ni vet, så nu var vi alla hungriga och begav oss till hembygdsgården för att äta lunch

Svårtippat vad vi fick på tallriken förstås! Till den goda varmrökta laxen serverades en underbar sås gjord på creme fraiche och hjortron!

Vi avslutade vår utflykt med fika innan vi vände kosan hemåt

Visst fick jag med mig lite godsaker till midsommarbordet, jag får ju finbesök!

Det strulade till sig med det också, dottern hade bokat tåg-buss-biljett från Borlänge och fick en timme innan avfärd reda på att tåget var inställt o ersattes med buss…en halvtimme senare! Det innebar att anslutningen till Fredriksberg inte fungerade!
En hjälpande kollega kom till undsättning, hon skjutsade flickorna till Sunnansjö där de hann ikapp bussen.
Nu är de snart här och jag har redan fått meddelandet: Vi är hungriga!

Nu stänger jag bloggeriet för några dagar och ägnar mig åt andra trevligheter
Vi ses snart!

1