Söndags-smakbit # 8

 

Bloggen Betraktelser ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

Jag läser romanen Ljuset bakom ögonen av Tommi Kinnunen. Titeln är länkad till bokförlaget.
Den är en fristående fortsättning på Där vägarna möts som jag läste för ett par år sedan, en 1900-tals historia berättad genom tre generationer starka kvinnor.
I den här romanen har vi kommit till 1950-talet och huvudpersonen är en ung blind flicka vars väg till vuxen oberoende kvinna vi får följa.

Smakbit sid. 116

“Vi är ständigt utsatta för andras blickar. Därför är det bra att bo tillsammans här i avskildhet och lära sig att vara som vanligt. Om man är blind får man inte därutöver vara besynnerlig på något annat sätt, för vanliga människor gillar inte dem som är avvikande. Man får inte vagga med kroppen eller trycka mot ögonen med fingrarna även om det kan kännas skönt. Det kallas blindism och det måste man lära sig att undvika om man ska umgås med andra människor.”

s.127

“För två år sedan dog mumma i cancer. Hon hade tagit det med jämnmod, sagt till läkaren att någon sjukdom måste en gammal människa ha. Mumma bakade och frös ner godsaker som skulle bjudas efter begravningen och lagade mat till paappa för ett år framåt. Sista kvällen befallde hon sina barn och sin man att lämna rummet.
Nästa morgon var hon borta. Efter begravningen hittade man en vattenbadskastrull till varje barnbarn på bordet i stugan. Hon hade beställt dem i förväg, slagit in och betalat med sin anspråkslösa pension. -Så att de kan koka gröt till sina barn.”

0

Jag har läst..

Huldas hus Bokomslag Huldas hus
Anita Salomonsson
roman
Norstedts
2020
199

Från sitt lilla skafferi med fönster ser Sara Sofia ett hus resas på gårdsplanen. Det är stort, märkvärdigt och har enorma fönster mot norr. Och vad än märkvärdigare är - det är en ogift kvinna som flyttar in. En bröllopsfotograf vid namn Hulda, som är tjusig, har sett världen, och på sätt och vis tar den till byn.
Huldas liv och hennes sätt att vara kvinna kommer att påverka inte bara den ensamma Sara Sofia, utan även en viss sopåkares och hans unga hustru flera decennier längre fram i tiden.

Utdrag ur boken:
sid. 58
"En rak näsa skymtade under hattbrättet och ett par vänligt plirande blå ögon.
Så det var jag som bodde i det lilla huset, sa han som mer för sig själv, makade till sig en bit där på bron och kastade en hastig blick upp över bron.
Hängselstropparna klapprade muntert i kapp med fransarna på min småblommiga schal.
Och det var som om vi med vindens hjälp denna dag på ett så lätt och behändigt sätt snoddes ihop. Fick oss att som i trots mot gällande sedvänjor och mina läppars långvariga torka skratta och le."

Jag har läst många av författarens böcker, hon började inte skriva förrän vid nära 60-års ålder. Hennes skildringar är så vackert utformade, samtidigt lite ordkarga på ett behändigt vis. Hennes prosa passar mig, jag njuter av den.

Dock måste jag tillstå att denna roman inte är hennes bästa. Jag tycker handlingen haltar något, och slutet av historien känns inte helt naturlig utan tillsatt för att låta romanen fortsätta några kapitel till.
Om du inte läst något av författaren så vill jag särskilt lyfta fram romanerna"I enslighet framfödt" och "Skärvor av liv".

0

Söndags-smakbit # 7

 

Bloggen Betraktelser ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

Jag läser fortfarande samma bok som förra veckan, Girl, woman, other, som jag gav smakbitar ur då. Den boken växer ju mer jag läser kan jag säga!

Men, jag läser också En fördämning mot Stilla Havet av Marguerite Duras
Den ingår i Selmas bokutmaning

då jag valt den som “En klassiker av en kvinnlig författare”
Titeln har jag länkat till förlaget där du kan läsa mer om boken.

Smakbit sid.85

“Han väntade lite och sa långsamt och med eftertryck -Det är inte det att vi hindrar henne från att ligga med vem hon vill, men ni, om ni vill ligga med henne så måste ni gifta er med henne. Det är vårt sätt att säga fan ta er.
Herr Jo höjde huvudet en andra gång. Hans bestörtning inför så mycken skandalös uppriktighet var så stor att han glömde att ta anstöt av den.”

sid.211

“Den åldrige malajen var en lång man, med mycket magra ben nedstuckna i enorma fötter som liknade snöskor, som hade plattats ut och blivit breda av att stå stilla i risfältens blöta jord, och man hade kunnat hoppas att han en vacker dag skulle kunna gå på vattnet med dem, men ack, detta var det inte frågan om för korpralen. “

0

Jag har läst…

Ur regnskogens skugga - Daniel Rolander och resan till Surinam Bokomslag Ur regnskogens skugga - Daniel Rolander och resan till Surinam
Daniel Rolander, James Dobreff, Arne Jönsson, Helene Schmitz
Geografi, Sydamerika
Bokförlaget Max Ström
2012
foliant
195

Boken berättar om en ovanlig resa. År 1754 gav sig Daniel Rolander (en av Carl von Linnés lärjungar) på dennes uppdrag iväg på en strapatsrik resa till Sydamerika och Surinams urskogar. Han skickades dit för att insamla växter och djur och beskriva landet. Resultatet av den två år långa resan blev en 700-sidig dagbok "Diarium Surinamicum" som målande berättar om växt- och djurliv, men också om en extremt krävande vardag fjärran från Linnés Hammarby.
Nu träder för första gången Rolanders text fram i svensk språkdräkt, i översättning från latinet av Arne Jönsson. Fotografen Helene Schmitz har rest i Rolanders fotspår och hennes magiska bilder från Surinam ger en färgstark förnimmelse av djungeln - vacker och hotfull. I förening med James Dobreffs essä om Daniel Rolander har detta blivit en gripande skildring av en mans kamp mot elementen i strävan efter kunskap och upplysning.

Utdrag ur boken:
s.59-60

"När jag precis gått och lagt mig men ännu inte somnat, kände jag ett litet djur som gick på ena foten. När jag försiktigt och undan för undan dragit täcket från foten såg jag en skorpion, Scorpio americanus, som långsamt rörde sig över foten. Håret reste sig på huvudet, armar och ben frös till is. Icke desto mindre lyckades jag hålla foten stilla till den förflyttat sig till täcket. När jag genomborrade den med en rätt stor nål, böjde den snabbt som ögat på den beväpnade stjärten, så att det inte var långt ifrån att den hade sårat mig i handen med ett stick av gaddeen. Jag sov mindre tryggt den natten och följande nätter i denna del av världen.
Slavar bar överallt i staden omkring på korgar av olika slag som innehöll frukter av Citrus medica, som skulle pressas så att man fick saft. Den användes till att tvätta golv och väggar samt alla hushållskärl som därigenom glänste vita och doftade gott."

sid.69
"Den 1 juli. Natten molnig med stora klara fläckar, dagen molnig med klara fläckar, vid middagstid lätt regn. Termometern på grad 27 över fryspunkten.
-Gång på gång hör man piskrapp vina, när ett par svarta slavar piskar en dömd kamrat. Det sker dagligen i alla hus i staden. Detta slags straff, som är fruktansvärt att lyssna på och gräsligt att åse, brukar olyckliga svarta slavar underkastas för minsta förseelse. Om de till exempel alltför långsamt utför en befallning, om de slår sönder ett glas, om de råkar föra oväsen, då straffas de för förseelsen med hundra piskrapp. En vit man hade knappt kunnat stå ut med dessa slag med livet i behåll..."

s126
Jumpo-jumpo (hopparnas hoppare) är en liten mörkt bronsfärgad groda med kluvna fötter, med en liten knöl på tårna. Tårna är längst ut valkiga, sträva och överdragna med ett klibbigt lim så att de fäster sig vid de enskilda kroppar de kommer i kontakt med och inte kan lösgöras, om inte djuret av fri vilja hoppar vidare. Den är så stark att den lätt hoppar från golvet upp i ett högt tak. Den förekommer ofta inomhus och skyggar inte för att leva tillsammans med människor. Om man försöker fånga den, hoppar den upp och sätter sig fast i pannan, på näsan, munnen eller ögonen. Den liksom övriga grodor, används som födoämne av indianerna."

När jag var tonåring läste jag många skildringar av upptäcktsresande i främmande exotiska länder, helt fascinerad av olika kulturer, seder, folkstammar. En av favoriterna var Arne Falk-Rönne vars böcker jag fullkomligt slukade. Titlar som "Mina vänner kannibalerna" och "Söderhavets sju vågor" är exempel på sådana böcker. Jag drömde självklart om att få ge mig ut på egna farliga expeditioner och hitta nya folkstammar som världen ännu inte skådat...

Jag kan väl säga att när jag läste den här boken så kom min stora fascination för allt främmande och nytt tillbaka, det var som att slungas över femtio år tillbaka i tiden!

Vill du läsa något ytterst äventyrligt och spännande, fascinerande och utvecklande, lära dig om växter, djur och främmande miljöer, så läs denna bok! Att den är skriven på 1700-talet gör den än mer autentisk.

0