Jag har läst..

Piper Kerman är nyförlovad och lever ett framgångsrikt hipsterliv i New York när polisen plötsligt ringer på dörren. Hennes förflutna har hunnit ikapp henne.
Tio år tidigare var hon en kicksökande tjej som hjälpte sin dåvarande flickvän att smuggla drogpengar till Europa. Nu döms hon till ett femton månader långt straff i det ökända kvinnofängelset i Danbury. När hon kliver i den orangea overallen har hon ingen aning om vad som väntar henne.

I boken får vi möta stenhårda affärsuppgörelser, raffinerat maktspel och frömmar som gått i kras. Men även en oväntad medkänsla i en brokig grupp kvinnor som alla lyfts ur sitt sammanhang och hamnat i en helt osannolik miljö.

Självbiografin har i Sverige framför allt blivit känd genom den hyllade tv-serien med samma namn.

Utdrag ur boken:
"Avsked var jobbiga, och inte bara för oss. En liten parvel ville inte lämna sin mamma och tjöt när pappan kämpade för att få på henne overallen. Vi fick alla tillstånd att ge en sista kram och såg sedan när våra älskades ryggar försvann ut i natten. De mer erfarna fångarna knöt redan upp sina skor och gjorde sig redo att bli visiterade.
Den ritualen, som jag skulle komma att upprepa hundratals gånger under det kommande året, såg alltid likadan ut.Av med skor och strumpor, skjorta, byxor, T-tröja. Dra upp sportbehån och visa brösten. Visa fotsulorna. Vänd sedan ryggen mot den kvinnliga fångvaktaren, dra ner underbyxorna, sätt dig på huk och exponera dig. Hosta till sist, vilket teoretiskt sett skulle få smuggelgods att skramla ner på golvet.En del kvinnor ansåg det så förödmjukande att de avstod från besök för att slippa den."

Ur efterord:
" USA har den största fängelsebefolkningen i världen - vi låser in 25% av världens fångar fast vi bara utgör 5% av världens befolkning. En mycket stor del av tillväxten representeras av människor som de kvinnor jag avtjänade mitt straff med: småförbrytare som begått allvarliga misstag men inte utgör något större hot. De flesta kvinnor jag känner från fängelset har levt liv som saknade möjligheter som många av oss tar för givan. Ibland verkar det som om vi har byggt svängdörrar mellan de fattigaste bostadsområdena och fångvårdsanstalterna och skapat perversa ekonomiska incitament för att hålla fängelserna fyllda. Amerika har gjort stora investeringar i fängelser medan de allmänna institutioner som faktiskt förebygger brott och stärker samhället - skolor, sjukhus, bibliotek,, museer, gemensamhetslokaler - har fått klara sig utan"

Javisst är boken samhällskritisk, fattas bara annat.
Jag bara himlar med ögonen åt hur fångarna förväntas klara sig efter fängelsetiden, då den sk. anpassningen till världen utanför är totalt snedvriden eller förkastlig. Andra chansen, vart tog den vägen?
Men, nu bör jag säga att jag inte sett serien som gick på Netflix eftersom jag inte abonnerar på den tjänsten.
Däremot blev den såpass omskriven att jag när jag såg att den utkommit i bokform blev nyfiken på att läsa den.
Och det ångrar jag inte.
Jag kan förstå att serien blev en succé därför att alla sköna karaktärer, medfångarna, inte går att skildra lika bra i bokform.
Även om tempot sjunker lite ibland så håller berättelsen hög klass rakt igenom, o jag rekommenderar den definitivt till dem som missat tv-serien.