Julens överraskning

Jag blev så glad när dottern meddelade att de skulle hinna kvista förbi och hälsa på mig på juldagen.
Sen kunde jag inte låta bli att undra varför de hade så bråttom, dom skulle komma hit redan efter klockan tio på morgonen…
Min fråga fick bara ett kryptiskt svar att det handlade om deras logistik…
Så jag kravlade mig ur bingen vid nio och hann med ett par koppar kaffe innan jag hörde bilen köra upp vid huset..

Och vem kliver ut först om inte världens bästa Vanessa!!!!!
Lite sömndrucken för hon hade sovit i bilen, men springer ändå fram och ger mig en bamsekram!
Det har gått ett halvår sedan vi sågs senast, jag är alltid lika förvånad över att hon inte är ett dugg blyg för mig fast vi ses så sällan och så korta stunder åt gången. Jag vill gärna tro att vi har ett speciellt band mellan oss, hon är så speciell och har en så stor plats i mitt hjärta.

Det blev samling runt frukostbordet, och strax frågar Vanessa om hon kan hjälpa till med något?

Jopp, strax sitter Saija och Dan och Vanessa och skalar ägg…allt medan Saija berättar den dråpliga historien om när hon och Hasses son fick till arbetsuppgift att skala ägg till vår påskbuffé en gång på värdshustiden. Äggen var flera hundra och skalen satt som sjutton, vilket trauma! Äggen skulle ju bli vackra och dekorerade och det var inte så lätt när halva vitan försvann tillsammans med skalen…dagens fem ägg gick däremot lätt som en plätt att skala

men man får ändå koncentrera sig…

Sen ska äggen skivas

Efter fikat börjar Vanessa tycka momi är jobbig som sitter med en kamera framför nyllet hela tiden, så hon går och busar med Paulina istället

Jag får nog besinna mig, och bara njuta av sällskapet, anledningen till det tidiga besöket var att Vanessa med familj skulle åka bort senare på dagen..

Självklart hinner jag gosa med Daniel också..
Jag blir helt förskräckt varje gång jag ser foton på mig själv, vilken rynkig käring jag har blivit. Ögonlocken hänger, mungiporna hänger o ja, det mesta andra också men det syns inte lika mycket…

Simon och jag löser världsproblemen, tyvärr fick vi alldeles för kort tid på oss! Och varför snörper jag på munnen?

Vanessa hinner måla en stund innan sällskapet åter får sätta sig i bilen för vidare hemfärd.
Vilken tur att jag har foton, annars skulle jag nog ha gnuggat mig i ögonen och trott jag drömt alltsammans…
Det här besöket kan jag leva på länge, och tack och lov klarade Paulina besöket utan astmaproblem.
Det största problemet för henne är katterna, hon är extremt känslig för just katter och har fått åka till akuten många gånger under årens lopp.
Hon fick börja medicinera redan dagen innan och jag bar ut alla kuddar och djurbäddar på farstubron för dem går det inte att få rena från päls och hår…

Tack för besöket ungar, hoppas vi ses snart igen!