Läst i februari 2007

Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors

Tänk att det finns människor som Karin. Så engagerad, så vidsynt, så osjälvisk! Kort sagt: en god människa. Inte alls så inskränkt som de andra i villaförorten där Karin och hennes familj hamnat som av en slump – ja, kanske rentav av misstag.
På dagarna arbetar hon som gynekolog på ett sjukhus, på kvällarna jobbar hon extra på en mottagning för illegala flyktingar. Det är där hon träffar Katerina, en ung kvinna från Moldavien som blivit utnyttjad i den familj där hon arbetar som hushållerska.
Karin bestämmer sig genast. Katerina får följa med hem till henne och hennes familj. Där kommer hon i lugn och ro få hämta sig för att kunna ta itu med sitt liv.
Redan nästa dag installeras Katerina i gästrummet. Men inget blir som Karin tänkt sig. Katerina är inget offer som tacksamt tar emot – och själv är hon inte den goda människa hon trott sig vara.
Och när ytan krackelerar kan vad som helst hända.

En berättelse om relationer och makt. Mellan människor och mellan kulturer. Mellan dem som har allt och dem som har inget.
Jag har funderat ett par dagar efter jag läst ut boken. Inte lätt att recensera! Den är välskriven och ger säkert var och en av oss läsare en “aha”upplevelse, för visst försöker vi inbilla oss ibland att vi är godare och snällare än vad vi egentligen är.
Vad jag saknade i boken var lite mer humor. Ämnet är ju ganska allvarstyngt, och jag hade gärna gett huvudpersonen lite mer humoristiska drag.
En ganska annorlunda bok, tänkvärd och läsvärd
Mitt betyg blir ***av fyra möjliga

Enhet av Ninni Holmqvist

Är du över femtio och kvinna eller över sextio och man, så kommer en dag en bil med tonade glasrutor och hämtar dig. För eftersom du inte har skaffat barn och inte är behövd på några andra sätt, är det vår uppgift att se till så att du ändå kommer till nytta. För visst finns det saker du kan dela med dig av?
Vi kan lova dig att du får det ganska bra hos oss på Enheten. Maten är både god och närande, och vi har en fantastisk vinterträdgård. Och här finns alltid någon att prata med om du skulle bli rädd för vad som ska hända.

Berättelsen om Dorrit Wegers vistelse på Andra reserbanksenheten för biologiskt material är en berättelse som rymmer både humor, sorg och vrede. Den väcker tankar och funderingar om ett cyniskt nyttotänkande förklätt till omsorg.
Jag tyckte boken var kuslig, men kunde inte släppa taget! Att tvingas ställa upp på medicinska och psykologiska tester samt donera organ låter inte som en lysande framtid direkt!
Men den elitistiska grundtanken i boken finns redan i verkligheten till visst mått. Vi undersöker foster för att finna “dolda fel”, handikapp på fostret som i de flesta fall aborteras.
Här har författaren gått några steg längre, men trots att det är en morbid framtidsbild hon målar, bör vi nog ta oss i akt och fundera över livets värde!
Jag gav boken full pott ****

Montecore – en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri

Romanen inleds med att författaren får ett oväntat mail från sin pappas barndomskamrat Kadir. På en säregen fransk-arabisk svenska presenterar Kadir en genial idé: “Låt oss kollidera våra kloka huvuden i ambitionen att kreera en biografi värdig din prominente far!”
Fadern, den kosmopolitiske superfotografen, har förlorat kontakten med sin familj och försvunnit. Vad var det som hände egentligen?
Romanen sträcker sig från det sena sjuttiotalets progg, över iskylan i Lasermannens och Ny demokratis Sverige och in i våra dagar. Kadirs brev om faderns uppväxt i Tunisien blandas med Jonas barndomsminnen. I växlingen mellan dessa båda temperament och språk formas en berättelse om hur det är att flytta till och växa upp i ett land där tolerans och mångfald är honnörsbegrepp, men där rasism och främlingsfientlighet är en del av vardagen. Jonas och Kadirs minnen glider allt längre ifrån varandra. Kampen om sidutrymmet och jakten på sanningen hårdnar.

Författaren har tidigare utkommit med en bok “Ett öga rött” som jag inte har läst. Den har sålt i över 100 000 ex och kallades den första romanen på rinkebysvenska.
Dethär är en utvecklingsroman om en ung man i kris, och intressant som sådan.
Men, det häftigaste är ju helt klart språkbruket!
Det är vackert som lyrik, så här kan det låta:
“Raino är specialiserad på den delikata konst som vi kallar matfotografi. Hans ögonhår lyser som vita pälsdjur ovanför hans rodnade näsa. Mustaschen är av gulnad valrossmodell. Studion lokaliseras i det luxuösa kvarteret Flemingsberg nära Stockholm. Jag passerar tjugo timmar per vecka i Rainos tjänst, framkallande potatisgratänger, varmt rykande falukorvar och deliciösa pateér. När fotouppdragens kunder är limiterade assisterar jag Raino med andra servicer.
Positionen hos Raino stärker min rutin, men ekonomin som erbjuds mig är icke-existerande.”

Visst är språket underbart vackert? Det kräver noggrann läsning för att hinna ta in varje stavelse, ord och mening!
Och vem kan motstå hans minnesregler för det svenska språket när han och fadern ger sig i kast med svenska språkets mystifikationer?
“Man kan äta biten och bli biten,
man kan sitta i buren och bli buren
Man kan gå runt knuten och knyta knuten”

“Fåglars vitalitet speglas i hundratals svenska uttryck:
Att “tuppa av” är att tappa medvetandet, och “tuppluren” beskriver siestan. När svensken får “pippi på något” älskas detta mycket intensivt. När någon “storknar” har man fått nog. Man är “fri som fågeln”, man har “koll som örnen”, att stanna hemma är att “uggla”.
Att ha tur är att “ha flax”, idealet är “det fina i kråksången”. Kylans hud relateras till “gåshud” och man krigar med både “näbbar och klor”. Sport i amatörens tjänst spelas i “korpligan”, tjuvar namnges “korpar” och osköna kvinnor namnges “skator”. Och kärlekens ädla konst relateras förstås som att “pippa” eller “göka”.

Gillar du språkvrängeri och vill du veta hur en stackars invandrare kan känna sig språkligt, fysiskt och mentalt i vårt kära Sverige, då måste du bara läsa den här boken!
Dråplighet och allvar varvas hejvilt och det är lysande!
Mitt betyg blir full pott ****

Black girl white girl av Joyce Carol Oates

Fifteen years after the mysterious death of Minette Swift – a 19-year-old black girl enrolled as a scholarship student in an exclusive liberal arts college – her former roommate Genna begins an unofficial enquiry into the traumatic event. In reconstructing the girl´s tumultuous freshman year at the college, Genna is led also to reconstruct her life as the daughter of a famous “radical-hippie-lawyer” of the 1960s, among whose clients were anti-Vietnam War protestors wanted by the FBI
What follows is a gripping, painful, and intimate depiction of “black” and “white” in America in the years of crisis following the end of the Vietnam War and the ignominious exposure and fall of President Nixon.

Jag har läst många böcker av Oates, och kan konstatera att hon är väldigt ojämn i sin produktion! En del böcker är riktigt bra, andra bara halvbra. Denna är ett totalt bottennapp!
Jag förstår ingenting av vad hon egentligen vill säga med historien som är seg, långsam, ointressant och som när slutet närmar sig plötsligt inte längre handlar om huvudpersonen och hennes färgade klasskamrat utan om hennes pappa!
Kan inte låta bli att citera en mening ur boken, obs! EN mening sa jag:
“I did not mean to listen as I had never meant to listen in the night in the house at Chadds Ford to the mysterious uplifted voices, laughter and occasional cries sweet and piercing as the cries of brightly feathered tropical birds yet I was listening hearing Minette in her measured stealth leave the room and shut the door behind her and after several minutes return and now the thought came to me more curious than suspicious that Minette had not used the bathroom, had she – for there was no sound of a toilet flushing or a faucet, that annoying and protracted groaning of water rushing through the antiquated pipes of Haven House and now Minette was returning to her bedroom making her unerring way in the dark barefoot slowly and soundlessly as she´d left and only the faint creaking of floorboards gave her away, and the more defined creaking of bedsprings as her stocky body eased back into bed and now the lapse into quiet like a withheld breath and it would occur to me as often it occurred to me in the night in this room that our two beds were exactly parallel and that our two bodies floated together on the surface of sleep as on the surface of water and perhaps we began to sink beneath the surface at exactly the same moment, perhaps sleep drew us down together though we were lying in separate beds a crude plasterboard wall between us to divide us as by day we were divided in two separate skins of necessity for all life must be divided all counsciousness must be separate otherwise we could not see each other, we could not love each other otherwise.”
Hahaha, hänger ni med? Undrar om hon försöker sätta nytt världsrekord i antal ord i en endaste mening!
Det enda denna bok gav mig var en del nya engelska ord, och eftersom syftet med att läsa på engelsa är just det, att hålla engelska språket levande och lära sig mer, så får boken i alla fall
* en stjärna av fyra möjliga!

Skynda, kom och se av Lotta Lundberg

Från förnedringen på nöjesfältet i New York flyr dvärgarna Glauer och Ka med båten till Europa. I det kultiverade Tyskland hoppas Glauer kunna förverkliga sin dröm om att leda ett seriöst teatersällskap, och Ka vill glömma de förödmjukande läkarundersökningarna där hemligheten om hennes kön avslöjas. I kabarékulturens Berlin lär de känna den ensamma Nelly med ryggvärken, och Verner, världens minsta man.
Men året är 1933, Hitler har tagit makten och eutanasiprogrammen börjar ta form. Våldet och rädslan driver dem vidare. Tillsammans med ytterligare en grupp luggslitna cirkusdvärgar tar de sig till Stockholm. Nöjesparken med det vackra namnet Gröna Lund kan väl inte vara annat än en fristad…

Oj, vilken annorlunda och tankeväckande bok! Att dels få en inblick i hur de småväxta upplever sin situation, hur de ifrågasätter både Gud och vetenskapen, hur de längtar till ett liv bortom utanförskapen, hur nedrigt de behandlas inte minst i Sverige, lagom-landet där de uppträder som pajaser på Gröna Lund i Liliput-landet, ja, det är omskakande.
Dessvärre är det mesta sant!
Såhär skriver Hitler i ett citat:
“Men denna förfallna borgerliga värld fattar inte att detta sannerligen är ett övergrepp på varje förnuft, att det är kriminellt vanvett att dressera en halvapa till dess att man tror att man gjort en advokat av apan, samtidigt som miljoner tillhörande den högsta rasen måste leva under fullständigt ovärdiga förhållanden. Det är att försynda sig mot guds eviga vilja att låta Hans mest begåvade själar förfalla i proletariatets träsk medan man samtidigt dresserar hottentotter och zulukaffrer till intellektuell verksamhet. För detta är inget annat än dressyr, precis som man lär upp en pudel…”
Sanningen är att Sara-Kaba-stammen var engagerad av Gröna Lund som konkret och kittlande folkbildning 1933.
Mer än 200 000 funktionshindrade mördades i eutanasiprogrammen under Hitlertiden. Många kortväxta överlevde ändå Auschwitz därför att de ingick i Mengeles forskningsprogram.
Läs denna berättelse om ett annorlund utanförskap!
Mitt betyg blir *** av fyra möjliga!

Lamslagen av Carin Svensson

Rut var en gång copywriter på en reklambyrå. i färd med att göra karriär. Numera är hennes kropp obrukbar och den enda kroppsdel hon kan röra är huvudet. Rut behöver hjälp med varje moment i vardagen.
I Ruts närhet finns också dottern Asta, en högljudd och trotsig tonåring i färd med att frigöra sig. Men bakom Astas kaxighet finns en stor dos charm och en obändig drivkraft. Hon kämpar för att hålla sorgen på avstånd och ge sin mamma ett värdigt liv.
Jenny, före detta flygvärdinna, börjar arbeta som personlig assistent hos Rut, som ligger totalförlamad efter att ha blivit svårt misshandlad av sin man.
Jenny är inte förberedd på arbetets villkor: att ibland bara finnas i bakgrunden medan hon andra gånger måste ta initiativ och fatta avgörande beslut.
Men med tiden kommer de tre kvinnorna allt närmare varandra.
Jenny inser att det inte bara är rut och Asta som behöver henne.
Hon behöver också dem.

Detta är en läsvärd och stark roman om tillvaron som personlig assistent. Den berör personliga komplicerade relationer, sårbarhet och styrka. Den är välskriven med en kärv humor som underlättar den bistra vardagen. Jag fick insikt av en tillvaro som är helt annorlunda än något jag själv upplevt.
Betyget blir *** av fyra möjliga!