Jag har läst..

Blå Bergens Sång – upptäcktsfärd i tid och rum av Pernilla Sundin

En knapp halvtimme från Örebro väntar en helt annan värld.
Ett Norrland, en sägenomspunnen vildmark en gång fylld av grånande torp, rykande kolmilor och levande folktro.
Här gick korna fritt på skogen. Här levde människor som du och jag, för inte alls så länge sedan.
Kilsbergen – de Blå bergen – är så oändligt mycket mer än skidspår och friluftsliv.
Det är en värld av mystik, vardagsslit och överlevnadskonst, just bakom hörnet av vår egen tid.

Sångerskan Pernilla Sundin tar oss med på en unik upptäcktsfärd, där hennes bilder och texter samspelar i lustfyllda kompositioner.
Vi får följa fyra generationer vid torpet Lisselängen, bekanta oss med botekvinnor, bärga hö och resa en kolmila, bland mycket annat.
Musiken i folkton målar en stämningsfull väv som omsluter lyssnaren och fördjupar mötet med de platser och människoöden som här väckts till liv.

Vilket otroligt vackert bokverk detta är.
Jag är full av beundran för den kärlek till bygden, den upptäckarglädje som Pernilla här visar upp!
Det vimlar av intressanta tidsfenomen, av människoöden, av sanning och myt.
Många är de äldre som intervjuats för boken och som fått berätta sina minnen.
Jag, som aldrig besökt området, vet med mig att jag i vår/sommar kommer att ge mig ut på en resa för att gå i hennes fotspår längs stigar upptrampade för hundratals år sedan.
Boken är rikt illustrerad med både foton och teckningar och till materialet hör en cd med Pernillas egna kompositioner i folkton.

Jag bara måste nämna att bland allt annat intressant som boken belyser så får vi också en lektion i ord och uttryck från trakten, bland dem t.ex
-gnia = springa
-tullra = rulla
-glysa = stirra
-tjutstinn = gråtfärdig
Ja denna bok är så vacker så jag blir alldeles tjutstinn!

Mitt betyg: ****