Kategori: Läst

Jag har läst..

Ålevangeliet - Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk Bokomslag Ålevangeliet - Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk
Patrik Svensson
Zoologi, fiskar
Albert Bonniers Förlag
2019
278

Hur mycket kan man veta om en ål?
Eller om en människa?
Ålen, Anguilla anguilla, är ett av de mest gåtfulla djur som naturen skapat. En fisk som gett upphov till ett alldeles eget mysterium inom naturvetenskapen, det som kallas "ålfrågan".
En fisk som alla från Aristoteles till Sigmund Freud försökt förstå sig på, utan att lyckas. Och som nu dör ifrån oss, utan att vi riktigt förstår varför.
"Ålevangeliet" är också en bok om författaren och hans far och hur ålen förde dem samman: "Dom är märkliga, ålarna", sa pappa. Och han verkade alltid lite förtjust när han sa det. Som om han behövde det gåtfulla. Som om det fyllde något slags tomrum i honom. Och jag lät det övertyga även mig. Jag bestämde mig för att man finner det man vill tro på när man behöver det. Vi behövde ålen. Tillsammans hade vi inte varit desamma utan den.

Utdrag ur boken:
s.56
"Ålen gäckade honom, och det bidrog kanske till att Sigmund Freud med tiden lämnade den rena naturvetenskapen för den mer komplexa och omätbara psykoanalysen. Sättet ålen gäckade honom på var dessutom ironiskt med tanke på vad Freud så småningom skulle komma att fördjupa sig i; den dolde sin sexualitet för honom. Mannen som senare skulle komma att påverka hela 1900-talets tänkande kring kön och sexualitet, och som skulle gräva sig djupare in i människans inre än någon före honom, lyckades när det kom till ålen inte ens hitta själva könsorganet."

Min erfarenhet är att det ofta är så att när en bok blivit upphaussad till skyarna, så faller den ner som en pannkaka när jag läser den.
Därför var jag också ganska skeptisk när jag tog mig an denna till formatet lilla bok om ett stort mysterium. Tack och lov möter jag inget fikonspråk som skulle kräva en magistersexamen för att begripa. Istället finner jag en berättelse om en far och en son och hur ålfisket i ån bygger deras relation.
Samtidigt får jag veta hur ålens livscykel gäckat nästan alla stora vetenskapsmän som gett sig sjutton på att lösa dess gåta.
Ibland känner jag lite vämjelse rent av. Jag har serverat rökt ål på julbord och blev inte någon älskare av den fettdrypande "delikatessen", men jag finner desto mer sympati för ålens enorma tålamod i sin riktiga livsmiljö, den kan bli minst lika gammal som den äldsta människa! Och jag ger den känslor, jag kan inte låta bli. Jag tycker synd om ålen i brunnen som bara ligger där och andas, år ut och år in, men när man äntligen beslutar sig för att "rädda" den till ett akvarium...ja ni fattar, det går inte så bra.
Nu har man vänt och vridit på de flesta aspekter av ålens livscykel och hur i hela friden kan det vara så spännande och givande läsning?
Boken lever i alla fall med råge upp till mina förväntningar och jag förstår nu varför den sålts till över trettio länder innan den ens gavs ut!

0

Söndags-smakbit # 41

Bloggen Flykten från verkligheten ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.

Jag har nyss börjat läsa boken Och bergen skall rämna av Erika Olofsson Liljedahl

Berättelsen är förlagd till det norrländska rallarsamhället Tornehamn sommaren 1901 där järnvägen ska ta plats mellan fjällen där renarna betar och samerna lever.
Titeln är länkad till förlaget där du kan läsa mer.

Smakbiten kommer från sid. 46

“-Järnvägen är en stor tillgång för landet, sa han. När den står klar kommer vi att kunna ösa ur ymniga rikedomar. Jag har sagt till Hedvig att hon ska vara stolt över att ha en bror som är vid banan. Att landet knyts samman på detta sätt, från syd till norr. är oerhört stort!
-Kommande generationer kommer att tacka oss för vårt arbete. Det får man påminna sig om de dagar det känns tungt. Inte för att jag tippar grus eller lägger räls, men självavården är också en börda.
Hedvig bet i en syltök och Georg började berätta om begravningarna han förrättat sedan de kom hit. Den skarpa ättikssmaken förstärktes av orden när den spred sig i munnen, och fick henne att tänka på något surt och ruttet.”

0

Jag har läst..

Stefans Lilla Svarta - Bokashi, biokol och bakterier Bokomslag Stefans Lilla Svarta - Bokashi, biokol och bakterier
Stefan Sundström/Jeanette Andersson
Trädgårdsskötsel
Leopard Förlag
2019
206

Jäsande vin, doftande surkål och bubblande kvass. Vem hade kunnat tro att bakterier skulle användas för att lösa världens problem? Ny forskning visar nämligen hur vi med de nyttiga bakteriernas hjälp kan producera mat och samtidigt dämpa klimatkatastrofen. Allt kan börja i ditt eget kök, med så lite som en hink och ett lock!
Nyckeln ligger i kolet, och det är här bokashin kommer in: en komposteringsmetod som både är fossilfri och understödjer hela den komplexa väv av liv som finns under våra fötter. Till skillnad från vanlig kompost kapslar bokashi in koldioxid och låter det istället berika vår matjord - på så sätt får vi både oslagbara tomater och renare luft.

Utdrag ur boken:
s.112
"Vår kropp består till 99% av bakteriernas DNA, 1 % är vår egen! Vi är vandrande ekosystem! Och jag är som en skog, som en kontinent. Eller som ett hav. Du med! Man skulle kunna vända på hur man ser på sig själv och säga att ens huvudsakliga uppgift här i världen är att vara en vandrande bostad åt miljarder bakterier: Ibland kan jag tycka det är skönt att tänka så,man är till nytta för andra varelser, vare sig man vill eller inte!"

sid 120
"Vi har hört om utrotandet av den biologiska mångfalden här uppe på jordytan. Vi har sett regnskogar sågas ner, isbjörnar svälta ihjäl och tonfiskar fiskas ut. Men väldigt lite har vi hört om dom kungadömen som utplånas under våra fötter, där nere i jorden. Och härinne, i vårt inre.

2.140
"Konstgödsel gör så att växterna inte behöver bygga sin symbios med mikroberna i jorden. Och det vi odlar får allt mindre av dom för oss nödvändiga näringsämnen som mikrolivet förut berikade växterna med. Men MYCKET mat blir det. Mat som är dopad med kväve för att ge stor vikt och volym. Det är lite som att vi ger jorden junkfood. Och därmed oss själva."

Vad säger man?
Stefan Sundström är för mig en gammal rockare och låtskrivare.
Att han skrivit ett flertal böcker har gått mig förbi...
Nu lånade jag den här boken av en enda anledning, och det var ordet BOKASHI...
Jag var tvungen att ta reda på vad begreppet betydde...sån är jag.
Vad jag fann förutom en förklaring till ordet var en för mig helt ny värld!
Nu ska jag inte överdriva, jag kommer inte att börja odla, jag kommer inte att börja kompostera.
Men jag har lärt mig mycket, tack vare Stefans underfundiga och kloka språk som vem som helst kan begripa!
Kemi och fysik var inte mina bästa ämnen i skolan, tvärtom, och jag kan inte nu heller efter att ha läst boken förklara kemiska processer. Men, jag begriper sammanhanget! Och bara det är värt mycket.
Nu fattar jag varför t.ex tomater inte längre smakar nånting, jag blir besviken på butikernas utbud av antingen stenhårda eller vattniga tomater, svindyra men helt smaklösa. Stefan samlar frön från små privata odlare och får därmed en helt annan smak vilket säkert alla som är hemmaodlare kan intyga...

Jag utnämner den här boken till årets julklappsbok! Jag som inga klappar köper...
Men den passar så många oavsett vilken typ av liv du lever och var du lever.
För att den är en del av något mycket större, klimatkrisen vi lever mitt i och som vi alla måste hjälpas åt att göra något för att förbättra. Greta kan ju inte göra allt själv...
Och även om detta inte är en kokbok så finns det en instruktion för hur du syrar själv, i ditt eget kök.
En stor eloge också till det tilltalande yttre och inre, härliga illustrationer och foton bidrar till njutningen att bläddra, läsa och reflektera, vad kan jag göra i min vardag?

2

Söndags-smakbit # 40

 

Bloggen Betraktelser ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

Jag läser denna vecka Can´t and won´t av Lydia Davis
Titeln är länkad till Goodreads där du kan läsa mer om författaren och boken som består av ett stort antal “short-stories”, en del är bara ett fåtal meningar långa medan andra är mer i novell-längd.

Smakbit sid.40
Ur “Eating fish alone”
I love fish, but many fish should not be eaten anymore, and it has become difficult to know which fish I can eat. I carry with me in my wallet a little folding list put out by the Audubon Society that advises which fish to avoid, which fish to eat with caution, and which fish to eat freely.When I eat with other people I do not take this ist out of my wallet because it is not much fun to have dinner with someone who takes a list like this out of her wallet before she orders. I simply manage without it, though usually I can remeber only that I should not eat farmed salmon or wild salmon, except for wild alaskan salmon, which is never on the menu”

sid. 102
“Men”
There are also men in the world. Sometimes we forget, and think there are only women – endless hills and plains of unresisting women. We make little jokes and comfort each other and our lives pass quickly. But every now and then, it is true, a man rises unexpectedly in our midst like a pine tree, and looks savagely at us, and sends us hobbling away in great floods to hide in the caves and gullies until he is gone.

1