Hoppsan, här slinter det

Jag var så glad när sandbilen kom i förmiddags, för jag skulle iväg ner på byn och hjälpa till att städa ur Harmonys lokaler som vi nu lämnar tillbaka till kommunen vid årsskiftet.
Det blir den sista spiken i kistan, vår tid med flyktingverksamheten i byn är därmed över för gott.

Skulle bara gå ut och rasta av Blinka, och på första trappsteget höll jag på att gå överstyr!
Inte konstigt då man ser hur trappan ser ut, men hit når ju inte heller sandkornen från sandbilen!
Nu fick jag tag i ledstången och höll emot, och jag höll mej på benen.
Handleden fick sig en smäll och ömmar men inget är brutet.
Någon större hjälp vid städning kunde jag dock inte vara..
Så här blir det när temperaturen håller på att åka berg- och dalbana, tö varvat med kyla, snö varvat med regn..

Jag har inte hunnit berätta vad som hände strax innan jul:
Ett par dagar innan började Blinka bete sig märkligt, hon gick och hasade på rumpan både inne och ute och såg allmänt lidande ut…
På kvällen blev det ännu värre, hon pep, flåsade, hade jätteont och jättejobbigt.
Visst anade jag att det var något med analsäckarna, dotterns hundar har haft inflammationer som kommer sig av att inte hunden lyckas tömma analsäckarna i samband med bajsande som sig bör. Nästa dag var Blinka lugnare och nu började vi dividera hur vi skulle göra. Helgerna var på gång, inte lätt att få komma till veterinär, och hur skulle jag mig dit när Hasse åkt till Stockholm för julfirande?
Alltså beslöt vi att han tar med Blinka till Falun och veterinären där.
Det visade sig vara ett klokt beslut, analsäckarna behövde tömmas, de var infekterade och man fick söva henne och spola dem rena.
Beslutet var alltså helt rätt, och nu hoppas jag bara att Blinka får vara frisk minst hela nästa år, för det förtjänar hon!

Ja så var det då det här med kameran…
Inte hade jag varit tillräckligt snäll för att tomten skulle ge mig en i julklapp, men, jag hittade ett annat alternativ, ett litet lån som möjliggjorde en investering.

Valet föll på en exakt likadan som den förra, förutom att det är en något nyare modell av Lumix, DMC-TZ80 mest pga att jag lärt mig hur just den kameran fungerar och det underlättar när man är så teknik-kass som jag.
Dels också för att när jag nu valde en basic-kamera, så blev kostnaden inte alltför stor. Nästa gång det är aktuellt att byta kanske det finns förutsättningar till en uppgradering…

På självaste julaftonen såg vi solen en stund och då passade jag på att lufta och testa kameran förstås.

Vi begav oss ner på skoterleden för att fota lite himlar..

Och nog blev himlen blå alltid!

Häftiga molnformationer gjorde det till ett sant nöje att fota

Här har jag provat en inställning med en pensel på och visst ser man skillnad i färgsättning. Den första är dock mer naturlig, jag har inte redigerat dem på något annat vis än ändrat storleken.

Hemma på gården fick jag en bild med fin ljussättning, nog är jag nöjd med prestandan på min lilla nya kompis.
Nästa gång ska jag visa hur närbilderna ser ut..