Söndags-smakbit # 47

Bloggen Betraktelser ger oss på söndagar chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Jag försöker då och då läsa svenska klassiker, och särskilt då nobelpristagare.
Därför tog jag mig an en hundraåring som bibliotekspersonalen fick hämta ur magasinet

nämligen Onda sagor av Pär Lagerkvist
Jag har länkat titeln till wikipedia där du kan läsa mer.
Smakbit sid 99 ”Fröken sommarmorgon” börjar så här:
”- Det var en gång en Sommarmorgon som kom, man visste inte varifrån, för att besöka en virkeshandlare Bengtsson som bodde här på jorden. Hon trädde in i världen så lätt och omärkligt att knappt någon visste om det. Först såg hon efter att allt var snyggt och i ordning, att trtäden hade sina finaste löv på och ängen sina prydligaste blommor. Att liljekonvaljerna i skogsbackarna var nytvättade, likaså förgätmigejen i åkerkanten. Hon granskade och såg och tycktes ganska nöjd.

sid. 119 ”Källarvåningen” börjar:
-”Alla har vi sett honom och ser honom nästan varje dag. Vi lägger inte vidare märke till honom, då och då kommer vi förbi där han ligger men fäster oss inte särskilt vid det, det är som om han skulle vara här, som om han hörde till vår värld. Jag menar Lindgren, den lille gubben med förvinade ben, han som släpar sig fram på gatorna och i planteringarna med hjälp av händerna som han har skinnvantar på, benen är också skodde med skinn. Det kortskäggiga ansiktet är märkt av ett lidande som det inte förmår uttrycka, ögonen små och undergivna. Vi har mött honom alla, möter honom jämt och ständigt, vi är vana vid det, det är som om han var en del av oss själva. I förbigående sticker vi en slant i hans utslitna hand, han skall ju också leva.”