Dramatisk fredag den 13

Ja jisses vad lite man vet om framtiden…
Härom dagen satt jag här och lattjade fram en liten kattblogg och igår blev det helt annan ton i skällan!

Vi hade bokat tid för kastrering av Astrid igår på veterinärpraktiken i stan. De opererade egentligen inte på fredagar men gjorde ett undantag då maken berättade att han på grund av jobbet inte kunde komma någon annan dag i veckan.
Vi åkte in och planerade att under tiden Astrid var hos veterinären ”göra stan” och shoppa loss!

Nå, vi shoppade loss i form av en hatthylla och en spikmatta på loppis samt en massa mat, både till djur och människor.
Klockan fem hämtade vi buren med Astrid. Operationen hade avlöpt väl och hon hade precis fått en uppvakningsspruta. Hon behövde ingen tratt utan skulle få lugn och ro första timmarna.
Första timmen den gick ju åt till hemfärden i bilen.
Väl hemkomna ställde vi in buren i sovrummet och stängde dörren för att inte kattungarna skulle störa.
Vi lämnade luckan till kattburen öppen och ställde en vattenskål på golvet utanför.
Hasse och jag turades om att kika in till henne, men hon bara sov…och sov.
När en timme gått sa jag att nu var det nog dags att ta en närmare titt och att väcka henne lite försiktigt.
Men si, det gick inte alls, katten var helt lealös!

Hasse tog upp henne i famnen, ruskade lite omilt på henne men det gav ingen reaktion.
Nu började vi undra om hon över huvudtaget var i livet!
Jag letade snabbt upp akutnumret till djursjukhuset i Falun för i stan hade de ju redan stängt.
Hasse fick höra hur han skulle kontrollera Astrids status och då han tryckte med fingret mot hennes öga reagerade hon, alltså var hon vid liv!

Jag hade då vi kommit hem påbörjat middagsmaten, isterband till mannen och lammkorv till mig stod i ugnen färdiga att inmundigas, men någon middag hade vi ju inte tid till utan nu blev det ilfärd till Falun!

Ganska orationellt kastade jag ner ett par byttor med den varma korven i en svampkorg som jag plockade med mig så snart stank bilen av äckliga isterband…som ingen ville ha, allra minst maken!

Vi hade bäddat in Astrid i en pläd för hon skulle hållas varm.
I Falun fick vi komma in direkt och katten blev undersökt av veterinär. När hon lyfte upp Astrid så reagerade hon för en stund för att sedan åter somna om. Lungor och hjärta lät bra, men tempen! Den visade på 35 grader, alldeles för låg med andra ord!

Någon diagnos var svår att finna där och då, men veterinären beslöt snabbt att behålla Astrid, försöka få upp temperaturen på henne och ta blodprover och annat nödvändigt.
Och det kändes skönt, även om det var förfärligt att lämna henne så var hon nu under ständig observation av kunniga veterinärer!

Innan vi åkte hem ringde jag till dottern och frågade om vi kunde få en fika 😆

Vi var välkomna över, så då fick vi ut något positivt av dagen i allafall!

..och så fick jag pussa på Daniel också!

Puh, jag blir svettig bara av att skriva om gårdagen här, men nu måste jag ju berätta glada nyheter också, Hasse är på väg till Falun i skrivande stund för att hämta hem Astrid som nu mår mycket bättre!

Lillungarna klarade dagen bra, de är ju inte längre beroende av Astrids mjölk, och vi fick hjälp av min väninna med matning då vi var borta så många timmar under dagen. Här leker dom med ett garnnystan jag köpte på loppis.

Och äta gör dom, med god aptit slickar dom rent min gröttallrik efter frukost!

Nu hoppas jag att den här kattidyllen om några timmar åter är verklighet!

Jag återkommer angående diagnos och spekulationer kring vad som hände när jag har mer ”kött på benen”.
Klart är i allafall att vi slipper betala något till djursjukhuset eftersom detta inträffade i samband med en operation på deras klinik.
Vi lämnade en fullt frisk katt för kastration och kanske var hon allergisk mot narkosen eller något annat men blodproverna hade i allafall inte visat något avvikande.

Puh, nu tar jag ut min lilla hund som tappert fick sitta i bilen större delen dagen igår!