Jag har läst…

Det första chiffret Bokomslag Det första chiffret
Kontrahenterna, del 1
Denise Rudberg
roman 1940-tal
Forum förlag
2019
264

Året är 1940
Samtidigt som hotet från Nazityskland växer sig starkare förenas tre kvinnor: Signe flyttar från landet till storstaden. Elisabeth säger upp sig från sitt jobb under dramatiska omständigheter. Iris flyr från Estland med sina två söner. De väljs ut av regeringen för att genom signalspaning knäcka tyskarnas kod.
I en tid då ingen vet var man har den andra, och där farliga män med tveksam moral verkar i det fördolda, blir Signe, Elisabeth och Iris livsviktiga för rikets säkerhet.

Jag har bara läst Rudberg en gång tidigare och det var för femton år sedan!
Kanske beror det på att hon har skrivit många böcker inom genren "Elegan Crime" som jag inte har något större intresse för.
Den här boken tycker jag håller måttet såtillvida att karaktärerna är fint utmejslade, handlingen är förlagd till en intressant tid, och texten flyter på bra.
En lättläst bok som underhåller för stunden.

1

Söndags-smakbit # 31

Bloggen Flykten från verkligheten ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.

Jag har läst Här är vi av Graham Swift som handlar om Ronnie, en briljant ung trollkarl, och Evie, hans assistent samt konferencieren Jack, som håller i alla trådar. Handlingen är förlagd till Brighton 1959.

Smakbit sid.36

” Evergrene var olikt alla andra hus han hade upplevt. För bara två personer var det enormt. Det hade olika rum för olika sysselsättningar. Det hade en matsal att dinera i. Vad betydde dinera? Det hade ett badrum med ett jättestort vitt badkar. Det hade ett vardagsrum – ett rum som bara var till för att sitta i. Liksom det hade två små separata rum bara för att skita i. Till och med trädgården som tycktes sträcka ut sig i det oändliga, hade olika rum: en köksträdgård, en gräsmatta, blomsterängar, ett växthus och drivbänk. Det fanns till och med en urgammal rynkig man som hette Ernie som kom för att “sköta om” trädgården. Ett tag trodde Ronnie att Ernie bodde i växthuset.”

sid. 86

“Han placerade henne i en låda och tog, medan hon låg i den, ett svärd – två, tre svärd – och stack dem genom henne. Men dessförinnan hade han placerat henne i en annan låda, hopkrupen som en uppbunden kalkon i en ugn, och sedan stängt locket och låst det med den magiska nyckeln – och fått henne att försvinna. Och sedan – fått henne att komma tillbaka igen.”

1

Söndags-smakbit # 30

 

Bloggen Betraktelser ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

Jag läser just nu en sprillans ny bok, Bakvatten, av debutanten Maria Broberg

Boken handlar om människoöden i Västerbottens inland i mitten av sextiotalet, och om Nilas försvinnande. Den skildrar ensamhet, längtan, byskvaller och hur långt samvetet kan sträcka sig.
Titeln är länkad till förlaget där du kan läsa mer.

Smakbit sid.67

“Håkan fick hålla tillgodo med Hebbes gamla cykel som egentligen var för stor för honom. Många var gångerna han slant på tramporna och rev upp hälen eller slog i pungen och sedan stod vid vägrenen och plågades och hoppades att ingen av dem som körde förbi skulle se honom. Håkan skulle för alltid förknippa lukten av varmt grus och rölleka med pungvärk. “

sid. 103

“Kalla vinterdagar spred sig en förlamande kyla från ytterväggen in i utrymmet, trots att Hebbe hade satt upp tjocka skivor av tretex på väggarna. Skivorna var tapetserade med en rulle överbliven, omodern tapet som skulle efterlikna puts men mest såg ut som om en gröttallrik spytt över väggen, men den gav alkoven ett ombonat sken när han tände sänglampan.”

0

Jag har läst…

Svartstilla Bokomslag Svartstilla
Susanne Skogstad
debutroman
Wahlström & Widstrand
2019
141

Två personer som har levt tillsammans hela sina vuxna liv och nu finns bara en av dem kvar.
Svartstilla är en stark kärlekshistoria och en djupt berörande berättelse om ett långt äktenskap. Det är också en roman som ställer svåra frågor om en människas rätt till sitt eget liv, till sin sorg, sina minnen, sin kropp och sin framtid. En skimrande roman som träffar rakt i hjärtat.

Utdrag ur boken:
sid. 31
"Jag sätter mig ned i stolen framför spegeln. Börjar sätta upphåret som jag gör varje morgon. Något monotont. Något som är sig likt. Som jak kan hålla fast vid. Något så enkelt som att sätta upp håret.
Och jag ser mig själv som du måste se mig. Och jag ser hur trist och dum jag måste verka där jag sitter med min ynkliga kropp och sätter upp det stripiga håret som om det vore en mening med det. I tron att om jag gör detta varje dag så håller världen ihop."

sid.122

-Hur kommer du ihåg mig?
Jon ser upp.
-Hur jag kommer ihåg dig?
Han tänker sig för.
-Nej, jag vet inte, mor, jag minns dig väl först och främst som sträng, men rättvis.
Sträng
Jag känner inte igen mig i det ordet. Tycker inte om smaken av det. Förstår inte att det ska ha något med mig att göra. Men så gör jag det ändå
-Du kunde snabbt bli arg om vi stojade för mycket."

Väldigt moget och naturligt skrivet av en ung författare, att kunna tänka sig in i huvudet på en gammal kvinna som förlorat sin livspartner, att kunna skildra hennes vilsenhet, hennes kantighet och hennes kamp för att få göra som hon själv vill den tid hon har kvar.

1