Jag har läst/Olen lukenut

Kaikkien toiveiden kylä Bokomslag Kaikkien toiveiden kylä
Anja Snellman
roman nutid Grekland
WSOY
2018
356

Kreetalainen 93-vuotias Agave elää autioituneessa vuoristokylässä aasin, koiran, kanojen, vuohien ja muistojensa kanssa.
Eräänä päivänä hän löytää vuohipolulta pahoin loukkaantuneen nuoren Monikan. Naisten yhden kesän mittainen, ystävyydeksi lämpenevä suhde ja risteilevät elämäntarinat ovat matka Euroopan kuohuviin vuosikymmeniin, rakkauden ja julmuuden tekoihin.

Ote siv.316

"Puoliltapäivin Agave nostaa silmänsä virkkuutyöstään, katsoo ulos ikkunasta ja sanoo Monikalle: kohta sataa. Heti sen jälkeen pensaat alkavat kumartaa, oliivipuiden lehdet vipattaa, salkoruusut huojuvat ja alkaa ripeksimisestä voimistuva, sihisten piiskaava sade, joka saa pian pihan tulvimaan, kanat kiiruhtamaan katokseensa, aasin luimistelemaan korviaan ja Monikan juoksemaan ulos ja pomppimaan pihan lätäköissä paljain jaloin kasvot ja kädet taivasta kohti."

En mycket varm och läsvärd roman om livet!
När två människor från helt olika generationer och olika länder befinner sig på samma plats en längre period, ja då händer det mycket. Att få ta del av en annan människas erfarenheter och liv är en ynnest, en dyrbar vänskap föds när man stöter och blöter alla ämnen man kan komma på att diskutera, från att bara skrapa på ytan till att föra djupare samtal. En förståelse för varandras liv och historia ger perspektiv, alla är vi människor!

0

Söndags-smakbit # 25

Bloggen Flykten från verkligheten ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.

Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.
En viktig regel: Inga spoilers!

Jag har tre böcker under läsning, en på finska, “Testamente” av Nina Wähä och
Kvinnornas Helsingfors – en kulturhistorisk guide
som jag denna vecka valt ett smakprov ur.

Jag har länkat titeln till förlaget där man får veta mer om boken som innehåller många olika avsnitt skrivna av olika kvinnor som tillsammans bildat en arbetsgrupp.
Helsingfors historia ur kvinnoperspektiv kunde man lite enkelt kalla denna guide till Helsingfors.
Jag läser ett avsnitt nu och då, när andan faller på, och vill ge ett smakprov ur avsnittet:
Mellan tradition och emancipation som är skriven av Maria Lival-Juusela och delvis handlar om Helsingfors Diakonissanstalt.

sid. 107

“Diakonissyrket gav kvinnor ett meningsfullt arbete, men handlade inte om individuell emancipation i modern mening. Det egna familjehemmet ersattes av systerhemmet, som utgjorde en “andlig familj” med en föreståndarinna och en manlig föreståndare som ställföreträdande föräldrar. Någon lön fick systrarna inte, men anstalten tryggade deras vård vid sjukdom eller ålderdom. Diakonissan var också alltid ogift. Det fanns inget förbud mot giftermål, men äktenskap innebar att yrkesbanan måste avbrytas. Först år 1959 kom en förnyelse som gav systrarna månadslön, lagstadgad arbetstid och pension för sitt arbete med att ta hand och sjuka och hemlösa barn och hjälpa de fattiga.
Under 140 har den anspråkslösa anstalten med åtta bäddar vuxit till en koncern med omsättning på hundratals miljoner euro och med 1300 anställda som alltjämt ser det som sin uppgift att ge röst och stöd åt samhällets svagaste genom bl.a narkomanvård, boendetjänster, utbildning för invandrare och rehabiliteringscenter för tortyroffer, sådana som inte får plats inom annan verksamhet.”

0

Jag har läst..

House rules Bokomslag House rules
Jodi Picoult
roman, familj, Aspergers syndrom
Hodder & Stoughton
2010
556

Jacob Hunt is a teenager: brilliant at maths, wicked sense of humour, extraordinarily organised, hopeless att reading social cues.
And Jacob has Asperger´s. He is locked in his own world - but aware of the world outside, and wanting to make a connection. Jacob tries to be like everyone else, but doesn´t know how.
When his tutor is found dead, all the hallmark behaviours of Jacob´s syndrome - not looking someone in the eye, odd movements, inappropriate actions - start looking a lot like guilt to the police. And Jacob´s mother must ask herself the hardest question in the world: is her child capable of murder?

Detta var en mycket stark roman.
Karaktärerna är verklighetstrogna och äkta, och jag lärde mig massor om Aspergers syndrom. Jag har fått en förståelse för de problem dessa barn har och med dem hela familjerna.
Det har tagit lång tid för mig att läsa boken. Både för att den ibland är nästan för stark, det är svårt att förstå hur alla inblandade orkar med att bli ifrågasatta, mobbade, motarbetade. Och också för att läsningen varit så fascinerande att jag inte velat att den ska ta slut.
Jag kunde precis förstå hur Jacob tänkte och tyckte, hur han drog slutsatser, hur han försökte anpassa sig och hur han ofta misslyckades i sina försök att vara "normal"
Men jag har också läst om hur kärlek och ännu mera uppoffrande kärlek kan leda till förbättringar i dessa barns tillvaro. Samtidigt tycker oftast dessa barn inte om fysisk kontakt lika lite som att se andra i ögonen. Men jag är övertygad om att alla individer med rätt hjälp kan få ett rikt och bra liv, med rätt resurser och förståelse från samhället.
Vill du lära dig mer om autism och Aspergers så ska du absolut läsa den här boken!

0

Söndags-smakbit # 24

 

Bloggen Betraktelser ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

 

Jag började igår på en nyutgiven redan mycket omtalad roman, Frannie Langtons bekännelser av Sara Collins

Titeln är länkad till förlaget där du kan läsa mer om boken.

Smakbit sid. 34

“Phibbah väntade så länge att det nästan var som en rysning av lättnad när hon väl började. Det är alltid ögonblicket innan som är värst. Hela kroppen väntar. Sedan hörde jag henne röra sig bakom mig, hörde björken vissla. Smärtan sjönk in i mina lår som en klo. Skar hårda skåror djupa som spikar. Piskade upp ett tunt blodflöde, fångade min andedräkt, begravde den djupt. Ännu en hög vissling. Jag tryckte pannan mot jorden och gräset, försökte låta bli att gråta, men hon gav mig tio, ett rapp för vart och ett av mina förmodade år.”

0