Jag har läst..

Bohuslän, sent 1920-tal. Trettonårige Elis och hans familj lever ett hårt och enkelt liv som fiskare. När den äldre systern Signe en dag försvinner avslöjas en mörk hemlighet och Elis tillvaro rämnar.
Utan systern som jämvikt tar faderns oberäkneliga humör allt större utrymme i stugan vid havet. Till slut ser Elis ingen annan utväg än att plocka på sig familjens få slantar och ge sig av för att hämta hem Signe.
Resan bort från barndomens saltstänkta klippor blir för Elis ett möte med en okänd värld. Livet, och han själv, kommer ohjälpligt att förändras.

En finstämd skildring om skuld och förlåtelse, och om att våga acceptera livets skiftningar. Men det är också en historia om ett Sverige i förändring, om framtidstro och modernisering, och om de som hamnar på efterkälken.

Utdrag ur boken:
"Trots att Elis svettades blev fötterna fort kalla när han satte dem i golvet. Han tog ljusstaken med sig ut i storstugan, men ljuset var en osäker följeslagare som han var tvungen att vänta in och övertala att följa med. Vid varje steg framåt blev lågan liten och flämtande och när han stannade upp växte den sig stor och rykande, trasade sönder mörkret och gjorde lönlösa utfall mot taket"

"Han undrade vad far gjorde nu. Trots att det var söndag var han säkert i hamnen och sålde fisk. Middagsmaten skulle snart förberedas och alla hade inte råd med kött, inte ens på en söndag. Då fick man nöja sig med sill och makrill. Elis kunde se far framför sig, hur han mätte upp fisken med nävarna och torkade av sig på byxorna innan han tog emot slantarna. En nick till tack med hakan och ner med mynten som luktade av salt och metall."

Detta är en imponerande debutroman. Jag trivs som fisken i vattnet i berättelsens kölvatten, texten flyter lätt och ledigt och jag kommer karaktärerna nära. Ja förutom fadern, men honom kommer ju ingen nära.
Den enda invändningen är kanske lite för omständiga detaljformuleringar och en viss naivitet som dock är ganska charmig.
Trots att många känslor trängs i den unga Elis och hans storasyster så känns berättelsen naturlig och innerlig.