Jag har läst/lyssnat

I november lyssnade jag på följande två böcker:
En ganska ond man av Robin Muhr Betyg 4/4
Uppläsare: Niklas Engdahl Betyg 3/4
Förlag: The Book Affair

Nils Leopold är 38 år och en cynisk före detta dramatiker, som hatar sig själv nästan lika mycket som han hatar cyklister och yogainstruktörer. Sedan sju år tillbaka bor han ensam på en förfallen husbåt ett renoveringsprojekt han aldrig önskade sig, men köpte med sin stora kärlek Tove. Hon gick bort i samband med komplikationer vid förlossningen, innan de hann flytta in. Sedan dess har Nils undvikit ansvar genom att skylla allt på ett universum som tycks vilja honom illa.
Hans pappa Björn, mannen han aldrig lyckats komma nära, tog över vårdnaden om sonen Fabian redan som spädbarn eftersom Nils var oförmögen att hantera livet.
Motvilligt går Nils därför i terapi hos Sara hans 23:e psykolog på fem år som lyckas väcka något i honom. För första gången på länge finns någon form av gnista hos honom att vilja styra upp sitt liv. Hon utmanar honom att bearbeta traumat genom att skriva klart en pjäs om Tove.
Plötsligt vaknar hans gamla jag till liv igen, mitt i rampljuset på Dramaten. Men kan han iscensätta sin sorg och förvänta sig att läka? Och finns det tid för det innan Nils son försvinner ur hans liv för gott? Och kanske ännu viktigare: Är det möjligt att bli en bra pappa utan att först bli son till sin egen far?
En ganska ond man är en varm och humoristisk roman om sorgen vi gömmer, kärleken vi glömmer, och relationerna vi kanske aldrig riktigt förstår förrän det är för sent.

Det här är egentligen inte en bok i min favoritgenre, men som ljudbok fungerade den utmärkt. Handlingen var inte för mycket tillrättalagd och det var lätt att känna sympati men också ilska mot huvudpersonen och hur han behandlade sina närmaste.

Kärlekens idioter av Emma Hamberg Betyg 2/4
Uppläsare: författaren Betyg 4/4
Förlag: Bokförlaget Polaris
Kärlekens idioter är en saga om tre människor som tror de vet precis hur de ska rädda sig själva. Men när Gertruds kastanjeträd försvinner spårlöst, helt utan logiska förklaringar, blåser även våra vänners räddningsmanualer bort. Kontroller tappas för att aldrig hittas igen, 30 000 böcker gör sig påminda, nycklar till gömda portar hittas och hjärtan börjar slå så högt att marken i Lilla Bävan skakar.

En av få feel-good-romaner jag läst klart, fast det gjorde jag ju egentligen inte…
Boken utvaldes till vår bokcirkel och jag tänkte att nu får jag bita ihop.
Jag började läsa boken men kom inte långt innan jag gav upp. Att läsa klämkäcka texter är bara inte min grej…
Sen bestämde jag mig för att testa att lyssna till boken, och se då blev det en helt annan upplevelse.
Plötsligt kunde jag faktiskt leva mig in i berättelsen och hade inga problem att lyssna i bortåt 18 timmar samtidigt som jag målade. En bra kombo!
Den stora behållningen var uppläsningen, Emma läste in den förbaskat bra, medryckande och med en stor portion humor.
På torsdag får vi lufta våra åsikter om boken på bokcirkelträffen….