Jag har läst..

Det är september och ovanligt varmt i Stavanger, världens rikaste stad.Ett tonårspar är redo att riskera allt för kärleken. Ledaren för ett kriminellt gäng drabbas av en medelålderskris. Och en ensamstående tvåbarnsfar måste verkligen få tag på en miljon kronor -fort.
Under några dagar korsas deras liv i en brutal och tragikomisk kedja av händelser. En av dem kommer inte att överleva månadens slut.

En av de senaste årens mest omtalade norska romaner. En snabbfotad, överraskande och mörkt humoristisk berättelse om människor som desperat försöker fylla hålen i sina plånböcker med pengar och hålen i sina hjärtan med kärlek.

Utdrag ur boken:
"Utanför 7-eleven passerar Rudi en tiggare med kofta, fökläde och en sjal runt huvudet. Hon är sotig i huden, korpsvart hår, har en pappersmugg mellan händerna och skickar två sorgsna ögon mot honom. Rudi tvärstannar framför tiggaren. -Du, säger han uppgivet. -Kom igen, Va?
-Var kommer du ifrån? Litauen? Rumänien? Andorra? Lyssna nu, jag har dåligt med tid, men det här stör mig.Du sitter här. I ett främmande land. Klädd i säck och aska. Mitt på ljusa dan. Du sitter här och grisar ner vår fina stad och dinglar med en pappersmugg och samlar på 50-öringar. Herregud. Hur lågt ska du sjunka. Kolla på dig själv honey. En gång var du en söt liten tjej med flätor. En gång satt du i knät på din tjetjenska mormor och sjöng barnvisor. Vad får dig att tro att du kan gå upp på morgonen och ge dig ut och få - FÅ - folks pengar, medan vi andra jobbar för lönen? Självrespekt, har du hört talas om det? Skulle jag åka till ditt land och be om pengar? Och kom inte här och säg att du har en farbror från Azerbajdzjan som spöar skiten ur dig och dina tretton ungar om du inte sitter här och förnedrar dig själv. Du har ett val, fröken Polen. Du kan gå in i affären där och du kan säga : -Hej jag är en förtappad kvinna från Estland, min man har varit blind sedan inbördeskriget och jag har cancer i livmoderhalsen och barnen har bandmask, men jag vill uträtta någonting i livet, ge mig ett jobb, jag gör vad som helst. Men nej då, du ska sitta här och grisa ned stadsbilden. Fy fan, Jag blir så jävla deprimerad av dig."

Den här romanen drabbar mig, jag kunde helt enkelt inte värja mig.
Den är så olik böcker jag brukar läsa att jag aldrig trodde att jag skulle kunna ta till mig den. Elva personer skildras kapitelvis under några dagar. Den som uttalar monologen här ovan är en småkriminell man som tillsammans med sin flickvän och hennes bror utgör stommen för en liga som under täckmantel av en flyttfirma härjar och gör inbrott i staden. Det handlar också om tonåringar, vilsna, sökande efter kärlek och bekräftelse. Och allt är så realistiskt, och allt är så sorgligt.
Detta är första delen i en trilogi, den andra delen har nyss kommit ut i Norge. Jag kommer inte att kunna värja mig från den heller...