Strömmande vatten
Denna sommar råder ju ingen brist på vatten!
Forsen brusar och näcken spelar..
Man känner nästan stänket i ansiktet
Igår gjorde vi en ny utflykt i hopp om flera fynd.
Vi parkerade bilen vid en sjö och gick en skogsväg tills vi hörde välbekant brus, forsande vatten!
Plötsligt var träden nerlusade av förbudslappar med hot om dryga böter om man tjuvfiskade!
Vi skrattade gott för vi hade gått en bra stund rakt in i skogen för att komma hit och undrade nog lite vilka som skulle besvära sig med att komma ut för att kolla eventuella fiskekort!
Vi passerade norra Smedjeströmmen och då kom vi fram till en äng med högväxt gräs och en obefintlig stig.
Där och då, omedelbums, bestämde vi oss för att vända.
Varken liten hund eller vi människor ville riskera att få på oss fästingar och andra insekter…
men,
föga hjälpte det, på kvällen satt en fästing på min mage!
Fullt påklädd var jag med långbyxor och grova kängor, ändå hittar otäckingarna vägen till mig! Hasse bryr dom sig inte om, han har inte haft en enda på sig, mitt facit denna sommar är tre!
På tal om fästingar så köpte vi förra veckan en nosgrimma till Blinka.
Hon är så sjåpig när man ska plocka fästingar på henne att hon morrar och hugger efter en och det blir en obehaglig och omöjlig situation. Med hjälp av en nosgrimma kan hon inte skada oss och det vill hon ju inte själv heller, hon är ju bara rädd!
Vi tog bort en fästing som satt i hennes armhåla och det gick mycket lättare då Hasse hade fria händer att hålla i henne och inte behövde hålla hennes mun stängd.
Men säg den glädje som varar, nu har Blinka en liten torr fästing som sitter på vänster sida om nosen, alltså ett ställe som nosgrimman går över!
Milde himmel, vi kommer aldrig att lyckas få bort den, hoppas den ramlar av av sig själv när den inte lyckas få någon näring..
Det var väl en trevlig avslutning på detta inlägg?
Kan ju alltid slänga in en bild på gulliga djur istället!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Kicki
Men det är då osedvanligt mycket gräs i år efter allt regn. Jag hittade knappt mina kantarellställen på grund av det höga gräset som växer överallt.
Personligen har jag inte haft mer än en krypande fästing på mig, mess dessdå fler på hundarna. Kramen
annette
Bra med mycket vatten, blir ju billigare el då;) Skämt bara, men jag har en känsla av att hos oss är det inte så mycket regn som i andra delar, en liten skur på em idag är allt på två dygn.
Hittade lite gula igår i Kolmården. men det kommer inte att bli så mycket fynd för mej i år tror jag, Holmen har ju nästan kört sönder halva Kolmården ser det ut som, t.om gamla fina allmänna terängspår har dom totalförstört. Gick vilse igår då ett milspår bara slutade i tomma intet i ett stort hygge och ingen varning fanns vid början av spåret!
Vet inte vad det är för brun svamp i Ditt förra inlägg, men ätbar ser den inte ut!
Ha det gott!
Kramen
AprilSus
Nu har jag börjat plöja igenom alla missad läsning, här på din blogg och hos andra bloggvänner. Du tycks ha hunnit med en hel del utflykter och en massa fina bilder från dessa platser.
Under våra dagar i Häggeby/Bålsta, så lyckades Nala leta upp hela 3 fästingar, men ingen utav dem hann bita sig fast, själv har jag klarat mig. Har bara haft en enda fästig som suttit fast på min kropp under alla mina år, tack och lov! 😀
Mygg fanns det där emot gott om och båda mina döttrar har benen fulla av myggbett, men mig tycks de inte gilla längre? Lästa att blodgruppen är avgörande för hur poppis man blir hos myggen, men jag vet inte om jag tror på det? Förr slurpade de gärna i sig av mitt blod och blodgruppen har väl knappast ändrat sig med åren? Kanske är mitt blod för järnfattigt för dessa små blodsugare? 😉
Själv känner jag inget sug alls efter att ge mig ut i skogen, för dessa jäkla älgflugor äcklar mig mer än fästingar och mygg. Bara jag tänker på dessa vidriga kryp, så känns det som jag har dem på mig. 👿 Tur att du trotsar skogens alla kryp och bjuder på härliga bilder. 😀
Kramis!?
Doris
Tror du inte att dessa otäckingar har hittat ända hit till Island !!?? Jag är skiträdd för dem och vill helst inte gå nära buskar eller högt gräs …
Stackars lilla Blinka, hoppas att hon blir av med sin fästing !
Sköt om dig, kram.
Mia
Nämen! Nog är det väl lite typiskt liksom…att fästingen satt sig just där då!!! Isch, så otäckt!
Jag ogillar dessa kryp nåt fruktansvärt!
Härliga vattenbilder du bjuder på, Paula…men du har ju alltid fina bilder 🙂
Stället där mina barn är födda, är ett ensamhemman uppe i skogen och nu är det knappt nån som är där, ens på sommaren, så det förfaller…jag blev så ledsen av att se det…
Kram på dig!
Marketta
Maken har inte haft några på sig än. Annars har han ju haft varje år. Men han har inte varit mycket i skogen än. Han har alla fall varit och vaccinerat sig. Det gav jag order om förra året. Jag har klarat mig från otygen hittills. Peppar, peppar ta i trä…..
Kramizzar
Marketta
Gun
Det bästa med att bo i en stad är att man slipper dom äckliga fästingarna! Vi hade massar på vårt förra ställe, där fanns gott om rådjur som sprang på tomten så man fick kolla sig varje dag. Trots det fick min man två typer av borrelia, inte kul. Sen har vi inga myggor här heller, förmodligen trivs dom inte så nära havet.
Förresten dom har stängt ner hela bloggspace helt utan förvarning så 450 inlägg jag skrivit är puts väck, sen är det så tomt utan dom vänner man brukar följa. Är du nöjd med din blogg? Funderar på att kanske börja skriva i en ny även om jag blev jäkligt besviken….
Bia
Ja inte är det vargen som vi ska vara rädda för…
Ninni
Härliga bilder av vatten!
Hur sjutton kunde fästingen hitta till din mage? Fy sjutton för dessa djur! Vi har ännu inte hittat några fästingar varken på oss själva eller på Snoozen än denna sommar och hoppas vi slipper också.
Bra med nosgrimman så Blinka slipper bita er.
Kramen.