Jag har läst..

17-åriga Molly Ayer har bott i tolv olika fosterhem. När hon tvingas till samhällstjänst, efter att ha stulit en bok på ett bibliotek, blir det droppen för hennes fostermor. Av rädsla för att än en gång behöva flytta går hon med på att städa vinden hos en gammal kvinna.
Vivian Daly är 91 år och känner igen sig i Mollys historia. När hon var nio år förlorade hon sin familj i en brand. Tillsammans med tusentals andra föräldralösa sattes hon på så kallade barntåg genom Mellanvästern. De färdades genom USA och auktionerades ut i städerna som de passerade - mer eller mindre som slavar.
När Molly och Vivian gemensamt går igenom vinden i det stora gamla huset väcks förträngda minnen till liv. Molly bestämmer sig för att hjälpa Vivian att få svar på de smärtsamma frågor som tyngt henne hela livet. Resultatet blir något de aldrig kunnat föreställa sig.

Utdrag ur boken:
"Det gamla huset är fullt av ljud. Furugolven knirkar, fönsterrutor skallrar, flugor surrar i taket, gardiner fladdrar. Rummet luktar gamla böcker och gårdagens brasa och, svagt, någonting matigt från köket."

Enligt omslaget har denna bok legat 61 veckor på New York Times bästsäljarlista.
Och jag undrar varför?
Inget fel på romanens ämne, i bakgrunden ligger ju fakta om Orphan Train. Över 200.000 barn fraktades från östkusten till Mellanvästern mellan 1854-1929 och författaren har gjort gedigen research som ligger till grund för historien.
Ändå haltar den betydligt.
Hon staplar en massa schabloner på varandra, texten är amatörmässigt skriven, som om författaren nyss gått en skrivarkurs. Hon använder en raljerande ton samtidigt som det ska vara tårdrypande, vilket gör att boken känns ojämn. Storyn håller inte ihop, istället för att krypa under skinnet på mig så upplever jag den tyvärr inte särskilt trovärdig eller ens realistisk.
En tanke slår mig, kan det bero på dålig översättning?....