Jag har läst…

Djungelbarn av Sabine Kuegler

Sabines sanna historia börjar då hon som femårig dotter till en tysk språkforskare och missionär kommer till en stam i Västpapua som ännu idag lever som man gjorde på stenåldern.
Mitt i urskogen bygger hennes föräldrar ett hus för sig och sina tre barn.
För den lilla blonda flickan handlar mötet med djungeln om kärlek vid första ögonkastet. Hon lär sig jaga, klättra och simma i floder där det vimlar av krokodiler. Hon vet hur man jagar giftspindlar med pilbåge och hur man kan göra upp eld utan hjälp av tändstickor. Istället för pommes frites äter hon rostade insekter och istället för tuggummi knaprar hon på fladdermusvingar.
Sabine får lära sig hur brutal naturen kan vara – men också vad krig och hat innebär för människor. Fayu, som en gång i tiden var kannibaler, bestraffar alla förseelser med döden. Ändå blir stammens barn som bröder och systrar för henne.
När hon är 17 år gammal skickas hon till internatskola i Schweiz för att avsluta sin skolutbildning.
Det blir en katastrofal upplevelse. För Sabine är civilisationen en helt ny värld där hon får lära sig hur man shoppar, hälsar på folk och korsar trafikerade gator.
Idag lever hon i Tyskland, driver eget företag inom media och har fyra barn.
Men hennes själ är efter många år i Europa fångad mellan två kulturer. Hon kommer att återvända till djungeln och till en värld vars existens de flesta inte har en aning om.

Vilken läsupplevelse!
För mig var den här boken helt otroligt spännande då jag redan som liten ville bli upptäcktsresande, ännu i vuxen ålder slukade jag Falk-Rönnes böcker om hans äventyr bland vilda stammar i djungeln och jag längtade ständigt efter det stora äventyret.
Sabines barndom är exakt så som jag önskade att jag hade fått leva!
Inte många som håller med mig antar jag, men ett enkelt liv i samklang med naturen, antingen i djungeln eller på någon annan avlägsen plats har alltid fascinerat mig.

Men även för dig som kanske inte ens kan tänka dig ett besök i denna annorlunda värld tror jag boken tillför mycket.
För det handlar ju trots allt om hur vi människor kan närma oss varandra, hur olika vi än är till utseende och kultur.
Finns bara viljan så är ingenting omöjligt
Mitt betyg blir **** full pott förstås!