Uppföljningsmöte

Då jag i mars månad var på en tre veckor lång utredning av min arbetsförmåga på Alfta Rehab skrev jag om min vistelse här på bloggen.
Därför vill jag också fortsätta att redovisa hur historien fortsätter…
I måndags var jag på ett uppföljningsmöte som Försäkringskassan ordnat tillsammans med Arbetsförmedlingen.

I kallelsen stod att jag fick ha en stödperson med mig. Bara det fick mig att känna mig liten och utsatt… Självklart följde sambon med mig!

Jag är ju arbetslös samtidigt som jag uppbär sjukersättning, därför är Arbetsförmedlingen ansvarig för min rehabilitering.
Jag arbetstränade på Alfta under några dagar med administrativa sysslor via datorn, två timmar per dag på eget rum, och det gick bra.
I slutomdömet från Alfta står det att arbetsträningen bör fortsätta i en tremånadersperiod för att utröna om jag har kvar en 25% arbetsförmåga eller inte.

Vad som förvånade mig på mötet var att Arbetsförmedlingens representant inte hade några förkunskaper om mig och min situation!
Nog kunde väl Försäkringskassan frågat mig innan om Arbetsförmedlingen fick ta del av omdömet från Alfta.
Då hade vi kunnat komma vidare snabbare, nu var jag tvungen att från början förklara min situation igen, liksom hela min yrkesbana…
Angående min rehabilitering ansåg jag själv inte att det var nödvändigt med samtalsterapi som Alfta hade föreslagit.
Har gått i terapi för tiotalet år sedan och då hjälpte det inte min situation det minsta.
Varken Af eller Fk verkade intresserade av att utveckla detta vidare..
Däremot påpekade jag nödvändigheten i att få hjälp med min vrist, dels ny undersökning och dels få ortopediskt hjälpmedel, i detta fallet ortopediska skor.
Enligt Fk ska jag kontakta vårdcentralen jag kommer att tillhöra efter flytten för att få en läkartid.
Jag uttryckte en viss oro över att inte hinna med arbetsprövningen innan min sjukersättning går ut i oktober, men enligt Fk får jag då ett tillfälligt beslut om förlängning så länge arbetsträning pågår.
Sedan diskuterades förstås vilken typ av arbetsuppgifter som kunde vara rimliga för mig.
Eftersom jag dels har problem med transporter till/från en arbetsplats, dels lider av dagliga diarreer som gör att jag inte kan åka hemifrån direkt på morgonen ställer detta krav på en anpassningsbar arbetsplats.

Jag framförde att jag helst såg att jag kunde sköta arbetsprövningen hemifrån, jobba när jag är som piggast, men där kunde förstås inte Af garantera att en sådan möjlighet kunde ordnas.

Vad gällde arbetsuppgifter var det närmast administrativa uppgifter som ansågs lämpliga, både av mig och av de övriga.
Jag ifrågasatte om någon efter en ev. positiv arbetsträning verkligen kunde vara villig att anställa någon på bara 25% tjänst, och enligt Af var detta ingen omöjlighet.
Då påpekade Fk att om man var arbetssökande på 25% och inte fick jobb var Samhall tvungna att erbjuda arbete!
Här går sambons och min uppfattning isär om vad som sades.
Jag uppfattade det som att om jag inte inom 6 månader hade fått jobb så skulle jag garanteras arbete inom Samhall, medan sambon ansåg att jag skulle beredas en 6-månaders anställning inom Samhall…
Hmmm, så lätt är det att uppfatta saker på olika sätt!
Hur som helst är nu nästa steg ett nytt möte med Af någon gång i augusti. Då ska även en representant från kommunen närvara eftersom Af ansåg att det var lättast att bereda mig en arbetsprövning inom kommunen.
Så är alltså läget just nu.
Min allmänna uppfattning om mötet och personalen var positivt.
Bägge verkade vara vettiga människor som det går att prata och resonera med
Man poängterade verkligen att detta var ett försök, och att ingen förutsatte att jag hade någon arbetskapacitet innan detta prövats i verkligheten.
Återkommer förstås i ärendet när nästa möte är avklarat…